Saker man säger när man är arg...

Nej, jag tycker inte att det är OK!!!

Men och andra sidan så skrek jag liknande saker till min man när vår dotter var liten och han la henne på soffan och tydligen inte hade full uppsikt så hon rullande ner!!!

Jag sa alla möjliga saker till min man och det tog nog ca 4 månader tills jag förlät honom......då vår dotter lyckades göra samma sak för mig fast jag superkollade henne!!!! Usch va jag skämdes över hur jag hade uppfört mig!!!!

Om ni är förstagångsföräldrar (vilket vi var då) och man är orolig och har sömnbrist så kanske man inte alltid beter sig och uppför sig som man borde....

Vet inte om det här är tröst eller något men ville svara ändå!

Hoppas att det blir bättre snart!!!

Styrkekramar

Det finns ju gränser för vad man häver ur sej när man blir arg men visst,jag säger och min sambo säger saker som ingen av oss egentligen menar. Jag tror att det är så över lag att de bara flyger grodor ur munnen i all ilska.
Det kan säkert vara så att han blev rädd.
Du kanske är extra känslig och även lite trött med en så liten och mycke nytt händer i eran familj.
Ja,jag vet inte om detta va nån hjälp men jag känner ju igen de här att man häver ur sej sånt som man egentligen inte menar.
Lycka Till *kram*

Hörre du...
Först läser jag en osäkerhet hos din kille, och en okunskap. Han är rädd och vet ingenting och tror inte du heller gör det och tror allt är farligt. Tror du att det är farligt att få hicka? Eller klippa lite i huden?
Sen, tänker jag att han kanske är elak med. Varför måste man se olika vinklar när man ställer ngt på ett bord? Även om man ska duka fint så är itne det lite elakt att säga så?
Varför jag tänkte det är för att jag har varit tillsammans med en som jag kallar psykopat nu i efterhand. Och jag fick en kall känsla, hela måltiden blev iskall och tyst, pga , fick jag veta långt senare då det varit tyst länge, att jag dukat så slarvigt.
Vi åt bara vi en vanlig dag. Är din kille så? Kräver han allt och inget av dig? Är det igentligen så att du inte kan göra rätt för han hittar alltid fel?
Jag hoppas du inte känner igen dig. Gör du inte det så är det nog bara så att din kille vet väldigt lite om bebisar och behöver ngn som talar om lite för honom. Ngn på bvc?

Håller med de två föregående inläggen men:

"Han sa att jag aldrig gör saker perfekt, tex om någonting ska ställas på ett bord så ställer jag det på bordet men jag kollar inte alla vinklar."

Är han inte lite perfektionist? Alla gör saker på sitt sätt, det blir nog bra i slutändan ändå, och misstag sker fast man inte vill det...

Jag tycker att du ska ta upp det med honom, att du verkligen tar åt dig av vad han säger och att han behöver sluta. Annars kanske han fortsätter och så hamnar ni i en nagativ spiral. Det är lättare att dra en gräns vid inga förolämpningar än vid "lite förolämpningar är OK".

Annars kan det gå som för mina föräldrar där min pappa gärna kallar min mamma för dum i huvudet för de minsta saker. Det gjorde han inte i början, det garanterar jag, men det började vid stora saker och gick till allt mindre. Och det har ju påverkat oss barn också, vi tyckte länge hon var korkad fast vi i vuxen ålder insåg att det är hon då inte. Så stoppa hellre nu.

Tack för alla svar,
Jo han är perfektionist och okunnig. Och jag är spontan, ganska oeftertänksam och gillar inte detaljer (tex. "perfekt" dukning). Han är nog inte psykopat-aktigt perfektionist, men jag känner att jag inte står ut med honom, jag går ju omkring och är nervös i mitt eget hem! Han är snäll och stödjande oftast och säger att han älskar mig fast jag är klantig...

nämen äh! Han ska inte älska dig fast du är klantig! Han ska älska dig precis som du är och säga det också. Du är helt säkert inte klantigare än mig i allafall, och jag skulle bli vansinnigt lessen på min sambo om han gick omkring och kallade mig såna saker! Som detdär att du råkade klippa i bebins finger, säkert var du själv jättelessen och tyckte det var hemskt, då behöver han ju inte lägga sten på börda med att skälla ut dig! Även fast han är en "hönspappa" ursäktar det inte hans beteende. Tycker verkligen du får ta och säga ifrån nu att du accepterar inte sånt beteende från hans sida! Man ska inte behöva gå omkring och vara nervös för att göra fel i någon annans ögon...

Ja, nog för att jag kan vara känslig, men jag tyckte nog att han har rätt fel i det han säger. Mitt upp i alltihopa skrek han åt mig att jag skulle sluta gråta för att bebisen kunde känna på sig det, sen att sluta snora för att inte snora på bebisen(efter att jag torkat tårarna som han sa) och han ryckte liksom till sig bebisen och sa att den kom i första hand när jag sa att han gjorde mig ledsen. önskar faktiskt att vi kunde skiljas ibland, jag älskar honom som person men inte riktigt som livspartner pga jag inte kan vara mig själv. (oj vad många bekännelser på en gång!) Han är fantastisk på så många vis men vi är såååååå olika.

Och där föll han på sin egen logik.

OM han verkligen menar att bebisen kommer i första hand måste han själv lära sig att var helt lugn i alla sådana situationer. Annars gör han dig mer uppriven och skadar på så sätt barnet. Om barnet kommer allra först är det hans jobb att skapa en så lugn och trygg miljö för DIG som möjligt. Säg det till honom, för sådär får han inte hålla på.

Hörredu. Jag läser detta här igen och tycker inte om vad du skrivit efteråt. Älskar han dig fast du är klantig? Så säger man bannimej inte!!!!! Inte om man gör det på ett sätt så du är nervös i ditt eget hem. Man kan skojja hjärtligt om klumpighet, jag är det och min man kan nog säga det- men min förra älskade mig oxå "trots att jag kladdade".
Jag menar inget mer med det här än att du ska inte ta åt dig, du ska inte bli nervös och du ska lämna honom om han fortsätter såhär!! Tänk på att bebisen kommer tilltala dig på samma sätt sen. Barn tar efter.
Tänk noga efter hur du vill bli behandlad. Jag skriver för arg blir så arg på såna som påminner om mitt ex. Det gör din kille.

Neeej, jag tycker inte heller att han får hålla på sådär... När vi bråkar är det nästan alltid han som börjar med att poängtera till exempel hur klantig jag är, men jag brukar alltid tända till direkt och säga saker som ibland är värre än vad han säger till mig, han får liksom tillbaka, jag blir så arg dom gånger han säger tex "du har väl ett huvud att tänka med", då får han höra att han är en idiot osv... Men det är aldrig jag som börjar. Tur att det inte händer allt för ofta, det är så tröttsamt. Men ibland när jag liksom försöker se in i framtiden undrar jag om han kommer att bli ännu värre, kan ni tänka er, han kommenterar när det kommer vatten på golvet i badrummet eller i köket,(vi har i och för sig vitt golv som blir smutsigt direkt, men ändå) det är väl ändå att vara perfektionist. Han sårar ganska många i sin omgivning med sina kommentarer, men menar säkert inget illa. Tur att han för sin egen del har sånt bra självförtroende att han inte tar åt sig när han får skit tillbaka.

Han får lov att tagga ner helt enkelt. Han kommer att bränna ut endera sig själv eller dig med sitt tjat! Hallå, ni har ju en liten bebis nu, han får nog räkna med att det kommer att vara stökigt och smuts på golven många år framåt...!

Jaa du. Han får nog som föregående skrev tagga ner.
Jag är ganska klumpig av mig och samtidigt väldigt noga med att städa upp efter mig och alla. Jag städar och torkar och barnen leker och kladdar och smular och jag fortsätter att dammsuga etc. Men barnen får leka! Det blir playdoh på mattor och pepperkaka i soffan- men jag tar bort det när de lämnat platsen.
Hur ska ni ha det sen? När er lille börjar leka? Han ska inte få det hemma eller? Defenitivt inte måla med vattenfärg så det kommer vatten på golvet...
Om du tycker att det är ok endå och du skäller tillbaka på honom så det känns bra inom dig så låt det vara. Jag tycker bara du ska tänka efter hur det kan bli.
Jag vet inte vilka ni är och ni lever erat liv;men om du vill ha råd så är mitt att prata med honom och få honom att fatta att det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete!!!!