Varför är det så få som vill ha FÖRHÅLLANDE längre?

Exakt vad jag undrar. 

Å mina tjejkompisar tycker jag också bara nästan skryter om att han och han vill ligga. Vad fan är det att skryta om. Ingen värdesätter ens inre egenskaper längre. 

Hoppas vi får några bra svar då av just män;)

Nej det är verkligen inget att skryta om, så otroligt tomt! Tyvärr har tjejer redan anpassat sig till killarnas behov vilket kommer att få stora konsekvenser på relationer och människors mående. Tror ensamheten kommer att öka enormt.

Ja känns som kvinnor idag nöjer sig med dessa relationer för annars blir man helt utan närhet. Jag själv har gjort det och hoppats och hoppats på något mer men det har aldrig blivit mer för folk ska ju dejta i över sex månader och inte ens då vet dem om man är ett par nej för vi deeeeeeeeejtar ju. 

Sjukt.

Och jag tycker det är rätt trevligt att folk börjat få upp ögonen för att 'tvåsamhet' faktiskt inte är något slags recept för lycka. Det börjar bli mer accepterat att leva som ensamstående, som särbo eller i alternativa förhållanden, och det tror jag är jättenyttigt! 

Att inte ha en konstant kärlekspartner betyder inte att man lever ett ensamt och kärlekslöst liv. Behovet av en försörjande part och beskydd och arbetsfördelning i ett hem är inte lika nödvändig längre, så vad är det för fel med att söka det där enda som saknas utan att vilja ha resten på köpet? 

Försörjande part och beskydd och arbetsfördelning är väl inte det man söker om man inte är bankrutt och efterbliven och inte kan ta hand om sig själv och sitt hus. 

Detta har inget med acceptans att göra. Finns det någon som INTE accepterar ensamstående eller särbo-förhållande alternativa förhållanden idag? Har aldrig hört detta iallfall.

Problemet är ju att folk idag inte vill ha något förhållande. De vill inte ha alterantiva förhållanden, de vill inte heller ha särbo-förhållanden. De vill ligga runt med massan samtidigt som de gör det med dig. Det är din kropp de vill ha. De ligger inte ens med dig. De ligger med sig själva. Detta är inget förhållande. 

Det är problemet. Och såna argument som du kommer med lurar bara folk att tro att vi är moderna för vi "behöver inte" vara två. Ingen behöver. Men idag är folk hjärntvättade och tror att gräset är grönare på andra sidan, de letar vidare hela tiden. Det handlar inte ens om att de inte vill vara två. De vill inte vara tre eller fyra heller.  De blir robotar. 

Det finns rätt gott om människor som fortfarande inte tycker att valet att leva som ensamstående/singel är helt normalt... alternativa och polyamorösa förhållanden likaså - till och med att välja att vara utan barn går rätt tydligt ifrån normen i samhället.

Men det är en annan diskussion antar jag, jag läste nog in trådstarten annorlunda än du gjorde. 

 

Ser fortfarande inte något fel i att vuxna, samtyckande människor har sex med varandra helt utan att vilja gå vidare med det. Man kanske är helt nöjd med livet i övrigt, kanske inte saknar en 'partner' i resten av livet alls utan bara vill ligga? 

Att det sedan är svårt att hitta någon med samma 'kravlösa krav' och man därför måste söka sig vidare gör väl ändå inte folk till robotar? Kan man inte vara nöjd som människa med att bara vara En... men ha sex ändå? 

Det är inget fel i det och man kan absolut må bra och vara nöjd med det livet. Det som jag och jag tror trådstartaren också börjar märka att det i stort sätt nästan är ingen längre som pratar om förhållande. Jag och många vänner dejtar och dejtar i åratal och vi träffar inga män som är redo att binda sig. Vi är inte unga småtjejer, alla är vi mellan 35-45 år gamla och det är som att leta efter en nål i en höstack. Vi är dessutom klara med barnafödande och vill leva med en person som är villig att ge mer än bara sin kropp. Lite djupare relation så att man kan lära känna varandra är väl inte så mycket begärt tänker man ju. Men jag tror dessvärre samhället formar individen till detta i och med sättet folk dejtar på. Du kan ju sitta var som helst och dejta tjejer. Du behöver inte ens gå ut. Tillgängligheten gör att du aldrig får nog. 

Och jag med mina få men etablerat nöjda singelvänner ser i princip Bara par och människor som vill stadga sig - att hitta människor som bara vill umgås lite platoniskt och sexa ibland är så gott som omöjligt! 

Kanske är vi helt enkelt så många människor i samhället idag att vi går om varandra? Jag tror verkligen inte att det finns ont om folk som vill ha förhållanden, däremot har säkert många när de kommer upp runt trettiofem och förtio hittat sin lunk i livet och tycker det är svårt att anpassa sig till en ny, annan människa. Finns det dessutom barn och sådant med i bilden? Well... snacka om ansträngning! 

Passar inte internetdejtandet får man nog söka andra platser för avstamp - men generellt tycker jag det är att dra på lite för stora växlar att påstå att människor blivit sexrobotar bara för att det tar tid att hitta en människa att bilda par med. 

Finns inte viljan hos den andra parten, så finns den inte. Jag tycker som sagt det är skönt att Pressen att bilda par börjar lätta - någon press på att förbli singel har jag verkligen inte märkt av någonstans. 

 

Men det är tamefan arbetsdag imorgon - dags för snarkofagen! ^^

När jag var straxt under 30 blev jag singel efter några års förhållånde. Då vsr jag helt knäckt verkligen eftersom jag faktiskt hade velat träffat den " den rätte" sedan jag var 20 ungefär. Men tyvärr ! De pojkvänner jag haft har alltid varit min egen ålder. I början av 30 var det extra krångligt då det verkade var 2 typer av killar på marknaden. De som just gjort slut efter ett långvarigt förhållande och bara ville leka av sig. Eller de som ville göra karriär ( och bara hade det fokuset ) och skulle flytta till Singapore och allt möjligt.

Till slut slutade jag att dejta. Men sen inledde jag en längre och seriös relation med en kille på jobbet. Och efter det gifte jag mig med en annan man jag träffat på jobbet - och vi fick barn tillsammans.

Så jag tror förstås stenhårt på att träffa en kursare eller nån genom jobbet :). Det blir ofta starkare om känslorna hinner växa fram.