Hur blir man mindre stressad?
Jag upplever att jag håller på att krevera av stress och ångest. Jag har numer svårt att känna glädje över tex skolavslutningar, midsommar, jul, födelsedagar osv. Jag känner bara att det innebär en massa krav och måsten.
Just nu är jag föräldraledig. När jag besöker andra ur mammagruppen är det alltid så strukturerat hemma hos dem. Alltid städat, inga prylar framme, rena fönster, tom tvättkorg, fläckfritt handfat och så där som det ser ut i inredningstidningar.
De är alltid ute och flänger omkring. Deras bebisar har alltid vita och rena kläder.
Hos mig är det inte så. Ändå känns det som att jag spenderar mertiden på att plocka och städa. Jag hinner inte njuta av livet för att jag alltid håller på och städar.
Vi går upp halv sju. Toalett mm. Sen äter lillan. Då sanerar man först köket och sedan henne. Sedan sover hon. Då vaknar storebror. Då ska han äta, sedan ska det plockas undan. Diskbänken ska bli ren, diskhon mm.
Sedan ska man tänka på lunch. Ska den ätas hemma eller tas med?
Tas den med ska det packas. Finns det micro? Annars får jag tänka om och göra något som kan ätas kallt.
Har vi tur kan vi åka iväg.
Har vi otur stannar vi hemma och då ska det förberedas för middag. Samtidigt ska man rodda tvätt, döda flugor osv.
Åker man iväg kommer man så småningom hem. Då ska det ändå göras middag, köket ska saneras, barnen ska badas, badkar och badrum ska göras rent efter dem. Och så ska de nattas. Det går bara om och om igen. Sambon kanske är hemma runt 19 om jag har tur. Just sommartid kräver hans arbete mycket. För att underlätta har han tagit in extra personal under sommaren. Men det räcker ändå inte till.
När lillan sover har jag ändå storebror kvar, han behöver stimulans. Och det fixar jag. Men det är allt runtomkring.
Hur gör andra? Hur hinner och orkar ni? När har ni tid för det extra, som att tvätta fönster, byta sängkläderna, tvätta, hänga, stryka sängkläderna, få hela badrummet rent och allt sådant?
Jag drar mig för att ta mig ut när jag vet att allt väntar på mig när jag kommer hem. Ångrar att jag råkade bli gravid en tredje gång. Hade ändå p-spruta som ändå skulle vara säkert.
Vågar heller inte bjuda hem folk när det skiljer sig så markant.