hur handskas ni?

Hej, tänkte bara fråga om någon har haft något liknande eller har något liknande? Och hur gjorde ni för att ändå fokusera på dom bra sakerna och hålla humöret uppe under er graviditet? 

Det är som såhär att jag och min sambo ska få barn, det blir mitt första och hans andra. MEN...mina föräldrar (tjejens) är allt utom glada för vår skull, det har gått så långt så vi fått hot om soc, trakasserier osv om vi skaffar detta barn och att vi bör göra abort. Det var även hot om att vi skulle behöva flytta till annat land för att dom inte skulle kunna trakassera oss. Släkten min har helt vänt mig ryggen och får inget stöd, inte ens ett grattis, vänner har inte längre tid att finnas där och svarar inte när jag bara vill prata ut eller bort några minuter. Har ingen aning om vad det är som ska leda till detta tråkiga beteende hos alla men jag är djupt sårad och besviken. 

Som alla andra blivande föräldrar så planerar jag och står i. Gör så mycket sånt jag kan för att hålla humöret uppe, varit rädd från och till över hur detta kan påverka när jag väl ska föda. Hur tråkigt det kommer vara att inte kunna slänga iväg en bild, ringa ett samtal eller bara helt enkelt få besök, och visa att '' jag gjorde det''. Givetvis påverkar detta även sambon när jag är ledsen, men har som tur världens bästa som kramar och myser med mig när det sker. 

Men är öppen för tips hur jag ska handskas som bäst med detta, tack för er tid.