Fråga till dig som "genast" hade en ny efter skilsmässa

Dejta och annat som inte påverkar barnen tycker jag man kan börja med direkt men man bör vänta med saker som påverkar barnen tills man är ementionellt klar med skiljsmässan.

I vissa fall är man ju klar med äktenskapet långt innan den slutmässiga skilsmässan och kan då kapa banden direkt

Vad är du ute efter? Du kan inte neka pappan umgänge för att han har en ny partner.

Jag? Ute efter? Ingenting, tankar o funderingar bara. Vår dotter e 13 o är vv, vi har jättebra förhållande idag o inge bråk kring umgänge el dyl, skulle jag aldrig tönka på att göra nåt illa åt honom. Han e världens bästa pappa o det har fungerat jyst så bra som jag gissade. Ingen betalar underhåll, just pga vi kommer överens o delar på saker, oftast...mindre köp e inget att tala om. Han köpte fotbollsskor för 2000 förra veckan o jag en hög med kläder i somras. Min tanke var kort o gott funderingar...min första man (otroheten himself) har däremot varit i nya förh ca en vecka efter varje separation, o dom e 4st...o det har ju då tydligen inte lyckats så bra.

jag träffade "den stora kärleken som bara hände". skiljde mig efter ett 11,5årigt förhållande. grät över den separationen i två veckor, sen drog jag till en nyligen återfunnen vän som visade sig vara den stora kärleken och vi blev ihop direkt kan man säga. men på långdistans i första början, som tur var. bodde själv i sex månader innan han flyttade till mig. men vad kan man göra när huvudet snurrar och hela kroppen bara dunkar av extrem nyförälskelse. smärtsamt att hålla sig ifrån den personen då. 

som nån skrev här över,  hade jag personligen bearbetat separationen som ett faktum redan innan den hade skett... min ex-man hade också visat på många olika sätt att han var på väg åt andra håll och att vi inte gick mot samma mål i livet. han hade uttryckt att han ville vara själv redan ett år innan t ex. vi gled isär och när vi separerade var mitt intresse så lågt för honom att det känslomässigt var rätt lätt. 
hade vi haft barn hade jag förstås inte gått fram i lika snabb takt med den nya.
redan utan barn fick jag tvinga mig att gå lite långsammare än vi ville. min nya pojkvän erbjöd sig att vara hemlig för mina vänner o familj, så att ingen skulle döma, alla skulle få tid att bearbeta separationen från mitt ex först o sådär... men det känns ju inte heller bra, att sätta honom i den positionen, men vi tog det ändå steg för steg och han fick vara lite halvt hemlig ett tag för att inte såra mitt ex framförallt, då han inte riktigt var klar med att sörja lika snabbt som jag. 

nu har det gått två år sen separationen, bor ihop och väntar barn med den nya  kärleken. håller god kontakt med mitt ex och pratar med honom i telefon varannan vecka till en gång i månaden.  
med facit i hand gick det bra, men det var förstås ett högrisk-projekt att ge sig i kast med nånting så passionerat under en så turbulent livsperiod.

sen så tror jag faktiskt inte att vara på egen hand och ensam och tvinga sig själv att leva själv är nånting som alla måste göra. ser inget magiskt självändamål i det, även om det säkert kan vara bra för många. 

Fast vad rör det dig hur andra gör?

Relationen kanske har varit död i flera år fast man varit tillsammans? Man kanske har kämpat så mycket utan framgång att man redan gått genom alla känslomässiga faser. Kanske känner sig redo att dejta eller redan har träffat någon.

Jag tycker att man ska vara försiktig innan man dömmer andra. Man har oftast inte alla fakta. Bara för att du inte är redo att dejta behöver det inte betyda att en annan individ inte är det. Vi är inte stöpta i samma form.

Håller med ovanstående... har man längel levt i ett känslolöst förhållande är man nog redo att träffa nån i samma stund man kliver ut genom dörren. Klart man kan behöva anpassa sig till situationen, men det är nig mer praktiskt än känslomässigt.

Även om nu känslorna varit över länge i en relation och helt slut när väl skilsmässan går igenom så är det högst opassande att ta in ny partner för ens barn. Skilsmässa är en sorg för barn, och man är en kass förälder om man trycker in en ny romans för dem. Men, man kan dejta i smyg själv på de barnfria veckorna kanske.

Vi hade pratat om och jobbat med vår relation i ett år när jag flyttade, två månader efter att vi hade bestämt oss för skilsmässa. Jag började dejta så fort jag haft flyttat. Jag behövde bekräftelse och uppskattning och få ligga lite. Skulle inte alls inleda en ny relation. Det höll i tre månader, sedan insåg jag att jag höll på att bli kär. Visst kunde jag ha avstått, men varför?

Sedan väntade vi ett halvår innan vi träffade varandras barn.

Träffade en ny kvinna ca 1 år innan skillsmässan kunde inte stå emot henne försökte återvända till frun och barnen men det gick inte.

Ego ja visst men tycker jag är värd att bli älskad även om det var på bekostnad av allt.

Vi har varit ett par i snart 3 år och det håller än men visst det har varit stormigt mellan varven fhon har gått tillbaka till sitt ex nån gång och jag till mitt en gång.