• Anonym (TS)

    Sen eller normal utveckling?

    Jag har ett barn sedan tidigare med onormal utveckling inom olika områden och är därför orolig för syskonet. Har en knepig bvc-tant som hummar lite oroligt ibland men inte vill säga något konkret utan bara avvakta så frågar därför här vad ni tror.

    Barnet är snart 10 mån men för tidigt fött så utvecklingsålder borde vara snart 8 mån då hon var 2 mån tidig.

    Grovmotorik:

    Sitter bra själv utan stöd och utan att ramla.

    Kryper inte. Kan stå på alla fyra någon minut om man ställer henne så men lägger sig sedan ner. Avskyr magläge.

    Rullar/vänder sig åt bägge håll.

    Drar sig upp till stående. Kan stå och hålla i sig själv liten stund men mkt vinglig.

    Går om man håller i händerna men trampar snett rätt ofta.

    Finmotorik:

    Har någon gång hållit i två saker och slagit ihop dem men släpper oftast första saken om man ger en till.

    På bvc ville sköterskan att hon skulle ta upp ett snöre med pärlor och det gjorde hon fort och sköterskan var nöjd. Innebär det pincettgrepp? Har inte riktigt koll på vad det innebär.

    Kan inte klappa händer men öppnar händerna så de klappas ihop om man klappar med hennes händer och håller i handlederna. Hon kan ta i sina fötter eller någon annans händer och klappa ihop dem.

    Kognitivt:

    Söker/tittar efter saker då hon tappar dem från barnstolen

    Med en leksak där luckor öppnas om man trycker/vrider på knappar så stänger hon luckorna med händerna om de är öppna men försöker inte öppna dem själv.

    Tröttnar jättefort på leksaker och slänger iväg dem.

    Skrattar åt ansikten på leksaker och om någon gör något tokigt (tex syskonet dansar roligt)

    Sätter allt i munnen men tittar ofta lite på det först numera.

    Rätt orolig och vill helst stå i famnen. Då tittar hon ut över rummet och sedan vänder sig om och borrar in huvudet vid ens axel och gnäller och verkar frustrerad och missnöjd. Sedan vänder hon sig om och tittar ut igen etc.

    Språk:

    Säger vavavava, dadadada etc men bara ibland. Inte varje dag. Om man säger dadadada till henne svarar hon oftast med liknande joller (inte exakt samma) men inte så ofta om man pratar vanligt.

    Förstår inga ord och säger inga ord!

    Härmar inte tal.

    Reagerar inte på sitt namn vad jag vet. Ropar man namnet tittar hon ju upp men det gör hon även om jag säger "hallå".

    Mat:

    Äter gärna 6mån-burkar och några skedar 8mån-burkar men är lite skeptisk till dem. Nyfiken på nya smaker.

  • Svar på tråden Sen eller normal utveckling?
  • toppol

    Bedömning av utveckling är inte helt enkelt, och i synnerhet inte på för tidigt födda barn. Det är nog därför din BVC-sköterska hummar och inte riktigt vill svara, hon vill inte ge besked för hon vet inte. Vissa saker är för tidigt ännu att betrakta som äkta försening.

    Utifrån din beskrivning så tycker jag att din flicka låter normalt utvecklad för sin ålder. Hon kanske är lite sen i vissa avseenden men inte "för sen" så att det skulle föranleda en utredning av hennes utveckling. Inte heller så sen att hon behöver träning eller extra insatser utöver det ni som föräldrar redan gör.

    Därför tycker nog BVC-sköterskan att hon kan avvakta, se hur flickan kommer ikapp och eventuellt med tiden se om det finns områden där hon är alltför sen för att det ska vara inom ramen. Har ni också kontakt på neonatalen i något slags uppföljning? De kommer också att reagera om det finns något att reagera på.

    Här kan du läsa lite om hur komplext det är att bedöma utveckling och hur individuellt det kan vara även inom normalvariation. 

    www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Motorisk-utveckling/Undersoka-motorisk-formaga-hos-barn/

  • Anonym (TS)

    Det är säkert som du skriver. Det jag är mest oroad för är nog talet. Att hon inte kryper känns okej iom att hon visar så mycket intresse för att stå och gå (det känns som inom det normala?). I värsta fall om hon inte kryper gör det inte så mycket för det gör man ju ändå inte som äldre. Men talet och det kognitiva är viktigt så är hon sen där skulle jag vilja öva extra mycket. Vad tänker du om det?

    Vi har ingen kontakt med neo. Hon låg där i 2 veckor efter födseln för att lära sig hålla värmen och få upp vikten och vikten gick snabbt uppåt så när vi var på återbesök en dag efter att vi blivit utskrivna sade de att vi inte ska ha kontakt med dem mer utan bara gå som vanligt på BVC. Hon hade inga andningsproblem och åt bra ur flaska från start. Hon har också gått upp i vikt jättefort och väger redan över 10 kg så mer än en fullgången.

  • toppol
    Anonym (TS) skrev 2017-06-22 13:26:59 följande:

    Det är säkert som du skriver. Det jag är mest oroad för är nog talet. Att hon inte kryper känns okej iom att hon visar så mycket intresse för att stå och gå (det känns som inom det normala?). I värsta fall om hon inte kryper gör det inte så mycket för det gör man ju ändå inte som äldre. Men talet och det kognitiva är viktigt så är hon sen där skulle jag vilja öva extra mycket. Vad tänker du om det?

    Vi har ingen kontakt med neo. Hon låg där i 2 veckor efter födseln för att lära sig hålla värmen och få upp vikten och vikten gick snabbt uppåt så när vi var på återbesök en dag efter att vi blivit utskrivna sade de att vi inte ska ha kontakt med dem mer utan bara gå som vanligt på BVC. Hon hade inga andningsproblem och åt bra ur flaska från start. Hon har också gått upp i vikt jättefort och väger redan över 10 kg så mer än en fullgången.


    Jag skulle nog inte oroa mig faktiskt. Jag jobbar inte på BVC utan på en barnneurologisk mottagning (dock ej som läkare). Jag tänker att det ändå är lite tidigt att bedöma om talet är bara outvecklat eller på riktigt sent. En del barn är ju sena med att prata men tar igen det senare.

    Vad gäller den kognitiva utvecklingen så tycker jag att det viktigaste är hur hon ger kontakt - tittar hon på er och är blicken liksom "aktiv", ler eller härmar, ser hon ut att reagera på att ni pratar, leker, kommunicerar med henne. Visar hon att hon vill ha något, eller när hon inte vill något.

    Vet inte hur pass man kan öva upp det kognitiva om det är påverkat mer än att leka, kommunicera, tittut och liknande. 

    Det låter som att hon verkligen utvecklats fint trots sin tidiga födsel, stor och fin, äter och växer. 

    Om du känner att din oro är äkta så kanske du kan be om en extra barnläkarkontroll för att se om läkaren ser det du ser eller ser det och tycker att det verkar normalt.
  • Anonym (TS)
    toppol skrev 2017-06-22 13:36:50 följande:

    Jag skulle nog inte oroa mig faktiskt. Jag jobbar inte på BVC utan på en barnneurologisk mottagning (dock ej som läkare). Jag tänker att det ändå är lite tidigt att bedöma om talet är bara outvecklat eller på riktigt sent. En del barn är ju sena med att prata men tar igen det senare.

    Vad gäller den kognitiva utvecklingen så tycker jag att det viktigaste är hur hon ger kontakt - tittar hon på er och är blicken liksom "aktiv", ler eller härmar, ser hon ut att reagera på att ni pratar, leker, kommunicerar med henne. Visar hon att hon vill ha något, eller när hon inte vill något.

    Vet inte hur pass man kan öva upp det kognitiva om det är påverkat mer än att leka, kommunicera, tittut och liknande. 

    Det låter som att hon verkligen utvecklats fint trots sin tidiga födsel, stor och fin, äter och växer. 

    Om du känner att din oro är äkta så kanske du kan be om en extra barnläkarkontroll för att se om läkaren ser det du ser eller ser det och tycker att det verkar normalt.


    Hon tar kontakt och ler och visar att hon vill bli upplyft, leker tittut och så. Vill ha mycket uppmärksamhet och blir ledsen om hon måste vara själv. Blir glad (hoppar i stolen och blir ivrig) om jag kommer med mat, sträcker fram handen om hon vill ha något etc så det känns som att hon är med.

    Det som känns sådär (fast är kanske helt normalt, vad vet jag) är att hon inte alltid reagerar på oss om tvn är på, då kan hon fastna med blicken där även om man ropar, speciellt om det är musik på tvn. Hon har svårt att komma till ro i famnen. Vill vara där men bökar och bänglar rätt mycket och kan vara oförsiktig och borra in naglarna eller dra i håret. Hon härmar inte vad jag vet... vad skulle det kunna vara för saker? Hon försöker dock tex hjälpa till genom att också hålla i skeden om jag matar henne, försöker dricka upp pipmuggen, håller flaskan själv etc så det måste hon ju lärt sig genom att se hur vi gör? Men om jag tex visar "tryck på knappen här" på en leksak och gör det själv så gör hon inte efter utan sätter den bara i munnen.

    Om man håller henne i händerna så att hon går så tittar hon upp och ler mot en då och då och vill gå till människor hellre än till saker. Hon gör absolut skillnad på det och skiljer även på barn och vuxna (barn är roligare).

    Vet du hur man kan öva talet? Jag tänker främst talförståelsen. Mitt större barn fastnade på en mkt låg nivå i sin talutveckling (även förståelse) så det är det viktigaste tycker jag. Just att kunna förstå gör så mycket så är det problem där vill jag märka så tidigt som möjligt. Vi fick inte hjälp för det större barnet innan det var nästan i skolåldern och då var det på en 1åringsnivå på talet och även förståelsen men ändå tyckte bvc att det var "normalt"... Har blivit lite bättre (kanske 2-3åringsnivå nu när han är i mellanstadiet) så kan man göra något tidigt vill jag gärna det med lillan.

    Jo skönt att hon växer så bra! Större barnet var under medel hela tiden och äter ganska dåligt så det ger ju hopp att hon kanske inte får samma problem. Jag tänker dock att det kanske också kan göra att hon har svårt att krypa. Hon har stort och tungt huvud och kanske inte styrkan hunnit med kroppstillväxten. Hon ungefär som en 1åring i storlek.

    Vi har läkare på nästa BVC-besök så sköterskan tyckte jag skulle avvakta tills dess och se vad som händer...

    Tack för att du tar dig tid att svara, det betyder jättemycket :)
  • cesso

    Jag tycker ditt barns utveckling låter helt normalt! Särskilt för att vara född två mån tidigt! Stressa inte upp dig och oroa dig! Jag har fyra barn och det första var sen med språket, inåtbunden, försiktig, fick senare tics och var ängslig, behövde struktur etc, sen att läsa...(i skolan alltså) oroade ihjäl mig när BVC ville remittera till talpedagog tidigt och sa NEJ! Barn utvecklas olika och jag ville ge det tid! Iaf kom grabben ikapp, är social och duktig om svårt att koncentrera sig... men inget anmärkningsvärt!

    Oroa dig inte! Och dina barn blir inte lika! Mina andra tre är helt andra personligheter och de har utvecklats så oerhört olika!

    Tycker BVC är toppen men de stressas omedvetet upp oss föräldrar som vill "klara testet"! Ditt barn är fantastiskt oavsett tester! Tänk så. Och skulle tiden visa att det finns svårigheter så är det inte hela världen!

  • cesso

    Om jag förstår det rätt så har ditt stora barn en intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning?). Är det konstaterat bero på ngt ärftligt som en kromosomavvikelse eller liknande, som gör att du har anledning att tro att barn nr 2 får samma svårigheter?

  • cesso

    Glömde säga att jag har en 9-mån kille nu (född v 39, så fullgången) och inte kan han trycka på saker om jag visar! Han äter också på allt! ????

  • cesso
    cesso skrev 2017-06-22 14:52:59 följande:

    Glömde säga att jag har en 9-mån kille nu (född v 39, så fullgången) och inte kan han trycka på saker om jag visar! Han äter också på allt! ????


    Frågetecknena skulle vara en glad gubbe..!
  • Anonym (TS)
    cesso skrev 2017-06-22 14:51:12 följande:

    Om jag förstår det rätt så har ditt stora barn en intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning?). Är det konstaterat bero på ngt ärftligt som en kromosomavvikelse eller liknande, som gör att du har anledning att tro att barn nr 2 får samma svårigheter?


    Jo det är nog det som gör mig nojig. Alla sa så länge med honom att det var normalt och han kommer ikapp men det gjorde han ju inte och jag känner att vi missade viktig tid och många år då vi hade kunnat träna extra.

    Jag tycker ju inte sämre om yngsta om hon också får problem såklart men vill hjälpa så mycket jag kan och sätta in insatser tidigt så kanske det isf blir lindrigare. Men vill samtidigt inte stressa henne om det nu är normalt.

    De har inte hittat vad det beror på med stora men har bara sökt efter stora kromosomfel, inte kollat gener eller så. En genetiker vi fick prata med sade att det var svårt att säga men inte omöjligt att det blir så med andra barnet. Stora har både utvstörning, grav språkstörning och autism och åtminstone autism är ju ärftligt. Det är så pass att han inte ens kan gå i särskola utan bara träningsskola.
    cesso skrev 2017-06-22 14:52:59 följande:

    Glömde säga att jag har en 9-mån kille nu (född v 39, så fullgången) och inte kan han trycka på saker om jag visar! Han äter också på allt! ????


    Det känns skönt att höra :) Kanske är normalt då. Jag vet ju inte vad som är normalt eftersom stora inte utvecklades normalt och har ingen kontakt med andra bebisar. Också fint att ditt barn kom ikapp :)
  • toppool

    Jag tycker att allt du beskriver låter helt normalt för åldern faktiskt.

    Med härma menar jag tex göra ett o med munnen, räcka ut tungan, klappa händerna och sånt när ni gör det.

    En kognitiv funktionsnedsättning går inte alltid att träna till det bättre. I viss mån såklart eftersom barn utvecklas i samspel. Men har man en nedsättning så når man kanske bara en viss nivå trots rätt träning. Det behöver inte bero på att ni gjorde fel eller upptäckte det försent, det kunde blivit så ändå.

    Jag förstår att du är extra nojig när ditt första barn har svårigheter och därför tycker jag att du kan be om en extra koll efter sommaren. Men tills dess tycker jag att du ska slappna av och njuta av din fina bebis och leka och samspela mycket.

    Lycka till!

  • Anonym (TS)
    toppool skrev 2017-06-22 19:34:32 följande:

    Jag tycker att allt du beskriver låter helt normalt för åldern faktiskt.

    Med härma menar jag tex göra ett o med munnen, räcka ut tungan, klappa händerna och sånt när ni gör det.

    En kognitiv funktionsnedsättning går inte alltid att träna till det bättre. I viss mån såklart eftersom barn utvecklas i samspel. Men har man en nedsättning så når man kanske bara en viss nivå trots rätt träning. Det behöver inte bero på att ni gjorde fel eller upptäckte det försent, det kunde blivit så ändå.

    Jag förstår att du är extra nojig när ditt första barn har svårigheter och därför tycker jag att du kan be om en extra koll efter sommaren. Men tills dess tycker jag att du ska slappna av och njuta av din fina bebis och leka och samspela mycket.

    Lycka till!


    Hon gör inte något av det där, "o", klappa eller sträcka ut tungan om man själv gör det. Säger man blablabla tex så säger hon ofta något tillbaka men absolut inte alltid. Hon kan rulla tillbaka en boll jag rullar till henne. Men ja, inte det andra... Jag vet dock inte om hon kan sträcka ut tungan viljemässigt. Klappa händer kan hon inte. Vet du några mer lite lättare grejer som man skulle kunna öva på att härma?

    Självklart hade äldsta haft problem oavsett och utvstörningen hade nog bestått men språket går framåt men väldigt långsamt. Jag tänker att hade vi inte väntat till han var 5 med extraträning så hade han kanske varit 2 år längre fram nu eller så och det hade gjort enorm skillnad. Sedan så har man bara på sig till puberteten ungefär att lära sig språk intuitivt, sedan blir det omöjligt med grammatik och sådär. Det är först nu i mellanstadiet han börjat förstå lite grammatik. Tänk om vi haft fem extra år tänker jag. Varje månad är viktig när det gäller språk... det är ju otroligt mycket bättre om han pratar som en 6åring som vuxen än som en 3åring.

    Så fort vi fick hjälp så ökade hans ordförråd från 5 till 100 ord på bara några månader så det gjorde en jätteskillnad.

    Helst skulle jag vilja att hon fick träffa en logoped eller autismexpert. Vi hade hoppats på att hon skulle få vara med i småsyskonstudien där de undersöker syskon till autistiska barn för tidiga tecken men de tar inte emot för tidigt födda :/
  • cesso
    Anonym (TS) skrev 2017-06-22 15:10:15 följande:
    Jo det är nog det som gör mig nojig. Alla sa så länge med honom att det var normalt och han kommer ikapp men det gjorde han ju inte och jag känner att vi missade viktig tid och många år då vi hade kunnat träna extra.

    Jag tycker ju inte sämre om yngsta om hon också får problem såklart men vill hjälpa så mycket jag kan och sätta in insatser tidigt så kanske det isf blir lindrigare. Men vill samtidigt inte stressa henne om det nu är normalt.

    De har inte hittat vad det beror på med stora men har bara sökt efter stora kromosomfel, inte kollat gener eller så. En genetiker vi fick prata med sade att det var svårt att säga men inte omöjligt att det blir så med andra barnet. Stora har både utvstörning, grav språkstörning och autism och åtminstone autism är ju ärftligt. Det är så pass att han inte ens kan gå i särskola utan bara träningsskola.
    cesso skrev 2017-06-22 14:52:59 följande:

    Glömde säga att jag har en 9-mån kille nu (född v 39, så fullgången) och inte kan han trycka på saker om jag visar! Han äter också på allt! ????


    Det känns skönt att höra :) Kanske är normalt då. Jag vet ju inte vad som är normalt eftersom stora inte utvecklades normalt och har ingen kontakt med andra bebisar. Också fint att ditt barn kom ikapp :)
    Jag förstår verkligen verkligen din känsla! Och din oro. Jag är speciallärare i särskolan och har mött många barn och föräldrar och vet hur mkt de (du) fått kämpa för sina barn.

    Med det sagt tror jag att du och ni i långt och mycket alldeles säkert har räckt till för ert stora barn även om jag håller med om att ert äldsta barns svårigheter borde ha uppmärksammats långt tidigare. Ni är dock i första hand föräldrar som alla andra så lägg inte ngn skuld på er själv. Det innebär att ni är världens bästa ibland och brister ibland. Visst kan man träna extra (tecken som stöd till talet etc är väldigt bra för alla som har sen utveckling). Det är kanske ngt ni kan använda med er lilla som komplement, för det är bevisat positivt för alls barns språkutveckling. Det hämmar inte talet utan stärker det när barnet får både det talade ordet och en visuell bild till (används det periodvis med min äldsta). Men glöm inte att barn behöver föräldrar, inte pedagoger.

    Önskar att din oro kunde mildras. Ingen här kan ju veta hur er lilla kommer utvecklas, det finns inga garantier, men försök att inte hamna i felsökning även om det är svårt.

    När det gäller er stora så beror skolformen (träningsskolans) på utvecklingsstörningen och det är medfött och inte ert "fel" på ngt sätt. Ni hade inte kunnat förebygga allt.

    Det jag tror har hänt är att ni haft riktigt otur med hur er oro för er större sköttes, vilket naturligtvis leder till rädslan att samma sak ska hända igen. Lugnande besked och sen... smällen. Det viktiga är att ni inte tar på er ngn skuld och att du känner att du är "bra nog" som mamma. När jag läser hur du försöker och umgås med ditt lilla barn ser jag en riktigt engagerad mamma framför mig! Som jag önskar får ett... lugn.

    ///en lärare som är tacksam varje dag jag får möjlighet att arbeta med barn i svårigheter och får chans att ta del av deras värld...
  • Anonym (TS)
    cesso skrev 2017-06-22 22:30:11 följande:

    Jag förstår verkligen verkligen din känsla! Och din oro. Jag är speciallärare i särskolan och har mött många barn och föräldrar och vet hur mkt de (du) fått kämpa för sina barn.

    Med det sagt tror jag att du och ni i långt och mycket alldeles säkert har räckt till för ert stora barn även om jag håller med om att ert äldsta barns svårigheter borde ha uppmärksammats långt tidigare. Ni är dock i första hand föräldrar som alla andra så lägg inte ngn skuld på er själv. Det innebär att ni är världens bästa ibland och brister ibland. Visst kan man träna extra (tecken som stöd till talet etc är väldigt bra för alla som har sen utveckling). Det är kanske ngt ni kan använda med er lilla som komplement, för det är bevisat positivt för alls barns språkutveckling. Det hämmar inte talet utan stärker det när barnet får både det talade ordet och en visuell bild till (används det periodvis med min äldsta). Men glöm inte att barn behöver föräldrar, inte pedagoger.

    Önskar att din oro kunde mildras. Ingen här kan ju veta hur er lilla kommer utvecklas, det finns inga garantier, men försök att inte hamna i felsökning även om det är svårt.

    När det gäller er stora så beror skolformen (träningsskolans) på utvecklingsstörningen och det är medfött och inte ert "fel" på ngt sätt. Ni hade inte kunnat förebygga allt.

    Det jag tror har hänt är att ni haft riktigt otur med hur er oro för er större sköttes, vilket naturligtvis leder till rädslan att samma sak ska hända igen. Lugnande besked och sen... smällen. Det viktiga är att ni inte tar på er ngn skuld och att du känner att du är "bra nog" som mamma. När jag läser hur du försöker och umgås med ditt lilla barn ser jag en riktigt engagerad mamma framför mig! Som jag önskar får ett... lugn.

    ///en lärare som är tacksam varje dag jag får möjlighet att arbeta med barn i svårigheter och får chans att ta del av deras värld...


    Vi provade tecken med stora men det var lika svårt som tal att lära sig så vi fick rådet att inte fortsätta med det. Jag tänker att det nästan måste vara något fel på talcentrum i hjärnan eftersom han lätt härmar ljud av olika slag. Djurläten, fordon och onomatopoetiska ord. Men inte riktiga ord. Så konstigt.

    Du har rätt i att man nog söker fel i sig själv och saker man kunde gjort bättre. Men man hade kunnat göra mycket sämre också. Han är glad och trygg och vi kan nästan läsa hans tankar så att vi förstår vad han menar även om han inte kan förklara. Det är mycket värt.

    Det är också mycket värt att det finns bra lärare som du i särskolan <3 Du låter som en superbra lärare och jag blir rörd av ditt engagemang. Tack.
  • cesso
    Anonym (TS) skrev 2017-06-22 22:37:48 följande:
    Vi provade tecken med stora men det var lika svårt som tal att lära sig så vi fick rådet att inte fortsätta med det. Jag tänker att det nästan måste vara något fel på talcentrum i hjärnan eftersom han lätt härmar ljud av olika slag. Djurläten, fordon och onomatopoetiska ord. Men inte riktiga ord. Så konstigt.

    Du har rätt i att man nog söker fel i sig själv och saker man kunde gjort bättre. Men man hade kunnat göra mycket sämre också. Han är glad och trygg och vi kan nästan läsa hans tankar så att vi förstår vad han menar även om han inte kan förklara. Det är mycket värt.

    Det är också mycket värt att det finns bra lärare som du i särskolan <3 Du låter som en superbra lärare och jag blir rörd av ditt engagemang. Tack.
    Tack själv!

    Ni har inte fått träffa ngn specialist som kan förklara vad språkstörningen beror på? Kan ju vara så oerhört mkt, från ngt i hjärnan till själva talapparaten som kan hindra språket. Hoppas och önskar att ni får träffa rätt personer.

    När det gäller lilla barnet är mitt råd:
    1) stressa inte upp dig själv! Barnet är för litet än. Och du/ni är bra nog! Tänk på all erfarenhet ni har!
    2) bestäm er för att se till att INGET ska "missas" av BVC/ läkare etc på kontroller! Gå båda föräldrar på dessa, var tydliga med att ni vill att barnet undersöks av specialist om några frågetecken öht finns!
    3) på så vis har ni en plan som innebär: att ni ser till att de som har kunskap tar ansvar. Vilket leder till att ert "ansvar" för att upptäcka eventuella svårigheter/diagnoser och tröga extra etc, lyfts bort från ERA axlar!

    Många kramar!!!
  • Anonym (Åäl)

    Hej TS,

    Min son är 10 månader och jag har dessutom några andra 9-10 månaders bebisar runt om mig och i mina öron låter din flicka fullkomligt i fas med åldern. Min son kryper men det hände när han var 9 månader ganska exakt. Framförallt hur du beskriver hennes kognitiva nivå stämmer väldigt bra in så jag tror inte du behöver vara orolig!

  • Anonym (TS)
    cesso skrev 2017-06-22 22:48:10 följande:

    Tack själv!

    Ni har inte fått träffa ngn specialist som kan förklara vad språkstörningen beror på? Kan ju vara så oerhört mkt, från ngt i hjärnan till själva talapparaten som kan hindra språket. Hoppas och önskar att ni får träffa rätt personer.

    När det gäller lilla barnet är mitt råd:

    1) stressa inte upp dig själv! Barnet är för litet än. Och du/ni är bra nog! Tänk på all erfarenhet ni har!

    2) bestäm er för att se till att INGET ska "missas" av BVC/ läkare etc på kontroller! Gå båda föräldrar på dessa, var tydliga med att ni vill att barnet undersöks av specialist om några frågetecken öht finns!

    3) på så vis har ni en plan som innebär: att ni ser till att de som har kunskap tar ansvar. Vilket leder till att ert "ansvar" för att upptäcka eventuella svårigheter/diagnoser och tröga extra etc, lyfts bort från ERA axlar!

    Många kramar!!!


    Vi har gjort undersökningar och träffat autismspecialist men ingen vet något. Man kan inte se några avvikelser på hjärnan. Nu har de gett upp och vi träffar inte längre hab eller någon läkare för ingen kan komma på något att göra. Specialpedagogerna på skolan gör sitt bästa men de är mer vana med utvstörning där inte språket är så påverkat. Han är fullt rörlig och de med liknande språk är mkt mer fysiskt handikappade.

    Det svåraste med lillan är nog just att vi inte har någon erfarenhet av normal utveckling så man vet inte vad som är normalt och inte, därför jag frågade här för att få en bättre bild.

    Tack för all hjälp :)
    Anonym (Åäl) skrev 2017-06-23 04:40:14 följande:

    Hej TS,

    Min son är 10 månader och jag har dessutom några andra 9-10 månaders bebisar runt om mig och i mina öron låter din flicka fullkomligt i fas med åldern. Min son kryper men det hände när han var 9 månader ganska exakt. Framförallt hur du beskriver hennes kognitiva nivå stämmer väldigt bra in så jag tror inte du behöver vara orolig!


    Skönt att höra! :) Även språkligt?
  • cesso

    Har testerna visat på vilken kognitiv nivå han rent intellektuellt är? (IQ)

    När utredningar göra brukar flera aspekter bedömas där IQ är en, andra är ex barnens sociala förmåga, medicinsk utredning (som ni gjort) etc, och miljön (ex barn med stor trauman, ex från krig och barn som saknar ex skolbakgrund, kan påverkas "intellektuellt" av det).

    Är nyfiken på den stora, och funderar på hur mkt som beror på språkstörning och intellekt. Låt säga att hans intellektuella förmåga är relativt "hög" medan språkstörningen är grav.... ....finna det då en risk att den skolmiljö han är i inte är utmanande nog?

    Vet att tråden handlar om den lilla, men jag blev tagen av den stora och er kamp där...

  • cesso
    cesso skrev 2017-06-23 20:18:23 följande:

    Har testerna visat på vilken kognitiv nivå han rent intellektuellt är? (IQ)

    När utredningar göra brukar flera aspekter bedömas där IQ är en, andra är ex barnens sociala förmåga, medicinsk utredning (som ni gjort) etc, och miljön (ex barn med stor trauman, ex från krig och barn som saknar ex skolbakgrund, kan påverkas "intellektuellt" av det).

    Är nyfiken på den stora, och funderar på hur mkt som beror på språkstörning och intellekt. Låt säga att hans intellektuella förmåga är relativt "hög" medan språkstörningen är grav.... ....finna det då en risk att den skolmiljö han är i inte är utmanande nog?

    Vet att tråden handlar om den lilla, men jag blev tagen av den stora och er kamp där...


    Menar alltså ert stor barn! Ej bebisen!!
  • Anonym (TS)
    cesso skrev 2017-06-23 20:18:23 följande:

    Har testerna visat på vilken kognitiv nivå han rent intellektuellt är? (IQ)

    När utredningar göra brukar flera aspekter bedömas där IQ är en, andra är ex barnens sociala förmåga, medicinsk utredning (som ni gjort) etc, och miljön (ex barn med stor trauman, ex från krig och barn som saknar ex skolbakgrund, kan påverkas "intellektuellt" av det).

    Är nyfiken på den stora, och funderar på hur mkt som beror på språkstörning och intellekt. Låt säga att hans intellektuella förmåga är relativt "hög" medan språkstörningen är grav.... ....finna det då en risk att den skolmiljö han är i inte är utmanande nog?

    Vet att tråden handlar om den lilla, men jag blev tagen av den stora och er kamp där...


    Blir glad att du frågar och bryr dig <3

    Vi har gjort lite olika tester. De försökte göra wppsi (tror jag den hette, weschler för små barn) när han var liten men han förstod ju inte instruktionerna. Han gjorde lite smågrejer som stoppade pinnar i hål när hon visade hur han skulle göra men de flesta frågor kunde han inte svara på.

    Sedan skulle de göra ett icke-verbalt iq-test enligt vad de sade men instruktionerna var ändå verbala! Han behövde inte svara verbalt utan det var mest matriser och sånt men det blev ändå svårt eftersom han inte förstår. I första uppgiften var det en fyrfältsmatris med blåa prickar i de två övre rutorna, en röd prick i nedre vänstra och ett frågetecken i nedre högra och så svarsalternativ. Först förstod han inte alls vad han skulle göra när hon berättade och pekade på frågetecknet och svarsalternativen men sedan förstod han att han skulle välja ett. Så han valde den blå (förmodligen för att det fanns fler blå och han tänkte att då är det större chans för blått) och det var fel. Då blev han ledsen och vägrade göra resten av testet och då blev ju resultatet väldigt lågt.

    Vi och förskolan (han var 4 år då) fick fylla i vad han kunde i en lista och så räknade de ut att han skulle ha iq ca 65-70. Men många frågor var vet sin adress/vet hur många år han är etc. Svårt att ens förklara konceptet "år" utan språkförståelse.

    Jag misstänker att han kan ha normal perceptuell iq. Nu är han ju i mellanstadieåldern och gillar data/tvspel. Har sett honom lösa pusselliknande problem i flera steg där snabbare än vad jag hade kunnat själv (och jag är van dataspelare/masterutbildad) och ingen har ju visat/berättat utan han har kommit på allt själv.

    För att orientera sig i vardagen har han kommit på ett sätt att söka på youtube på sin Ipad mha "liknande klipp"-listan. Han väljer det klipp närmast det han söker och efter några steg hittar han det han vill ha. Han har tex hittat på någon minut en instruktionsvideo för att bygga ihop en gammal transformer han fick i present och hur ett barn rycker ut en lös tand (när han hade en) och kunat följa dem. Några av de få ord han kan har han lärt sig genom att titta på någon som säger ordet, spola tillbaka och titta igen och igen hundratals gånger. Att lära sig ord från oss föräldrar verkar inte gå. Så det kan han. Men det är ju väldigt grundläggande koncept som han inte alls har samtidigt. Han fungerar inte självständigt i vardagen, kan inte vara ute själv etc.

    Jag tror du har rätt att en mer utmanande skolmiljö skulle kunna vara bättre på ett sätt. Men han har enorm prestationsångest och låser sig helt om folk har förväntningar som han inte kan leva upp till. I förra skolan så började varje dag med en samling där barnen efter förmåga fick berätta vad de gjort igår. Så när det var hans tur tittade alla på honom och frågade något och han förstod ju inte. Sedan ville han inte gå till skolan alls på jättelänge. Så det är lite både och där. Det verkar också svårt för hans nuvarande lärare att veta vad som är svårt. De kan öva på siffrorna 1-5 och det är jättesvårt för honom men sedan kan nästa övning vara att sortera bilder av djur i en hög och bilder av fordon i en annan och det är jätteenkelt.

    Så jag vet inte. Jag önskar vi hade kunnat öva mer med honom men det är svårt att veta hur. Vi talar till honom på ett speciellt sätt med ord vi vet att han kan och inga meningar utan bara ord långsamt för då har han en chans att förstå och försöker prata så mycket som möjligt med honom. Men han tycker det är jobbigare och jobbigare att vara udda och det är jobbigt när tex vi föräldrar pratar med varandra och även med honom.

    Sedan har han andra autistiska drag också som att tex bara äta ytterst selektivt och näringsbristen gör det inte lättare. Vi har försökt potträna honom men det har inte alls funkat. Han kan styra det men tycker toaletter är jätteäckliga och hemska och vill därför ha blöjor fortfarande. Har fått rådet av hab där att låta det vara och fokusera på mat och språk men vi provar lite ibland. Så de svårigheterna gör ju också att andra skolformer är svåra.
  • cesso
    Anonym (TS) skrev 2017-06-23 20:55:32 följande:
    Blir glad att du frågar och bryr dig <3

    Vi har gjort lite olika tester. De försökte göra wppsi (tror jag den hette, weschler för små barn) när han var liten men han förstod ju inte instruktionerna. Han gjorde lite smågrejer som stoppade pinnar i hål när hon visade hur han skulle göra men de flesta frågor kunde han inte svara på.

    Sedan skulle de göra ett icke-verbalt iq-test enligt vad de sade men instruktionerna var ändå verbala! Han behövde inte svara verbalt utan det var mest matriser och sånt men det blev ändå svårt eftersom han inte förstår. I första uppgiften var det en fyrfältsmatris med blåa prickar i de två övre rutorna, en röd prick i nedre vänstra och ett frågetecken i nedre högra och så svarsalternativ. Först förstod han inte alls vad han skulle göra när hon berättade och pekade på frågetecknet och svarsalternativen men sedan förstod han att han skulle välja ett. Så han valde den blå (förmodligen för att det fanns fler blå och han tänkte att då är det större chans för blått) och det var fel. Då blev han ledsen och vägrade göra resten av testet och då blev ju resultatet väldigt lågt.

    Vi och förskolan (han var 4 år då) fick fylla i vad han kunde i en lista och så räknade de ut att han skulle ha iq ca 65-70. Men många frågor var vet sin adress/vet hur många år han är etc. Svårt att ens förklara konceptet "år" utan språkförståelse.

    Jag misstänker att han kan ha normal perceptuell iq. Nu är han ju i mellanstadieåldern och gillar data/tvspel. Har sett honom lösa pusselliknande problem i flera steg där snabbare än vad jag hade kunnat själv (och jag är van dataspelare/masterutbildad) och ingen har ju visat/berättat utan han har kommit på allt själv.

    För att orientera sig i vardagen har han kommit på ett sätt att söka på youtube på sin Ipad mha "liknande klipp"-listan. Han väljer det klipp närmast det han söker och efter några steg hittar han det han vill ha. Han har tex hittat på någon minut en instruktionsvideo för att bygga ihop en gammal transformer han fick i present och hur ett barn rycker ut en lös tand (när han hade en) och kunat följa dem. Några av de få ord han kan har han lärt sig genom att titta på någon som säger ordet, spola tillbaka och titta igen och igen hundratals gånger. Att lära sig ord från oss föräldrar verkar inte gå. Så det kan han. Men det är ju väldigt grundläggande koncept som han inte alls har samtidigt. Han fungerar inte självständigt i vardagen, kan inte vara ute själv etc.

    Jag tror du har rätt att en mer utmanande skolmiljö skulle kunna vara bättre på ett sätt. Men han har enorm prestationsångest och låser sig helt om folk har förväntningar som han inte kan leva upp till. I förra skolan så började varje dag med en samling där barnen efter förmåga fick berätta vad de gjort igår. Så när det var hans tur tittade alla på honom och frågade något och han förstod ju inte. Sedan ville han inte gå till skolan alls på jättelänge. Så det är lite både och där. Det verkar också svårt för hans nuvarande lärare att veta vad som är svårt. De kan öva på siffrorna 1-5 och det är jättesvårt för honom men sedan kan nästa övning vara att sortera bilder av djur i en hög och bilder av fordon i en annan och det är jätteenkelt.

    Så jag vet inte. Jag önskar vi hade kunnat öva mer med honom men det är svårt att veta hur. Vi talar till honom på ett speciellt sätt med ord vi vet att han kan och inga meningar utan bara ord långsamt för då har han en chans att förstå och försöker prata så mycket som möjligt med honom. Men han tycker det är jobbigare och jobbigare att vara udda och det är jobbigt när tex vi föräldrar pratar med varandra och även med honom.

    Sedan har han andra autistiska drag också som att tex bara äta ytterst selektivt och näringsbristen gör det inte lättare. Vi har försökt potträna honom men det har inte alls funkat. Han kan styra det men tycker toaletter är jätteäckliga och hemska och vill därför ha blöjor fortfarande. Har fått rådet av hab där att låta det vara och fokusera på mat och språk men vi provar lite ibland. Så de svårigheterna gör ju också att andra skolformer är svåra.
    Jag förstår vad du menar med ojämn begåvning. Vilka fantastiska förmågor han har- när han kan använda datorn på det sätt han gör! Helt otroligt! Samtidigt förstår jag dilemmat när han inte kan följa muntliga instruktioner eller förstå verbala uppmaningar.

    Jag är ju inte psykolog så vet inte hur IQ-tester går till men det verkar svårt att ha möjlighet att visa sina förmågor när testet baseras på muntliga instruktioner och barnet har svårigheter med just detta! Vet dock att utredningar av denna sort kan göras om efter några år för att bedömningen ska bli rättvis. Resultatet kan förändras!

    Har haft långa samtal med en mkt skicklig psykolog som arbetar med detta för några år sedan och han menade att bland professionen så finns det skilda uppfattningar, där traditionen är att mäta IQ oberoende av den "sociala förmågan" medan många numer menar att barnets sociala förmåga (att fungera i sammanhang) också bör vägas in utöver IQ:resultatet. Jag tror att din son, med det du berättar, är i rätt skolform! Däremot är det av oerhört stor vikt att pedagogerna utmanar honom utifrån de kunskaper han har, så inte undervisningen blir för lätt så att ribban sätts för lågt! Alla barn måste i skolan utmanas och möta "skolkunskaper" för att ges möjlighet att utveckla dessa! Oavsett grad av funktionsnedsättning. Med det du berättar tycker jag personligen att pedagogerna bör använda hans starka sidor (datorn) och utmana honom kunskapsmässigt via det verktyg han behärskar. Kanske de gör!

    Sen är ju autismen svår! Hur mkt hör till språkstörning, utvecklingsstörningen och vad är autism? Kommunikation och samspel är ju generellt det mest besvärliga problemet med autism! Man brukar säga att har ett barn flera funktionsnedsättningar är autismen det som ställer till mest problem och det man måste utgå från. Har mött många som säkerligen kan mkt men har svårt att visa dessa kunskaper för att de helt enkelt inte förstår vitsen med det, eller kan kommunicera dessa. Då får man trolla! Det du uppmärksammat med hans förmågor är bea exempel på hur man får "trolla" för att fp fram vad barnet egentligen behärskar! Skriv ner alla styrkor du ser är mitt tips och ge det till mentorn! Så vet skolan vad han är bra på och kan utgå från det! Din som verkar utmanande att arbeta med (på ett POSITIVT sätt och jag och många fler skulle vara tacksamma att få möta en sådan klipsk elev oavsett svårigheter!)

    Du/ni gör det bra!!! Tänk också att livet kan bli riktigt bra för er din oavsett de diagnoser han har! Samhället har bra skyddsnät och möjligheter för honom även i vuxen ålder och det finns fantastiskt duktiga människor som arbetar på verksamheter där din som kan arbeta/praktisera/bo i vuxen ålder!

    När det gäller din lilla så önskar jag verkligen att du kunde släppa oron även om jag förstår till 100% att du önskar henne en enklare framtid. Som fler sagt låter din beskrivning ålderadekvat. Forskning visar dock att för tidigt födda barn kan få smärre inlärningssvårigheter i skolan (ej som din son, men det har visat sig att de kan lära dig läsa, skriva, mm lite långsammare, och det gäller inte alla men fler än de som är fullgångna) och därför bör såklart din dotter följas upp noggrant! Du GÖR allt rätt och är bra nog! Men denna ggn vet du såklart att läkare/BVC kan missa saker eller vara rädda att våga ta i det och därför får du/ni ligga på lite extra!

    Hoppas midsommaren var/är bra, njut av dina barn!
Svar på tråden Sen eller normal utveckling?