• fhansson1

    Mammas pojke

    Min pojkvän och jag är båda arton år, vi har varit tillsammans i ca 15 månader och har ett fint förhållande på de flesta planen. Någonting som stör mig något otroligt är hans relation med hans mamma. Den känns på något sätt väldigt konstig. Jag tycker om hans mamma mycket och hon tycker även om mig med. 
    Han är en RIKTIG "mammas lilla pojke". Hon gör ALLT åt honom. Han är så satans bortskämd och vad han än ber henne om gör hon. Han får allt han pekar på, betalar princip ingenting själv så han har inget ekonomiskt tänk. Han förstår inte värdet av pengar och förstår t.ex inte när hans mamma säger att dom inte har råd att hämta hämtmat till honom varje dag i veckan, utan frågar hela tiden ändå. Han gymmar mycket och beställer hem saker för flera tusen som hans mamma betalar. Hon har gjort frukost när han kommer ner på morgonen, hon städar hans rum, tvättar, rensar hans tvätt, hämtar hans tvätt, om hon glömt köpa hem en dricka som han ville ha precis när vi ska äta kör hon iväg och köper den. Han har en yngre lillasyster som inte är i närheten så bortskämd som honom. 
    Dom smsar dygnet runt, oavsett om dom är i samma hus eller inte. Hon ringer honom minst 20 gånger om dagen, och han med. Om vi går promenad t.ex, kan hon ringa och dom pratar i 30 min medans vi är ute. Hon ringer på FaceTime medans vi ligger och ser film när hon precis innan smsat och frågat vad vi gör. När vi är hos honom är vi med hans mamma dygnet runt. Åker till affären med henne, åker och badar med henne, ser på film till klockan 00 och sen går och lägger oss. Vi får liksom ingen som helst egentid och när han säger nej till henne till att följa med/vara med på något tycker hon synd om sig själv. Hon vill ofta sova i samma säng som honom, för det är "mysigt" att sova ihop. Självklart är det fint att ha en bra relation med sin mamma men det går även ut över förhållandet. Vi får oftast ingen egentid hos dom och så fort vi bråkar/tjafsar vet hon det på en sekund och hon smsar mig och försöker lösa det åt oss? Har sagt till honom att jag inte vill att han hela tiden berättar för henne när vi bråkar men han fattar inte. Hon är så sjukt på oss båda så jag har börjat bli så irriterad i hennes närhet!! Vad tycker ni? är detta normalt eller inte?

  • Svar på tråden Mammas pojke
  • Lilla Gs mamma

    Det låter inte särskilt normalt eller sunt... Du får nog tyvärr räkna med att han kommer då svårt att klara sig själv på många år framåt och om ni flyttar ihop blir du hans nya "mamma" som får stå för all service.

  • fhansson1

    Han är inte enda barnet. Han har en lillasyster samt en pappa och alla bor tillsammans som en familj. Det handlar inte om att hon är ensam. Hon har en relativt stor vänskara och en släkt som bor i samma ort.

  • fhansson1

    Är lite smårädd inför framtiden med honom då han som sagt inte städar, diskar, lagar ej sin egna mat och vill ALLTID att jag ska fixa och hämta saker åt honom och blir arg om jag inte gör detta. Förmodar att han antar att jag "ska" göra det för hans mamma alltid gjort det. Hennes curlande drabbar liksom mig.

  • viseversa

    Inte sunt eller normalt att sova med sin 18 åriga son. Och han kommer inte klara sig i livet. Skrämmande tycker jag. Jag hade själv aldrig kunnat vara tillsammans med en sån mammagris. Och stackars lillasyster som antagligen upplever den enorma favorisering av storebror.

  • Lena

    Hade han varit åtta år hade det varit okej. Nu är han myndig och borde vilja bli självständig.

  • fhansson1

    Själva grejen är att jag anser att det är hans mammas fel att han inte kan bli självständig eftersom att så fort han vill fixa något själv, det kan vara allt ifrån mat till att betala något själv till att ta sig någonstans själv så övertygar hon honom om att "men det är klart du inte ska behöva göra det, blablabla" så gör hon sakerna åt honom istället. Hon har tagit upp flera gånger att "det kan verka som att hon curlar honom" "men hon vill bara att han ska leva lyxigt" men jag tycker att det inte är samma sak? Vet inte hur jag ska få honom inse att det är dags att börja säga nej till mamma utan att han blir arg. Han är nämligen väldigt känslig när det rör hans mamma och när jag kommenterat det tidigare, som t.ex "måste din mamma verkligen göra det" "kan du inte släppa lite" "hon behandlar dig som 10 år" så blir han direkt irriterad och säger att "prata inte så om min mamma" typ

  • Lena

    Ville han bli självständig skulle han spara så mycket pengar som möjligt för att flytta hemifrån och inte tjata på sina föräldrar och utnyttja dem.

Svar på tråden Mammas pojke