• Anonym (L)

    Hur förklara att han är för på?

    Jag har träffat en man ett tag som jag verkligen är (eller var) förtjust i. Vi har gemensamma intressen, värderingar och erfarenheter. Det är mycket som stämmer mellan oss och dessutom är vi attraherade av varandra fysiskt. Därför är jag inte beredd att avsluta för fort men hans beteende gör att jag börjar tappa intresset.

    Vi har alltså bara varit tillsammans några månader och han pratar redan om att flytta ihop, visserligen i teorin men väldigt ingående. Även äktenskap har han tagit upp på "skämt" fast lite för många gånger. Han har varit gift tidigare och har barn så det är ingen "sista chansen"-desperation. Han har mängder av planer för oss och jag börjar undra hur mycket som handlar om mig som person och hur mycket som handlar om att han vill ha en viss typ av relation nästan oavsett partner. Han är väldigt känslomässigt bekräftande och använder lite för starka ord så här tidigt. Visserligen har vi något speciellt, även jag är lite fascinerad av hur lika vi är på många sätt, men det är inte rimligt efter så kort tid.  

    Jag har försökt antyda att vi får ta en sak i taget. Jag kan också gilla att prata om en gemensam framtid, det måste man ju om man är seriös, men det är bara för mycket. Han vill umgås hela tiden och om vi inte kan ses vill han höras per telefon. Jag börjar känna mig alltmer trängd. När jag inte hör av mig (under en halv dag) börjar han tvivla på mina känslor och försöker ge mig lite dåligt samvete.

    Jag vet att det låter som varningssignaler för kontrollerande män men tyvärr har jag erfarenhet av det och tror inte att han är ett psykfall, (som jag råkade ut för tidigare), utan mest osäker. Han visar inga andra tecken på det och jag vet att han inte har en sådan historia.

    Själv behöver och ger jag frihet och egentid. Jag är faktiskt inte helt säker på om jag vill bo ihop med någon. Samtidigt finns det verkligen något bra mellan oss som skulle kunna mogna till en stark relation om man låter det ta sin tid. Jag vill alltså inte ge upp än men samtidigt understryka att jag menar allvar med att han måste ta det lugnare. Hur gör man det på ett bra sätt utan att såra?    
       

  • Svar på tråden Hur förklara att han är för på?
  • Anonym (mimmi)

    Såna killar går fetbort. Det är kravmaskiner. Vem orkar med sånt?

  • Anonym (L)
    Anonym (mimmi) skrev 2017-08-07 23:56:31 följande:

    Såna killar går fetbort. Det är kravmaskiner. Vem orkar med sånt?


    Jo, det är krävande, jag börjar känna det. Samtidigt säger han att han kan ge mig hur mycket tid som helst bara för att i nästa stund prata om att flytta in sina saker hos mig. Jag undrar mest om vi kan hitta en lösning på det i stället för att avsluta direkt eftersom jag tror att det finns en möjlighet till något bra om han taggar ner lite. 
  • Anonym (L)
    Anonym (mimmi) skrev 2017-08-07 23:56:31 följande:

    Såna killar går fetbort. Det är kravmaskiner. Vem orkar med sånt?


    Jo, det är krävande, jag börjar känna det. Samtidigt säger han att han kan ge mig hur mycket tid som helst bara för att i nästa stund prata om att flytta in sina saker hos mig. Jag undrar mest om vi kan hitta en lösning på det i stället för att avsluta direkt eftersom jag tror att det finns en möjlighet till något bra om han taggar ner lite. 
  • KlunsSmurfen

    "Jag börjar undra hur mycket som handlar om mig som person och hur mycket som handlar om att han vill ha en viss typ av relation nästan oavsett partner."
    Jag tror mer på det och det påminner om desperation, han beter sig som ett klibbigt plåster, har han ens känslor?

    "Jag vet att det låter som varningssignaler för kontrollerande män men tyvärr har jag erfarenhet av det och tror inte att han är ett psykfall"
    Man måste inte vara ett psykfall för att vilja flytta ihop och gifta sig med första bästa så fort som möjligt när man blir intresserad av någon men det är ju också att binda någon innan den hunnit känna efter riktigt.

    "Visserligen har vi något speciellt, även jag är lite fascinerad av hur lika vi är på många sätt, men det är inte rimligt efter så kort tid"
    Samma erfarenheter, intressen, värderingar vilka berättade sina först?
    sv.wikipedia.org/wiki/Cold_reading
    en.wikipedia.org/wiki/Hot_reading

    "Vi har alltså bara varit tillsammans några månader"
    "När jag inte hör av mig (under en halv dag) börjar han tvivla på mina känslor och försöker ge mig lite dåligt samvete"
    Klarar han dig inte en halv dag innan han tvivlar på dina känslor?
    Det luktar kontrollbehov/stort bekräftelsebehov/svartsjuka.

    Jag får dåliga vibbar..

  • Anonym (mimmi)

    Tycker inte heller att det nödvändigtvis behöver vara sjukligt att vilja gifta sig snabbt eller ens med vem som helst. Däremot blir det sjukligt om man inte känner av vad den andra vill utan bara kör sin egen grej. Samtycket finns ju inte riktigt där då och det är klart det blir jobbigt.

  • Anonym (P)

    Jag sa faktiskt precis som kaj kände till min pojkvän, att han var för på och för bekräftande. Trodde knappt det skulle fungera och att det snabbt skulle bli likadant igen. Men han fick en tankeställare och slutade direkt:) och det håller fort i sig så här 4år senare.

  • Anonym (Man)
    Anonym (L) skrev 2017-08-07 23:52:19 följande:

    Jag har träffat en man ett tag som jag verkligen är (eller var) förtjust i. Vi har gemensamma intressen, värderingar och erfarenheter. Det är mycket som stämmer mellan oss och dessutom är vi attraherade av varandra fysiskt. Därför är jag inte beredd att avsluta för fort men hans beteende gör att jag börjar tappa intresset.

    Vi har alltså bara varit tillsammans några månader och han pratar redan om att flytta ihop, visserligen i teorin men väldigt ingående. Även äktenskap har han tagit upp på "skämt" fast lite för många gånger. Han har varit gift tidigare och har barn så det är ingen "sista chansen"-desperation. Han har mängder av planer för oss och jag börjar undra hur mycket som handlar om mig som person och hur mycket som handlar om att han vill ha en viss typ av relation nästan oavsett partner. Han är väldigt känslomässigt bekräftande och använder lite för starka ord så här tidigt. Visserligen har vi något speciellt, även jag är lite fascinerad av hur lika vi är på många sätt, men det är inte rimligt efter så kort tid.  

    Jag har försökt antyda att vi får ta en sak i taget. Jag kan också gilla att prata om en gemensam framtid, det måste man ju om man är seriös, men det är bara för mycket. Han vill umgås hela tiden och om vi inte kan ses vill han höras per telefon. Jag börjar känna mig alltmer trängd. När jag inte hör av mig (under en halv dag) börjar han tvivla på mina känslor och försöker ge mig lite dåligt samvete.

    Jag vet att det låter som varningssignaler för kontrollerande män men tyvärr har jag erfarenhet av det och tror inte att han är ett psykfall, (som jag råkade ut för tidigare), utan mest osäker. Han visar inga andra tecken på det och jag vet att han inte har en sådan historia.

    Själv behöver och ger jag frihet och egentid. Jag är faktiskt inte helt säker på om jag vill bo ihop med någon. Samtidigt finns det verkligen något bra mellan oss som skulle kunna mogna till en stark relation om man låter det ta sin tid. Jag vill alltså inte ge upp än men samtidigt understryka att jag menar allvar med att han måste ta det lugnare. Hur gör man det på ett bra sätt utan att såra?    

       


    Var tydlig med dina behov och vad du vill. Han kan inte läsa dina tankar.

    Måste man vara helt enligt norm förresten? Måste man ta varje steg i den takt som är norm?
  • Anonym (Man)

    I övrigt är den här tråden med påföljande kommentarer en uppvisning i intolerans.

    Helt fantastiskt att folk kan vara så rädda för minsta sociala avvikelse.

  • Anonym (Man)

    I övrigt är den här tråden med påföljande kommentarer en uppvisning i intolerans.

    Helt fantastiskt att folk kan vara så rädda för minsta sociala avvikelse från norm.

  • KlunsSmurfen
    Anonym (Man) skrev 2017-08-08 07:09:31 följande:

    I övrigt är den här tråden med påföljande kommentarer en uppvisning i intolerans.

    Helt fantastiskt att folk kan vara så rädda för minsta sociala avvikelse.


    känns det jobbigt?
  • Anonym (Man)
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-08 07:29:50 följande:

    känns det jobbigt?


    Inte alls. Det är de intoleranta som drabbas av det, inte jag.
  • Anonym (erfarenhet)

    Jag tänker att han kanske är lite osäker, rädd att du ska försvinna. Helt logiska tankar när man bara varit ihop i några månader. Du får förklara för honom att du gillar det ni har och att du trivs mkt bra men att du blir stressad när han pratar så ingående om att bo ihop etc. Var mkt tydlig. 

    Det är inte konstigt om man känner att "om jag har lite av mina saker hos hen så är det mer "officiellt", mer tydligt att vi faktiskt är ihop". Vettigt eller inte men många tänker så/känner så. 

    Nästa gång han pratar om att flytta ihop osv så titta honom rakt in i ögonen och säg "du, det vi har är underbart och härligt men jag blir stressad när du pratar så mkt om att flytta ihop redan. Är det bara att du dagdrömmer högt eller är det så du tänker att det ska gå till? Man är ihop några månader och poff, börjar man planera att flytta?" 
    Här nånstans bör han börja förklara vad han tänker och du får ta det därifrån. Blir han stressad, osäker, flackar med blicken, kan du ju fråga "är du rädd att vara ensam/förlora mig/orkar inte bo själv?"  (vet inte hur han är som pappa till sina barn men det är ju inte helt ovanligt att man tycker det är skönt med en ny partner som går in och hjälper till i vardagen)

    Jag och min sambo hördes av varje dag när vi inte bodde ihop, men man jobbar ju och har annat för sig så det blev oftast en stund på kvällen innan man skulle lägga sig. Det du beskriver, att han blir "för på" om du inte svarat på ett tag, det är lite en varningssignal kan jag tycka, mer än pratet att flytta ihop eftersom det ändå aldrig kan ske om inte du också aktivt går in för det. Men att ge dig dåligt samvete eller "tjata" om att inte hörts på några timmar - det måste du få honom att sluta med. Igen, det handlar säkerligen om att han är osäker på vad du känner och hur det här ska gå. Kan det vara så att han varit mer översvallande med vad han känner än du har? 

    Har du någon gång sagt att du inte ens vet om du vill bo ihop med någon över huvud taget? Kan han stå ut med att vara särbo i det långa loppet?

  • John22

    "Jag tycker du är lite för på"

    Helt galet, jag vet, men det kan banne mig funka. Inte för att han låter som någon att satsa på. Får man spader av att någon inte hör av sig under en halv dag måste man vara riktigt desperat.

  • Påven Johanna II

    Varför har du försökt antyda istället för att berätta för honom hur du ser på hans agerande, ert förhållande och allt annat du har åsikter om? Det är väl bara att säga som det är:

    "Jag gillar dig och är gärna tillsammans med dig men jag tycker att det blir för intensivt och påträngande när du talar om sammanboende och giftermål. Till och med när du skämtar om det känns det jobbigt och kravfyllt för mig. Det betyder inte att jag redan nu vet att jag aldrig kommer att vilja bo med dig, det betyder att jag inte redan nu vill prata och planera något i den stilen."

  • Förutsättningarna

    Låter precis som mig och min sambo när vi träffades - skillnaden är att det då var besvarade känslor från bådas håll. Tycker inte alls att det är konstigt att få så starka känslor på kort tid men din kille borde nog backa ett par steg, ja, och inse att han är ensam om de starka känslorna. Du får vara ärlig med hur du känner nästa gång han pratar eller skämtar om er framtid och säga att du inte är bekväm med det. Kanske kan han hantera besvikelsen, kanske inte.

  • Miss Skywalker
    Anonym (Man) skrev 2017-08-08 07:06:30 följande:
    Var tydlig med dina behov och vad du vill. Han kan inte läsa dina tankar.

    Måste man vara helt enligt norm förresten? Måste man ta varje steg i den takt som är norm?
    Anonym (Man) skrev 2017-08-08 07:09:44 följande:

    I övrigt är den här tråden med påföljande kommentarer en uppvisning i intolerans.

    Helt fantastiskt att folk kan vara så rädda för minsta sociala avvikelse från norm.


    Anonym (Man) skrev 2017-08-08 07:35:55 följande:
    Inte alls. Det är de intoleranta som drabbas av det, inte jag.
    Ställ dig i ledet och var lika lobotomerade som alla andra. Typ..


Svar på tråden Hur förklara att han är för på?