Jag står inte ut
Hej allihopa!
Jag är gravid i vecka 20, vi är så lyckliga jag och min blivande man!
Jag har dock haft en ganska jobbig graviditet än så länge. Vet att det finns många som har det värre än vad jag har det men här kommer min berättelse.
Jag plussade på fästmannens födelsedag! Sedan dess fick jag inte behålla någon mat eller vätska förrän v. 18.. fick inte någon hjälp från läkare och det var då allt tjafs med chefen började.
Jag fick inte ta ledigt och chefen förstod inte varför jag inte klarade av att jobba vissa dagar. Det var ett helvete, fick springa på toa för att spy under hela arbetspassen.
Jag jobbar som receptionist på en frisörsalong 60% samt som juniorfrisör 20% medan jag studerar distans till frisör på heltid. Mycket att göra som ni förstår!
När väl illamåendet och kräkningarna slutade så började jag få smärtor i livmoder/kissblåsa varje gång jag gick på toa, inte urinvägainfektion. Efter en vecka med detta kände jag en morgon påväg till jobbet som mensvärk-smärtor och under dagen blev det värre och värre. Jag blödde ingenting men hade fruktansvärt ont som sakta spred sig bak i ryggen ochöver hela magen.
Ringde då till min chef från jobbet (chefen är mammaledig), hon tillåt mig inte att lämna jobbet så jag kämpade på, tills tack vare en underbar kollega ringde taxin om akut färd till akuten. De gjorde massa tester men hittade ingenting, det enda de konstaterat var att jag antingen hade ont i kissblåsan eller livmodern. Barnet mådde bra, tack och lov!
Blev inlagd under observation men de hittade ingenting så jag fick åka hem dagen efter. (Detta var alltså dör en vecka sedan idag)
Chefen har efter det varit väldigt otrevlig emot mig.
Hon kan lämna en kommentar som "du måste vara försiktig, du äter ALLDELES för mycket och börjar bli tjock! Du får inte småäta under jobbet för jag vill inte att du ska bli tjockare/tyngre än vad du är, du måste jobba!" Detta väljer hon att säga framför kunder och kollegor.
Har under den där veckan svimmat 4ggr och därför behövt ta en godisbit någon gång ibland under aeberspasset för att hoppas på att inte svimma eller bli yr.
Idag var jag även på jobbet, svimmade när jag stod och pratade med en kund. Ramlade ihop och låg på golvet, en kollega ringde då chefen om att hon måste hitta någon som kunde ta över mitt arbetspass då jag behövde åka till sjukhuset. Chefen vägrade ringa någon annan och tillåta mig att lämna arbetsplatsen.
Jag ringde senare till min barnmorska och hon beordrade mig att åka till akuten på en gång! Jag kunde inte lämna så arbetade tills mitt pass var slut och åkte sedan med min fästman till akuten, nu sitter jag här och mår skit känslomässigt, kroppen mår lire bättre.
Jag orkar inte med att må såhär och definitivt trivs jag inte på jobbet längre som jag förut älskade.
Jag och min fästman gifter oss 19 augusti i sommar och hade fått beviljad semester muntligt men nu helt plötsligt får jag inte ha semester och det kommer hon på några veckor innan jag faktiskt ska ha min semester. Jag får heller inte gå på min kusins bröllop som hon också redan lovat mig att jag ska få vara ledig till.
Jag tappar modet om allt och känner ingen glädje alls just nu..
inte nog med att jag inte mår bra kroppsligt, men då kommer chefen och ska hålla på som hon gör.
Gör jag fel eller varför är det såhär?
Är det någon som känner igen sig både mes mina kroppsliga problem samt situationen med chefen?
Jag behöver någon att prata med