Blir inte medbjuden till min pojkväns familjemiddagar

Har han träffat din familj? Är ni från olika kulturer, socialgrupper eller religioner? Kan det vara en rädsla från honom att du inte ska passa in eller bli accepterad? Vad anger han själv för anledning? Inget svar, men många frågor från mig. Finns det ingen rimlig anledning kan det tyvärr vara så att han inte riktigt ser någon framtid med dig.

Trodde det var jag som skrivit först. Är i samma sits men varit ihop 1,5 år. Vi bor ihop!! Ändå inte fått följa med honom hem till familjen och de har inte varit här. Min kille är inte svensk. Är din?

Han kanske är som jag och inte ser någon mening med att partnern ska träffa familj och vänner. Det är mig han är ihop med, inte dom.
Vet du om han låtit tidigare flickvänner träffa familjen? 

Ja han är svensk! Kan jag ta upp det med honom. I så fall hur? Det är särskilt konstigt då systerns pojkvän verkar få ha blivit en del av familjen.

Han ser kanske inte någon framtid med dig.

Både jag och mina syskon brukar inte presentera våra pojk/flickvänner för vår familj innan minst ett år har gått. Hade blivit alltför många eventuellt blivande svärsöner/döttrar att connecta med genom åren. Vi ser ingen mening med att våra föräldrar ska lära känna våra kortvariga förhållanden- man kan ju inte från början veta om det blir långvarigt, även om man VILL det.

Hur gamla är ni?

Finns det barn inblandat?

Min uppfattning är att vuxna utflugna människor, speciellt om de haft ett par förhållanden innan, väntar längre med att introducera nya partners för familjen.

Finns det barn inblandat finns det också goda skäl till att vänta med att introducera nya partners, även om många verkar strunta i det om man ska gå efter vad som sker på familjeliv.

Oavsett vilket så hjälper det knappast att tjata om han inte är redo, snarare tvärtom.

Ja, det kan ju var väldigt olika.
Jag träffade mina svärföräldrar ganska snart när vi träffats, men min mans bror har vi träffat enbart hos svärföräldrarna(när vi råkat vara där samtidigt, max en handfull gånger), hemma hos oss(max 2-3ggr) på 15 ÅR. Vi bor inte mer än 2 mil från varandra och jag har aldrig ens varit hemma hos dom i deras hus!
Nu har jag gett upp - det kommer aldrig att hända. Och jag tror inte det beror på mig - de måste vara de som är speciella.
Nu träffas inte min man med deras familj heller, men de ringer ibland till varandra i alla fall.
Alla familjer är olika.