Mina arbetskamrater verkar ha något emot mig
Det har varit jättekonstig stämning på jobbet under ett års tid.
Hela tiden har det känts som att mina kollegor tycker att mitt jobb inte har någon betydelse, att allt jag gör bara är strunt. Jag vet ju själv att jag gör bra grejer men känner att jag blir mer och mer osäker på mig själv ju längre tiden går.
För någon månad sedan skulle jag och en som vi kan kalla för Olle skriva in texter i datorn och så skulle en annan kollega ta hand om dessa texter och göra en bok av dem. Så blev det och när vi lämnade in texterna var Olles texter fulla med stavfel. Då tog de andra för givet att det var jag som hade skrivit in dessa, bakom min rygg förstås, detta fick jag veta långt senare så jag kunde inte ens försvara mig mot dessa kommentarer.
Och den här Olle verkar ha blivit mer och mer irriterad på mig av någon anledning, ingenting särskilt har hänt vad jag vet så jag förstår ingenting. Men på fikarasterna när jag pratar så vänder han sig oftast till någon annan och börjar prata med den istället för att lyssna på vad jag har att säga, och när jag går för dagen och säger hejdå så får jag ett ilsket hejdå tillbaks medan han verkar vara så tjenis med alla andra på jobbet och önskar dom en trevlig helg/eftermiddag.
Förra veckan hade vi måndagsmöte som vi brukar, då var Olle ordförande och läste upp föregående protokoll. När han kom fram till mitt namn läste han Så ful istället för mitt namn (Sofia) och även om det kanske var en felläsning så blev jag jättesårad. För så ful och Sofia liknar inte varandra alls och dessutom bad han inte ens om ursäkt efteråt. Och eftersom han har betett sig rätt så arrogant mot mig tidigare så är jag osäker på om det ens var en felläsning eller om han bara ville vara elak.
Sen brukar en annan kollega (Pär) komma in till mig på rummet och prata en stund varje förmiddag. Och en måndag för några veckor sen kom han in igen och pratade så vi blev två minuter försenade till mötet, då spände en av tanterna blicken i mig och sa argt att ?Mötet börjar faktiskt klockan 9, jag tycker det är så dåligt att man inte kan komma i tid som vuxen människa!?. Hon var riktigt skitförbannad, men tydligen bara på mig. Till saken hör att hon precis hade satt sig själv, så hon var också försenad. Och hade det varit Olle som hade varit försenad, vilket händer OFTA, så hade hon inte sagt ett pip.
Sen har jag lånat hem en sak från jobbet emellanåt, jag har pratat med chefen om det och han tycker det är helt okej. Men när jag och Pär pratade om denna sak sa jag att jag ska använda den i helgen och sen lägger jag ner den i förpackningen och tar hit den på måndag. Då svarade han typ att ?Ja, eller så väntar du på att alla ska glömma bort att du har den, och vips så är den din!? Jag blev så chockad av hans påhopp att jag inte fick ur mig nånting. Han tror alltså på riktigt att jag är en tjuv?! Hur kan man ens säga en sån sak till någon som ska vara ens vän? För ja, det har han påpekat många gånger att vi är så bra vänner. Men jag börjar fundera på om det bara är något han säger för att jag ska lita på honom?! Jag misstänker att han snackar skit om mig till de andra, berättar saker för dem som jag har sagt i förtroende till honom förut. Hur som helst så lämnade jag tillbaks saken dagen efter och vet inte om jag kommer våga låna hem den något mer.
Och varje gång jag sätter på kaffet så får jag klagomål, det är antingen för starkt eller så är det för lite, trots att jag alltid sätter på full kanna. Och en gång hade någon gjort i ordning kaffe innan jag kom till jobbet på morgonen och hällt över det i en termos. Det visste ju inte jag, så när jag då satte på kaffe den förmiddagen blev det ju jättemycket över och då satt alla och ojade sig om det i en halvtimme. Suck!
Jag vet inte hur jag ska bete mig då det verkar som de flesta på jobbet har något emot mig. Och vad jag vet har jag inte gjort dem något.
Jag känner mig ledsen varje dag när jag går till jobbet och lika ledsen när jag går hem. På eftermiddagarna har jag slutat fika helt och hållet för att det är som det är, det är nästan så jag inte vill fika på förmiddagarna heller. Jag har provat att låta bli några gånger men då kommer någon in och frågar varför jag inte fikar och så måste jag sitta och förklara mig, det känns lite pinsamt.
Chefen är bara på plats en gång varannan vecka ungefär, så han märker ingenting. Jag berättade för honom för några månader sedan att jag tycker det är konstig stämning på arbetsplatsen och han lovade att försöka vara mer på vår avdelning för att checka läget lite, men det har tyvärr inte blivit så än av olika anledningar.
Men det andra har jag inte vågat ta upp med honom då jag har haft problem med liknande saker på en annan avdelning och blev förflyttad hit. Jag vill inte ses som ett problem och riskera att bli av med jobbet. Så jag vet inte vad jag ska göra. Jag söker andra jobb men har inte fått något svar från någon arbetsgivare än.
Är det någon som har varit med om något liknande eller har något gott råd till mig?
Tacksam för svar!
