Hur förklara att han är för på?
Jag har träffat en man ett tag som jag verkligen är (eller var) förtjust i. Vi har gemensamma intressen, värderingar och erfarenheter. Det är mycket som stämmer mellan oss och dessutom är vi attraherade av varandra fysiskt. Därför är jag inte beredd att avsluta för fort men hans beteende gör att jag börjar tappa intresset.
Vi har alltså bara varit tillsammans några månader och han pratar redan om att flytta ihop, visserligen i teorin men väldigt ingående. Även äktenskap har han tagit upp på "skämt" fast lite för många gånger. Han har varit gift tidigare och har barn så det är ingen "sista chansen"-desperation. Han har mängder av planer för oss och jag börjar undra hur mycket som handlar om mig som person och hur mycket som handlar om att han vill ha en viss typ av relation nästan oavsett partner. Han är väldigt känslomässigt bekräftande och använder lite för starka ord så här tidigt. Visserligen har vi något speciellt, även jag är lite fascinerad av hur lika vi är på många sätt, men det är inte rimligt efter så kort tid.
Jag har försökt antyda att vi får ta en sak i taget. Jag kan också gilla att prata om en gemensam framtid, det måste man ju om man är seriös, men det är bara för mycket. Han vill umgås hela tiden och om vi inte kan ses vill han höras per telefon. Jag börjar känna mig alltmer trängd. När jag inte hör av mig (under en halv dag) börjar han tvivla på mina känslor och försöker ge mig lite dåligt samvete.
Jag vet att det låter som varningssignaler för kontrollerande män men tyvärr har jag erfarenhet av det och tror inte att han är ett psykfall, (som jag råkade ut för tidigare), utan mest osäker. Han visar inga andra tecken på det och jag vet att han inte har en sådan historia.
Själv behöver och ger jag frihet och egentid. Jag är faktiskt inte helt säker på om jag vill bo ihop med någon. Samtidigt finns det verkligen något bra mellan oss som skulle kunna mogna till en stark relation om man låter det ta sin tid. Jag vill alltså inte ge upp än men samtidigt understryka att jag menar allvar med att han måste ta det lugnare. Hur gör man det på ett bra sätt utan att såra?