Dammat super dammigt rum, har knappt kunnat andas på ett dygn
Varit deprimerad väldigt många år, så jag har haft oerhört lite motivation att ens göra saker som att städa och duscha, etc.
Saker har börjat gå framåt, och jag började väldigt lätt träna för en vecka sen. Efter det har jag fått lite mer energi, så jag tog tag i att ordentligt städa min lägenhet.
Har varit massa gamla kläder under min säng, som samlat på sig en hel massor med damm, under flera år (jag har ju dammsugit förut, men knappt under sängen.
Efter jag städade och dammsäg dammet, och slängde kläder i påsar för att slänga/lägga i förråd, så började det bli svårt att andas.
Känns nästan som att det är massor med damm i lungorna eller något, känner typ ett tryck på bröstet, och andas i princip lika djupt och snabbt som om jag skulle jogga och vara fysiskt ansträngd (öppen mun, kan ibland vara nog med bara näsan). När jag ligger ner är det jätte svårt att andas, eller om jag lutar mig bak mot stolen.
Gick iaf till vårdcentralen, och fick se en läkare. Han sa att mina lungor låt inte helt onormalt, och mitt EKG va bra, så jag fick gå hem igen. Han sa också att om det inte blir bättre om 2-3 veckor så kan jag komma tillbaka igen, han gick iaf med att skriva ut kortison tabletter. De tabletterna tog jaf gör 3 timmar sen och det har inte gett någon effekt (som han trodde, han fråga mig bara vad jag vill göra åt saken).
Ska ringa 1177 om en timme och fråga dom... Men ska man verkligen bara gå så här? Knappt kunna andas, inte kunna sova eftersom att man inte kan andas, i 3 veckor? Lyckats sova 2 timmar, men vaknade för det kändes verkligen som att jag skulle kvävas, under 24 timmar.
Vad skulle dom göra om det va lite värre? Ska man bara dö då för att det inte finns något dom kan göra?