Föräldraledig och deprimerad

Jag har en bebis på 9 månader som jag är hemma med. Min man jobbar på annan ort och är bara hemma över veckoslutet, så jag har noll avlastning i vardagen. Vi bor långt ifrån släkt och vänner i ett mindre samhälle och jag saknar körkort. För det första känner jag mig fullständigt isolerad.

För det andra har jag en bebis som är "high maintenance" och alltså kräver min uppmärksamhet 24/7 på ett extremt sätt. Jag mäktar snart inte med.

Jag sover dåligt, hinner inte laga ordentlig mat till mig själv och är frustrerad på daglig basis. Det har hänt flera gånger på sistone att jag ryter till åt bebisen av trötthet och ibland känner jag att jag skulle vilja kasta ut honom genom fönstret. Åh, det skulle jag ju aldrig göra, men tanken har slagit mig bör jag panikat. För nej, jag mår verkligen inte bra. Jag mår rentav förskräckligt. Jag känner mig dessutom som en hemsk mamma som inte riktigt kan visa kärlek till mitt barn alla dagar. Vill vissa stunder bara fly ifrån allt...

När mannen är hemma på helgerna så är han trött och sover eller sitter och slappar framför tv:n, så han är verkligen inte heller till nån hjälp. Jag har pratat med honom om hur jag mår, men han tycker att jag ska "skärpa mig" och ger mig dåligt samvete över att jag inte orkar läsa för barnet utan istället lägger krut på att ta hand om det praktiska. För ärligt talat har jag ingen som helst ork att lägga på roligare saker, jag måste prioritera mat, blöjbyten och att ha koll så att han inte skadar sig när han tar sig fram. Det är heltidsgöra.

Jag är samtidigt orolig över att mitt huvud "stänger av" då och då, jag kan sitta och titta rakt ut och sen glömma bort hur länge jag suttit där. Kan inte alls redogöra för tiden. Känner mig trött och utarbetad. Zzz...