Smal = mager?

Jag har lite samma problem.

Varje gång jag är hos någon släkting eller vän så tjatar de på mig att "ät nu" "ska du inte äta mer?" "ta mer!" "ska du inte ha lite glass till efterrätt när du åt så himla lite?".

Bara NEJ! jag äter tills jag är mätt sen räcker det.

Vissa har bara otroligt svårt att acceptera att det finns oss som är naturligt lite smalare och ändå är fullt friska utan ätstörningar eller någon annan sjukdom.

Jag längtar tills den dagen då jag kan äta precis hur mycket, eller lite!, jag själv känner att jag behöver vid just den måltiden utan att det ska tjatas hål i huvudet på mig om att äta, äta, äta, äta bara för att jag är smal utan att behöva träna eller gå på diet.

Det låter som att de faktiskt är bekymrade över din hälsa. Kanske är de rädda att du ska fortsätta viktminskningen tills det inte finns något kvar av dig. Eller du kanske redan gått över gränsen för vad som är hälsosamt, utan att märka det själv. Men jobbigt, såklart, att de håller på att tjata om det. Man kan ägna midsommarhelgen åt trevligare saker.

 Om du menar mig så är jag perfekt vikt till min längd (äntligen!) med 48kg till 153cm.

Jag har sedan 7 månader stått still viktmässigt och trivs och mår bra. Jag är oerhört trött på beteendet, jag är inte ett dugg ohälsosam.

Lider med dig, Meebo, det är jobbigt!!

Så länge personen inte är extremt smal, handlar det nog om avundsjuka eller missunnsamhet, snarare än om genuin oro. Det blir kanske så i ett samhälle där allt fler blir allt tjockare?

Bmi 18-19 är helt normalt om det är naturlig smalhet och inte nerbantad smalhet. 48 kg till 153 cm är inte heller för lite.
Jag kan inte tänka mig att ni ser anorektiska ut. Smala ja, men inte jättesmala.

Men jag känner en tjej som genom bättre kost och träning gick ner från rejält mullig till ganska smal, men inte trådsmal. Ändå fick hon höra: Är du sjuk? Ska du inte äta lite till? Osv. Tyvärr verkar sådana kommentarer vara ganska vanliga.

Jag kanske inte riktig förstår TS, men menar du att du tar illa om om de kallar dig mager men inte om de skulle säga att du är smal? 

Handlar det om ordet eller är du egentligen störd över att de som säger så har en viss attityd till dig, liksom pikar dig? För då handlar det ju mer om det och inte vilket ord de använder. 

Står du stilla viktmässigt och är frisk, finns ingen anledning till oro. Det hade varit annorlunda om du hade fortsatt gå ner, fast du redan har bmi under 20.

Ibland får man vara ärlig och säga att det faktiskt sårar, eller att man vill slippa kommentarer. Säg att du vill leva hälsosamt men att du INTE bantar. Att du INTE vill gå ner mer, osv.

Alla är inte så stora i maten heller. Förstår inte varför man skulle ge sig på någon som väger 48 kg till 153 cm? Det är en perfekt vikt. Och tyder inte på att man äter för lite. Jag känner en tjej som väger 46 kg till sina 155 cm. Hon äter också bra, men är tunt byggd helt enkelt. Säger inte att du (Meebo) ska gå ner ytterligare, men du är absolut inte för smal.

Smal är ett beskrivande ord för mig, precis som tonad eller överviktig är. Alla ord kan nog bli jobbiga om de används på fel sätt, men mager är ett ord som jag anser är för att beskriva någon typ av sjuklighet. Så det går hårt på mig, de väljer att kalla mig mager, som om jag är sjuk, som att något är fel. Jag vet att jag är smal, men jag är inte sjuk.
Vet inte hur jag ska svara på din fråga bättre än så, men de pikar absolut, och jag är så trött på det. Jag har sagt ifrån, men det verkar inte hjälpa.Det är så tråkigt att folk inte kan hålla tyst :/ Förstår folk inte vad som är hälsosamt? Känns så konstigt att så många skulle säga så pga missunnsamhet, min mor är ju en av dom som kommer med pikar. Hon försöker dock gå ner i vikt själv, men det känns ändå konstigt att hon skulle vara avundsjuk på mig.
Jag var smalare när jag gick ut gymnasiet än vad jag är nu, har inget intresse av att gå ner till den vikten igen, men kroppsmässigt har jag egentligen inte förändrats sedan dess, mina höfter, axlar osv har alla samma storlek som då, så de har ju sett mig smalare än såhär, och då var jag inte sjuk heller (och då pikade de ingenting!!). Är naturligt smal, "banan" eller var kroppsformen nu brukar kallas. Jag är dock inte pinnsmal, bara normalsmal.Jag har sagt ifrån flera gånger, de verkar tyvärr inte bry sig/lyssna, jag försöker numera att ignorera det så gott jag kan.

Redan när jag började gå ner så märkte jag av att familjen började pika om att jag går ner för mycket, att jag är mager, att jag måste äta lite mer (trots att jag äter bättre och mer än någonsin), iom att de börjar redan när jag gått ner kanske 1-2 kg så undrar jag ibland om de kanske ville att jag skulle hålla mig vid min tidigare vikt (?).
Pga att de började tidigt så vågar jag inte säga vad jag faktiskt väger, min farmor tog upp hennes vikt som om det vore gränsen för hälsosamt och jag har ljugit att jag väger samma bara för att hon inte ska ge sig på mig mer än hon redan gör. Jag väger 50 kg och är 166 cm lång, men pga farmor så tror alla att jag väger 53 kg.

Visst att mitt BMI är lite i underkanten, men om jag ska lägga på mig vikt vill jag gärna att det ska vara i muskler och inte fett och vatten (pga salt) som det var sist pga dåliga vanor.

Tack för alla svar, förresten, mår lite bättre av att prata om det. Var nog inte medveten om hur mycket det här faktiskt har tärt på mig innan jag gjorde tråden, har ju inte haft någon att prata med. Visst var jag medveten om att det gjort mig arg, men nu inser jag att det här har gjort mig rätt ledsen.

Har fått höra det hela livet, äter som en häst dock.

Oftast kommer det från folk som borde äta mindre onyttigt, träna mer och inte ge råd till andra.

Är det samma människor som hållit på så länge? Jag går omkring och hoppas att de runt mig ska sluta, men det kanske aldrig kommer hända?

Supertråkigt..

Det var jobbigt att höra det som barn, nu när jag är nästan 40 så bryr jag mig inte.

så de började när du var barn?? usch..

Jag lär nog fly härifrån om de inte slutar, tänker inte leva med det och jag har inte märkt att någon annan än just min familj kommenterar.