Ensamhet...

Skaffade mig en hund och fokuserade på att göra allt för den. Med tiden försvinner den mänskliga kontakt ångesten. Nu ser jag på människor som min hund ser dom. Någon man pratar med o hälsar på i någon minut för att gå på vidare äventyr!

Är inte intresserad utav skrik, intriger, lögner, knivskuren, otrohet, fejk gråt, baktalan o all annan jävla shit människan håller på med. Viljat dö hela mitt liv pga tuff uppväxt.

Aldrig mått så bra som jag gör med min Bästa vän! Har umgåtts ca 1 v med människor nu på 2 år nu.

Jag saknar dock sex men för övrigt nej tack till att socialisera sig med egoister falska jävla människor som dessutom följer onaturliga regler och system som skadat planeten.

Bättre att lära sig utav och med naturen och djuren!

Satsar på vad som blir bäst för "oss" o när jag väl är på en plats jag känner att här kan jag leva tills jag dör på exakt den punkten på marken då kan jag börja leva i samband med några få människor och förhoppningsvis hinna skaffa barn o se dom växa upp.

Om gud vill.

Känner precis som du mår sjukt dåligt av det

Funderar på o börja dansterapi

Väldigt ensam, har aldrig haft en upplevelse av att höra till.. ibland går det bra, ibland inte alls.

Min ensamhet är rotad in i barndomen i svår traumatisering. Behandlas för det och mår väl bättre. Men förstår inte hur jag någonsin ska kunna känna mig som en vanlig, normal människa bland alla andra människor.

Vet inte vad det är riktigt men låter kul har aldrig gått på dansterapi :) antar att man får dansa

Går på dans på fritiden :)