Rutinultraljud tredje pojken

Det är inte konstigt att de känslorna dyker upp. Man kan behöva smälta det ett par dagar och sedan kommer det att kännas bra. Jag tror dock att det är bra att tillåta sig själv att sörja den dröm man har. När jag var gravid med barn nr. 2 hoppades jag att det skulle vara en flicka. Vet egentligen inte varför men hade en pojke sedan tidigare och hoppades väl på en av varje. På rutinultraljudet blev jag besviken och jag tillät mig att känna så i ett par dagar. Sedan kändes det bara så självklart, klart att vi skulle ha en till liten pojke! Vi bestämde namn och då kändes det ännu bättre. Nu är jag gravid med nr. 3 och ja, jag har även denna gång en önskan om att det ska vara en flicka... Inbillar mig att vi bara kan få pojkar och att det skulle vara extra häftigt om det blev en flicka. Självklart kommer jag älska barnet oavsett kön men det är bara en önskan jag har. Det här blir vårt sista barn så ja, sista chansen. Kommer säkert bli besviken om jag får reda på att det är en pojke men det kommer ju snart gå över. Sedan kommer allt att kännas alldeles perfekt. Huvudsaken är ju så klart att barnet mår bra! Jag tycker att det är skönt att ta reda på könet under graviditeten så att man hinner smälta beskedet innan bebisen anländer.

Hej!

Jag har fyra pojkar.

Jag förstår dig och har känt likadant.

Jag kommer nog aldrig släppa längtan efter en flicka, men den börjar komma mer sällan. Att har mer än fyra barn känns inte rimligt för oss, men ibland leker jag med tanken.

Jag tog reda på könet under min fjärde graviditet. Behövde verkligen bearbeta om det var en fjärde pojk innan han kom. Gick och pratade med en familjepsykolog till och med. Det kan jag rekommendera. Det fick jag gratis genom MVC. Jag bröt nämligen ihop inför min barnmorska.

Jag tog emot min son med öppna armar och älskar honom så innerligt.

Sen då och då hugger det till inom mig och längtar efter att få uppleva en dotter också blir så stark...men man bör väl komma ihåg att i denna bortskämda tillvaro som många av oss i Sverige lever i så kan man trots allt inte få allt man pekar på...hade vi levt i misär, i fattidom så tror inte jag att jag hade funderat över könet...bara om mitt barn skulle överleva...

Kram till dig! Allt faller på plats till slut...man får de barn man ska ha och de får man av en anledning..

Av någon anledning tror jag det är normalt att man blir "besviken" över könet om man starkt önskar den motsatta. Man har önskan om just dotter eller son och drömmer om att just få det man önskar sig. Jag är glad att någon vågade skriva om ämnet för det känns som att det är tabu att prata om kön. Jag är säker på att när man väl ser sitt barn älskar man den så enligt mig har inte könet något med att barnet är oönskad men tyvärr är det många som tolkar det på detta viset. Du får ge dig lite tid och vara besviken, det tror jag också är en del av processen att smälta och acceptera vad som väntas.

Starkt av dig Ts att våga erkänna och skriva om vad du känner.

Jag har också fyra pojkar, som jag självklart älskar över allt annat. Och så klart har jag genom åren önskat att jag fick uppleva hur det är att ha en dotter också.

När jag var gravid med tredje barnet tog vi reda på könet för första gången, och jag kan ärligt säga att jag gärna ville att det skulle vara en flicka. Tyvärr förlorade vi den pojken i magen (så jag har fyra barn på jorden och ett i himlen), och de två nästföljande graviditeterna blev väldigt speciella. Önskan om kön blev helt oviktigt.

Jag blir ledsen över omgivningarnas kommentarer om att "nu får vi ju hoppas att det blir en flicka" eller "då får ni väl försöka igen" eller "så synd att det blev en pojke den här gången också". Jag tror att det är samhällets syn på att man bör ha minst en av varje kön som gör mig mest ledsen. Jag älskar mina pojkar över allt annat och har kommit fram till att jag förmodligen inte hade varit en lyckligare människa om jag hade haft en flicka. Kanske finns det vissa saker jag inte får uppleva, men å andra sidan finns det kanske saker jag får uppleva istället, jag som bara har pojkar (eller de som bara har flickor)!

Var stolt över dina barn Ts, det kommer att bli bra!

Tack för alla svar =) känns skönt att man inte är ensam om att känna så. Och jag vet att jag kommer älska denna lilla guldklimp när han kommer ut!

Jag tycker att det är viktigt att man får känna så. Vi är inte mer än människor! Klart vi fantiserar och bygger upp en drömbild om framtiden och det är klart man kan bli besviken då.

Jag ville ha en flicka och var tvärsäker på att det var det. Men det blev världens finaste pojke. Han är mitt allt idag! Nästa graviditet bekommer mig inte så mkt. Antingen får jag en fantastisk son till eller flicka. Könet spelar inte så stor roll längre

Ganska vanligt känna så.Det blir bra.

Jag känner igen känslan. När jag väntade min andra son så trodde jag att det var en flicka jag vet inte varför utan känslan sa det bara. När vi tog reda på det och fick veta att det var en pojke så kände jag en slags besvikelse. Men smälte det ganska snabbt. Nu väntar jag mitt tredje och intalade mig från början att det inte spelar någon roll så länge allt är bra. Jag har alltid önskat mig en flicka, jag är helt galen i flickkläderna och alla rosa detaljer. Men sen har jag fått höra att jag är en riktig pojkmamma och de flesta gissade på pojke igen, medan jag bestämde mig för att jag inte ville veta vad det är i magen innan det kommer ut, fast jag hade en känsla att det var en flicka men den känslan försökte jag ignorera. Men min sexåriga son var så envis med att uttala sig om sin oönska om en lillebror till så tog vi beslutet att ta reda på vad som låg i magen så vi kunde förbereda honom om det skulle bli en pojke igen. 
på RUL fick vi veta att det var en tydlig flicka, jag blev chockad, min dröm gick i uppfyllelse, tårarna bara välde fram. BM som gjorde ul tyckte jag var jätte konstig och förstod inte varför jag kände så. Vi var självklart överlyckliga hela familjen, men det har nog inte gått en enda dag utan att jag har tänkt tänk om det blir en pojke ändå. Inte för att jag skulle älska honom mer men det är det vad man har ställt in sig på. Så ibland önskar jag att vi inte tog reda på det. 

Nu är detta kanske något annat än hos dig men den känslan förstår jag. 

Lycka till med din graviditet och med dina pojkar