• Jesof

    Nattskräck, mardrömmar, ångest?

    Jag har en 9 årig son som för cirka 2 veckor sedan för första gången vaknade någon timme efter att han somnat och var då helt panikslagen/skräckslagen. Man fick ingen kontakt med honom först, då han kastade sig fram och tillbaka i sängen och sa nej, nej, nej, frågade oss om allt var ok, att han älskade oss osv. Han pratade som om han var med oss, men ändå inte riktigt kontaktbar, som om han fortfarande sov.

    Vi la honom i vår säng och efter 10 minuter lugnade han ner sig.

    Det har hänt ca 4-5 ggr till efter första gången.

    Nu har han även börjat få panik när han ska gå och lägga sig, för att han är rädd för dessa läskiga drömmarna. Han pratar med en precis som att han set oss och att man är där, fast han är helt okontaktbar. Han är mest orolig och säger ens namn flera gånger.

    Han minns förmodligen något av det, och det är därför man blir osäker på om det är nattskräck?! Han vaknar inte heller upp som man gör efter en mardröm?! Är det någon panikattack/ångest?!

    Efter attacken somnar han om.

    Är det någon annan som upplevt detta? Framförallt med ett större barn?

    Tycker ni att man ska vända dig till BVC eller låta tiden ha sin gång?

    Tacl på förhand!

  • Svar på tråden Nattskräck, mardrömmar, ångest?
  • Nilssad

    Jag minns redan idag att jag hade ibland väldigt tuffa mardrömmar som gick och kom tillbaka när jag var liten, jag vet inte riktigt hur lång tid det togsamt  när det gick över, men vad som hjälpte mig senare med livet då jag var barn var att somna med glada, positiva tankar i huvudet. Tex efter att jag har sett på en rolig och lättsam barnfilm som jag somnade till, eller om mamma läste en lättsam rolig bok innan jag la mig samt hade alltid nattlampan tänd i rummet. Det är en tid som kommer att gå över i sinom tid, det bästa är just nu att han vet att ni finns i närheten om han får mardrömmar och kan räkna med er.

    Men jag förstår att du är orolig. Kanske kan vara att det är skrämmande att sova i sitt eget rum.
    Nu vet inte jag hur länge han har sovit själv men om han är 9 år så kan jag tänka att han har sovit i sin egen säng ett par år. 

    Du säger att mardrömmarna går bort när han sover med er, det är väl för att han känner en säker miljö att sova i samma säng hos er.
    Jag kände en trygghet om jag somnade först och visste att mina föräldrar satt i vardagsrummet på andra sidan av dörren vilket gjorde att jag somnade tryggt och djupt vilket reducerade mina mardrömmar en del tror jag.
    så det är bara att vänta och testa olika tips. 
    såklart kan detta inte pågå i längden men saker som jag tror så är det bara en period som går över snart.
    Kanske finns svar från experter på internet hur man kan göra för att lindra mardrömmar för barn.

    MVH

  • Nilssad

    Jag vill också säga att jag är ingen expert utan kommer med egna råd som jag tror kan hjälpa en del, jag har själv inga egna barn men har många små syskon, om det såklart inte går över under en längre tid så kontakta vården eller nåt liknande, det verkar som han har ändå väldigt tunga mardrömmar.

    MVH

  • Jazzmamman

    När sonen var lite yngre än nio hade han nattskräck. Det är otäckt! Men vad jag kommer ihåg så kom han inte ihåg något av det nästa dag.
    Dock får han nu som 9-åring ibland rädslor när han ska lägga sig. Kan vara så han skakar t.o.m. Då får han somna i min säng. Helst med en ljudbok igång som har hört tusen gånger.
    Det blev klart värre efter att han sett ett tv-program som gjorde honom väldigt upprörd och rädd. När man är 9 börjar man på allvar att förstå att världen är stor och farlig, finns all anledning att få lite ångest ibland.

Svar på tråden Nattskräck, mardrömmar, ångest?