Träffat en jättesnäll kille men han är inte rätt. Hur avslutar jag utan att såra för mycket?

Ni har rätt, jag måste ju säga det och ju snabbare desto bättre. Det är bara svårt att ta tag i det. Det blir ju inte lättare av att han redan berättat åt sina föräldrar som är överlyckliga över att han äntligen träffat någon här. Han är egentligen totalt oerfaren av relationer. Enda relationen han haft var en 1,5 års distansrelation där de bara träffades en enda gång. Själv har jag varit gift i många år och även haft flera relationer som varat 1-2 år. 

Idag är jag fullständigt nöjd med att vara singel och trivs. Det skulle vara trevligt att träffa den rätta mej jag har ingen panik och vill inte nöja mej med någon som inte är rätt på alla sätt. Visst jämfört med ett par ex är han en riktigt bra kille men det betyder inte att han är rätt. 

För några veckor sen träffade jag en jättefin kille. Ganska mycket yngre än mej men en riktig gentleman och jag trivs bra i hans sällskap. Vi skrattar mycket och har roligt men det finns inget djup där. Han har fallit för mej och är extremt på och ser en framtid. Tyvärr känner jag inte samma för honom, han är trevlig, har många goda sidor men han är inte rätt. Vi har helt olika erfarenheter av livet, inte på samma plan och jag ser ingen framtid med honom annat än som vän. Förra helgen spenderade vi fredag-söndag tillsammans och samma den här helgen och jag känner allt mer att nej, han är inte rätt även fast han har många fina sidor. Den här helgen har jag tom börjat irritera mej på vissa saker han gör, som hans matvanor (äter onyttigt i enorma mängder) och en del andra saker. 

Till hans positivt sidor är att han är en gentleman, skulle aldrig göra mej illa, är mån om att jag ska må bra, uppmärksam, får mej att skratta, vill mysa och vara nära....

Vi har sovit tillsammans några nätter, eller han har sovit och jag har med lite tur slumrat till. Jag har redan insett att jag kommer aldrig att kunna sova i samma säng eller kanske inte ens i samma rum som honom. Han inte bara snarkar extremt, han pratar och gnyr i sömnen, gnisslar tänderna, går i sömnen, ligger knappt stilla alls fast han sover djupt. Utan att ljuga så om jag lyckas somna till tar det inte många minuter innan han väcker mej. I natt väckte han mej "bara" 6-8 gånger på ca 6 timmar... Vilket har gjort att jag gått runt skittrött hela dagen och på uselt humör. Jag hann knappt hem före han började messa och jag kände bara nej, låt mej vara. 

Vi har haft en del sex och jag har redan tröttnat. Sexet ser exakt likadant ut varje gång fast jag försöker säga. Bla så missar han nästan helt att jag har en klitoris och ska pulla. Ja det är skönt och jag får orgasm så men jag vill ha mera och det försöker jag både säga och visa. Han har gett oralsex ca 3 gånger medan jag fått suga honom 3-4 gånger varje gång vi har sex eftersom han slaknar annars. Vi kan bara ha sex i en ställning, att jag rider. Ja jag gillar det visserligen men inte varje gång och bara det. Han kan inte ha sex i missionären eller bakifrån pga värk i kroppen pga övervikt. Skeden får vi inte till för hans mage är i vägen. Kyssarna blev ok efter att jag sa till men de är fortfarande inte bra och jag är hellre utan. Tyvärr ska han försöka hångla upp med typ 100-200 gånger om dagen.... 

Ja, ni ser själv. Det är dömt att misslyckas och han är inte rätt. Men hur tusan tar jag mej ur det utan att såra för mycket. Vi är inte tillsammans utan dejtar bara men jag ser ingen idé att dejta någon det inte finns en framtid med.