Jag blev av med panikångest helt - vill någon veta hur?

Berätta

Ja, berätta.

Först är det viktigt att få klart för sig hur kroppen fungerar vid stark och ihållande inre stress. Panikångest uppstår enkelt förklarat av att man har konflikter som ligger djupt cementerade i ens inre.

När sedan mer stress läggs på detta och når upp till en nivå där "reptilhjärnan" (d v s den instinktiva reaktionsfunktionen vi har för att snabbt ta oss ur en livshotande situation), tar vid så tappar vi kontrollen som vi så desperat vill ha kvar när vi ska skydda oss i stressen. Då uppstår paniken. Detta eftersom kroppen uppfattat att vi uppnått en så hög stressnivå att vi får en nödvändig panikreaktion (fly, fäkta eller spela död, frysa till is). Helt onödigt när vi t ex bara har en ångestsituation på jobbet eller i en relation t ex.

Ok, nyckeln är att lösa den inre stressen, att luckra upp den cementerade grunden av stress, det som lagrats djupt inom en. Detta är otroligt smärtsamt och inget man gör om man inte måste. Att vi inte vill peta i det är logiskt. Anledningen till att vi lagt undan och stuvat ner en massa stress och ångest, är just för att vi inte vill känna det. Det kan vara allt från jobbiga kränkande händelser till annat obehag tidigare i livet. 

Jag fick hjälp av en andningsterapeut som var duktig på att få mig att våga släppa taget och få gammal obearbetat smärta att komma upp till ytan, vilket fick följden att jag tvingades in i att se och bearbeta. Det ledde (genom smärta) till en fantastisk upplevelse. Jag blev helt fri, när jag bearbetat allt som jag gömt så försvann panikångesten för all framtid. Har aldrig känt av den sedan denna "resa" jag gjorde. Önskar att alla fick uppleva detta.

Kan tillägga att jag trodde allt var kört när det var som värst, att inget skulle bli normalt igen. Men det blev det...:)

Tack för att du berättade, jag tror att många kan få hjälp av dina erfarenheter 

Tack för att du berättade.

Tack för att du berättade!

Det gäller ju bara att komma ihåg sådant som ligger till grund för ångesten och som en glömt bort.....

Ja, men oftast så är vägen inte så lång som man tror för att lyfta fram det, jag tror det kan vara många små saker som man lagt på hög och som skapar stora spänningar, inte nödvändigtvis en stor händelse.

Hoppas det!

Är det du själv som lider av det, eller en närstående du vill hjälpa?

Jag stöttar gärna eftersom jag vet hur tufft det var att inte veta vart det skulle bära, om jag skulle bli helt bra eller inte. 

Tack!

Det är jag som lider, jag fick panikattacker vid bilkörning när jag körde 90 eller mer.
Nu har tar jag Citalopram och går hos kurator. Symptomfri nu tack vare medicinen men jag vill bota ångesten och sluta medicinera i framtiden.