Hela mitt liv håller på att falla samman

Vänd dig till din kommun så att din pappa kan få hjälp i hemmet.
Glöm inte bort att vara snäll mot dig själv.

Om du visste hur länge vi försökt få honom att få hjälp, men han vill inte. Så länge han inte vill så går inte kommunen med på det. Den enda hjälp han vill ha är med städning och det får han. Han vill inte att vi kommer hem till honom var dag, men vi känner att vi vill det så länge han inte vill ha annan hjälp.

Jag tycker inte det är ett tecken på att ni vill besöka er pappa varje dag när du gråter varje morgon och kväll. Är det inte så att du/ni känner er tvungna? För att inte gå under själva, vilket er pappa säkert inte vill, så gör något annat varannan dag, koppla av, ladda batterierna. Varken er pappa, era familjer eller ni själva gagnas av att du blir utbränd och sjuk själv. Då kan du inte hälsa på din pappa alls.

Att han har sagt att han vill ta livet av sig och så konkret att han vill ha din hjälp kan vara underlag för att han får insatser även om han inte vill det själv, Det kan man utifrån skrivelsen att "han är farlig för sig själv eller andra" Han är således farlig för sig själv.
Ta kontakt med kommunen igen och påtala detta med självmordstankarna. Ta också kontakt med en läkare.
Du kan inte bära allt detta själv.
Försök få lite andrum med din syster, säg att du inte orkar diskutera.
Ha inte så tät kontakt med din syster.

Jag kan bara säga att jag känner igen vad du går igenom. 
Det är så jobbigt när ens förälder(i mitt fall svärförälder) inte vill leva längre.
Hen var lungsjuk och hade blivit ensam 2 år tidigare. In och ut på sjukhus med andningsvårigheter.
Vi besökte regelbundet, inte så ofta som dig, men hen ringde min sambo, minst 1 gg/dag. Sämre dagar, då hen var irriterad över saker eller mådde dåligt kunde det vara upp till 5-6 samtal om dagen. 
Det skär i hjärtat då man inte kan göra något för att förbättra sjukdom och depression och man vill helst inte prata om sådana saker som döden eller värst av allt, att de inte ens vill leva längre. Man kan bara vara där, lyssna och hålla sällskap.  
Man kommer oavsett alltid att tycka att man kanske kunde gjort mer.

När hen dött så fick man också dåligt samvete, för att brytt sig för lite, för att man inte lyssnade ordentligt, för att man faktiskt inte kunde göra något annat än att finnas där ibland.
Men jag tror att när de befinner sig i sin himmel så ser de att man gjort vad man kunnat och jag tror inte heller att ens förälder vill ligga en till last.Det är nog därför många äldre blir deprimerade och faktiskt vill dö när livet har gjort sitt. 
Du kan finnas där ibland, men som hj sa, var snäll mot dig själv också.
Det du kan skjuta på är bråken med din syster, bara säg att du inte orkar just nu. 
Jag vet inte vad de bråkar om, men bara be henne om lite lugn en liten stund och be din pappa att inte prata med henne om det bara gör honom upprörd.
Försök få kontakt med kommun eller läkare. Det kan ju vara så att han är deprimerad och kan få hjälp med att må bättre eller bättre smärtlindring om det är sjukdom med smärta.