2 missfall i rad ????

Kopierar mitt inlägg om vår resa till levande barn från en annan tråd.

Här kommer min historia:

Vi började försöka 2008. Fick ett plus hyfsat fort och tänkte "Det här var ju en baggis". Förväntan var enorm. Tittade på barnvagnar och allt annat man kan tänkas behöva. V12 berättade vi för pappa och mina morföräldrar (mamma visste från plusset). Två dagar senare kom smärtan och störtblödningen. Åkte in till gynakuten som först tvivlade på att jag ens varit gravid då jag tydligen rensat väldigt bra på de timmar som gått sen jag började blöda. Man upptäckte ett stort myom och när jag frågade läkaren om det gick att ta bort på en gång fick jag svaret "Då måste vi ta bort hela paketet". Förtvivlan var total.

Ett år senare hade jag iaf fått ta bort myomet, utan att ta bort "hela paketet". Ytterligare 6 månader senare fick jag ok att börja igen. Då var vi inne i början av 2010. Det dröjde till nästan mitten av maj 2011 innan nästa plus kom. Åter igen förväntan men inte lika stor som nästan 3 år tidigare eftersom vi visste att det kunde gå åt skogen. Gjorde KUB-ul i v12-13 och fick se en perfekt liten filur... som dött i v9... Åter igen åt helvete... Denna gång höll det på att ta knäcken på oss och vår relation. 

Under vintern/våren 2012 var jag i kontakt med en gynekolog då jag tyckte att min mens var konstig. Berättade om mina två missfall och att det gått väldigt lång tid mellan varje plus så han visste att jag ville ha barn. Fick några tabletter att ta för att hjälpa till att få bort gamla slemhinnerester vid mens. Han tyckte att han såg en polyp och jag fick en remiss för att skölja ur livmodern och ta bort polypen. Det han inte sa var att han skrivit med att de skulle spola äggledarna också. När vi träffades sista gången sa han att jag skulle ringa direkt när jag plussade nästa gång.

Mars 2013. Skulle på mormors födelsedagskalas. Mensen var en vecka sen. Tog ett test och plussade. Rädslan var total. Ringde gynekologen och fick tid en månad senare för ultraljud. Kom dit och fick veta att jodå, du är gravid. Det är tvillingar! En kombination av chock, rädsla, förväntan och lycka. Värst var rädslan. Första milstolpen var KUB-en. Puh, båda levde och allt såg fint ut. Rädslan fortsatte. Nästa milstolpe var RUL. Allt såg fint ut, de levde om som små rövare. Rädslan fortsatte men nu började jag tro på att det kanske skulle gå vägen denna gång. Fördelen med att vänta tvillingar är att man får minst två ultraljud till. De höll mig uppe och det positiva började få grepp om rädslan. 

Till slut kom det två fina bebisar i november 2013, två veckor efter min 37-års dag. De är nu två härliga 3,5-åringar. Vägen till levande barn var lång och jävlig. 

Beklagar dina missfall!

Har två döttrar födda 2012 och 2014. I mitten på 2015 bestämde vi oss för att börja försöka skaffa en trea. Jag har inga problem med att bli gravid och blev även denna gång gravid på första försöket, men fick inte vara glad länge. I v 5 började jag blöda och missfall var ett faktum.

Vi fortsatte att försöka men efter ytterligare 3 missfall kände jag mig så misslyckad. Började nästan att intala mig att jag "bara" skulle ha två barn trots att jag inte kände mig riktigt hel. Vi sökte hjälp för att utreda missfallen men inga fel hittades. Hade då fått fyra missfall på 11 mån! 

I slutet på aug 2016 blev jag gravid igen. Den gången gick det vägen. Jag födde vår tredje dotter för två veckor sedan. Hon känns nästan som ett litet mirakel! 

Kämpa på, det kan ju lyckas nästa gång! 

Jag var ofrivilligt barnlös i 10 år.
Gick igenom alla tänkbara utredningar och gjorde 2 IVF utan resultat med min f.d man.
Vi skildes och jag träffade en ny man. Alla utredningar började om, inga fel hittades. De spolade min livmoder och vips så blev jag gravid men fick missfall, 6 st missfall med 3 månaders melanrum och då gav vi upp och bestämde oss för att adoptera. Mitt i adoptionsutredningen blev jag gravid igen och denna gången gick det vägen *lycka*. 2005 fick vi vår efterlängtade dotter.
Blev gravid igen då hon var ett halvår men det blev missfall igen. 6 månader senare blev jag återigen gravid. Började blöda i v.7, åkte in och de såg 2 hinnsäckar men bara ett embryo. Det var alltså början på en tvillinggraviditet men där en tillbakabildades. Men 2007 kom vår andra efterlängtade dotter och lyckan var total.

Så ge inte upp, kämpa!!

Har lite liknande erfarenhet som du! Försökt bilda familj i drygt fyra år nu! Kämpat igenom ett traditionellt missfall och sedan ett MA efter det!

Infektioner, deppighet, livsfrågor, utredningar och ivf.

Är nu gravid för tredje gången och kvalar nu in i v 32! Inte vid mållinjen än men på god väg så visst finns du hopp för dig, för mig och för alla andra! : )

Jag fick ett missfall januari 2013 och sedan ett i mars 2013. Sedan i augusti 2014. Det kändes så orättvist. Vi bestämde oss för att lägga att få barn på hyllan. Efter missfallet fick jag inte min mens och det visade sig att jag blivit gravid igen. Jag födde ett friskt barn sommaren 2015.

Vi har försökt för ett syskon och är nj gravida igen, tidigt, och jag önskar verkligen att denna gång ska gå utan komplikationer. Denna graviditet blev också till när vi slutade "försöka" få barn.

Jag var och är lite stressad på tid då vi inte blir yngre men tänker att allt sker när det är meningen. Vi har hunnit växa som par och människor.

Det finns hopp! Sörj och gå framåt.

Är i samma båt... Har nu googlat runt och kanske diagnostiserat mig själv haha...

För lågt progestron på grund av ålder och amning (ammar min dotter på 20 mån).

Sambon nämnde det... Och jo, känner att det tyvärr ligger något idet... Min mens kom först ett år efter födseln. Min äl kom först två månader senare... Så visst har det nog en påverkan... Ska försöka avvänja henne nu... Även om det känns sorgligt...

Efter 1 utomkvedshavandeskap och 3 missfall så sitter jag med min 7 veckor gamla son i famnen. Så det kan gå vägen! 3 missfall i rad är väldigt ovanligt så ge inte upp.