Katten ger mig ångest

Seriösa svar, tack.

Som barn var jag djurälskare. Så när min dotter fyllde 7 fick hon som önskat en katt. Jag tänkte att det blir mysigt för hela familjen. Det är det också, för alla utom mig. Vi har haft katten i ett år. Katten ger mig ångest och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Innekatt och kastrerad honkatt. Jättesnäll och lekfull. Gosig och duktig katt. Förutom en sak. Och det är det som ger mig ångest. Hon verkar dras till mig. Är lika "på" som barnen. Är krävande och verkar tro att jag är även hennes mamma. Följer efter och märker mig med tassarna. Klättrar och kelar och lyssnar inte när jag markerar nej. Hittar på bus för att fånga min uppmärksamhet. Väcker mig. Jag får aldrig vara ifred för katten och det har utvecklat ångest för hennes närhet. Katten är liksom bara jobbig. Vad kan jag göra? Just nu försöker jag undvika katten så hon ska sluta tro att jag är hennes mamma. Hjälp?

Du får nog markera och inte låta katten få som den vill. Väcker hon dig på natten ska hon bara ut ur rummet på en gång. Jamar hon så ignorera och ge inte uppmärksamhet. Ge katten mat och städa toaletten men uppmuntra inte till hennes betende. Tror faktiskt hon blivit för bortskämd så hon inte klarar av att vara självständig. Jag har själv katt och jag vet att det är svårt att inte klappa och gosa så fort de vill något. Fast nu verkar det ha gått för långt för din del.

Obegripligt för mig hur man kan få ångest av en katt. Finns inget mer lugnande och roande i min värld, men sedan är min katt kanske inte direkt så "på". Är det du som ger katten mat? Annars är det ju lite lustigt att den tyr sig så till dig.

Markera genom ett verbalt "nej" funkar ju inte på katter. :) Vill du att den ska hålla avstånd så kan du fösa undan den bestämt med handen.