Orolig för att min son har ADHD - hur svårt har era barn att sitta stilla?
Hej!
Måste skriva av mig lite. Vi har en son som ska fylla 8 i höst. Han är underbar, gosig, kramig, intelligent, ja ett fantastiskt barn... oftast. Men däremellan kan han vara skitjobbig och nu är jag orolig för att han har ADHD. Ja, jag vet, det är inte the end of the world om det skulle vara så, men då vill jag att han får hjälp i tid osv.
För det första har han otroligt svårt att vara stilla, enligt mig. De sjuåringar som vi omger oss med är mycket lugnare. Sitter vi vid matbordet ska han upp och hämta saker, vicka på stolen hela tiden, skruvar på sig, knäpper med fingrarna osv. Det är såå svårt att avgöra vad som är vanliga "myror i brallan" - som väl många barn har långt upp i åldrarna - och vad som är tecken på hyperaktivitet. I skolan har han fått en kudde att sitta på - de är tydligen några i hans klass som har en sån, som gör att han kan glida runt på stolen och därmed får lättare att koncentrera sig. Han rör sig otroligt mycket även i övrigt.
Sedan kan han få ruggiga utbrott. Han älskar sin ipad och vi har begränsat användningen till helgerna för att minska konflikter kring denna. Inte heller då får han sitta obegränsat, och trots att vi jobbar med förberedelser och låter honom t e x köra klart en bana så blir han vansinnig när skärmtiden är slut. Kan även bli jättearg på sin lillebror och skriver FUCK YOU, svär i övrigt, välter stolar, avgrundsvrålar osv. Riktigt jobbiga utbrott då hela familjen blir lätt chockad. Så det är inte bara skärmen som triggar utbrott och ilska.
Han slarvar inte bort saker i ovanligt hög utsträckning, han gör sina läxor och kan sitta och skriva koncenterat ett bra tag. Sitter med lego ganska långa stunder. Vi har varit i kontakt med skolan om detta att han har svårt att vara stilla och när jag frågade rakt ut om de såg något "onormalt" i detta sa de neutralt att det var för tidigt att avgöra i så fall. De har inte flaggat upp något i övrigt utan han ligger i fas med skolarbetet osv. Vi har också varit själva en gång + en gång med honom hos en barnpsykolog för att prata lite, hon pratade helt kort med honom och både vi och hon tyckte vi kunde avvakta.
Utbrotten och detta att han aldrig är stilla är jobbigt. Jag har ångest och känner mig ledsen över att han ska ha ADHD, skäms över det också eftersom jag vet att det inte är farligt och att man kan få ett lyckligt liv ändå. Min man blir sur när jag tar upp detta och fräser att han inte har ADHD. Men jag är ändå orolig.
Tankar kring detta? Kram