Min sambo gillar inte mitt barn.,

Ska du bo själv tills ditt barn är utflyttat? Vad är det för fel på barnet då? Har du inte uppfostrat den?

För det första hade jag föreslagit att ni pratade om det. Är det så som du uppfattat eller har du missuppfattat? Varför isåfall?

Står det klart att han faktiskt inte tycker om barnet hade jag valt att separera. Jag skulle aldrig räkna med eller kräva att alla tycker om mina barn, men jag hade aldrig låtit mina barn leva med en människa som inte tycker om dem. Jag förstår inte heller hur man som vuxen kan välja att leva med ett barn man inte tycker om.

Jag är vuxen och kan erkänna att det finns mängder av barn jag verkligen inte tycker om..och så kan det ju vara - men då bor man inte med dem.

Särbo kan ju funka om ni inte har barn på heltid.

Bli särbos direkt och försök lösa situationen på håll så att ditt barn och din man får en bra relation. Sen kan ni flytta ihop igen om det går. Jag har som barn varit med om att min mammas man inte tyckte om mig. Det var ett helvete och har påverkat mitt förhållande till min mamma negativt även som vuxen. Jag kan inte vara mig själv när jag umgås med dom för då exploderar han direkt.

Märkte du inget av detta innan ni flyttade ihop? Ni har ju trots allt varit tillsammans ganska länge.
På vilket sätt visar din sambo att han inte tycker om barnet , och märker barnet av det?

Jag tycker att det är viktigt att ta reda på varför din sambo inte tycker om ditt barn. Har ni pratat om det? Är du SÄKER på att hen ogillar ditt barn eller har du missuppfattat det hela?

Om det är för att ditt barn är elakt så tycker jag inte att ni ska separera. Då ska ni ta itu med barnets beteende. Eller är ditt barn ouppfostrat? Isåfall är det också nånting ni måste ta tag i (nånting som DU måste ta tag i) istället för att separera.

Eller gillar inte din sambo ditt barn som person bara?

Hur gammal är ditt barn?

Givetvis kan ni inte bo ihop om din sambo inte tycker om ditt barn. Då får ni antingen göra slut eller bli särbos, men jag tycker först och främst att man tar reda på varför sambon inte gillar ens barn och om det är av löjliga anledningar eller "rätta" anledningar.

Varför väljer man att inte tala om barnets ålder i trådstarten? Det är ju ganska relevant, om man vill ha kloka tankar och råd till svar. Stor skillnad på att vara tre eller 14 år.

Hade jag varit du så hade jag övervägt att flytta isär om min nya partner inte fungerade tillsammans med barnen, oavsett anledning egentligen. Jag hade heller inte kunnat älska en partner som tyckte illa om mina barn. Har som utomstående upplevt hur konstiga familjerelationerna kan bli med tiden. Två eller flera personer under samma tak som tassar på tårna för att undvika varandra, hur föräldern blir en medlare mellan barnet och den vuxna, år av konflikter som aldrig blir lösta... alla blir på något sätt olyckliga för att de vuxna envisas med att de vill leva ihop. Barnet känner av när det inte är omtyckt och i det långa loppet kan det skada er relation för att du inte satte barnet i första rum.

Fast jag tycker att det har betydelse varför sambon inte tycker om barnet. Är det för att barnet är ouppfostrat/elakt så ska ts ta tag i det istället för att lämna. Ingen vill ju leva ihop med en ouppfostrad unge.

håller helt med här.

Är det uppfostran /barnets beteende bör man ta tag i det. Det finns en hel del barn som sluppit undan att lära sig normalt hyfs, och är det något sådant bör det tas tag i oavsett om man väljer att separera eller inte.

Jag tycker inte det har någon betydelse. Fungerar det inte, så fungerar det inte. Det är inte barnets fel för att den vuxna inte tycker om honom/henne. Den vuxna måste kunna visa större acceptans, empati och tålamod för att ett barn har sina fel och brister i förhållande till sin ålder, och kunna se barnets person bakom normala (men inte önskvärda) beteenden. Partnern i det här fallet klarar inte ens av att skapa en relation med barnet och det har gått 2 år.