medberoende.HJÄLP!

Jag är tillsammans med min sambo sedan snart 6 år tillbaks. Hans mamma är alkoholist & han å hela hand familj är medberoende. Även jag skulle jag vela säga.
  Jag har sedan i början av förhållandet inte varit accepterad av henne, men har i vilket fall vart med å umgåtts, kommit på middag mm. Hon är en person som säger å beter sig som hon vill.

Varje gång efter hon druckit, som vi vet om, så åker alla tre i familjen dit för att prata med henne å försöka få nån förändring. Hon förnekar alltid att hon druckit fastän vi de kan träffat henne på kvällen & sätt henne dricka. Hon förnekar totalt. Å de gånger hon kanske har erkänt, för de har hänt, så skyller hon alltid på andra. Börjar prata om när barnen var små å hon var ensamstående & det har vart så jobbigt.
    Men hon vill inte förändra något eftersom "det inte finns något att förändra". För alkoholist är hon absolut inte.
   Så hennes vardag går tillbaka till det normala & alla omkring henne låtsas som inget hänt för att dom säger ; det går inte att prata med henne, ha en diskussion eller något. 
 Jag har aldrig vart med och träffat henne nån dag efter bara en två gånger & de gångerna säger hon som ovanstående. Men andra gånger har det inte ens gått att nå fram till henne och allt är bara förnekelse. 

Jag har tagit avstånd från henne, jag svarar gärna inte i telefonen när hon ringer, jag åker helst inte dit på middag eller något. jag känner otroligt obehag när vi är med henne för hon är energikrävande, allt är falskt för man hjälper henne hålla upp en fasad. Låtsas som att allt e bra fast det inte är det. 
Jag har inte haft något missbruk i familjen så jag vill inte vara upp i detta. Jag tål inte att "hjälpa" henne bli sedd som en perfekt duktig människa när hon gör sin familj så illa.

  Nu är det även så att vi ska ha barn i Januari & jag kommer absolut inte vela lämna barnet till henne. Villkoret är att dottern eller gubben hennes ska vara med isf. Kommer inte på frågan att hon kommer få vara själv. 
Och jag blir så arg på att inte ens att hon ska få sitt första barnbarn kan få henne att vilja förändra sitt beteende. Sedan vi berätta att hon ska bli farmor så har hon druckit fler gånger än innan. 

I alla fall, jag har tjatat på min sambo att gå på al-anon möten för medberoende men han säger att sånt inte funkar å "varför ska jag lyssna på andras problem bara". Å "vad ska de hjälpa mamma att ja e där?" 
 Jag tror det kan vara till stor hjälp. Att veta vad han kan göra för att hon kanske ska inse att det är ett problem. Jag vet inte alls va ja ska göra. Han, min sambo, blir irriterad på mig för att jag tar avstånd. Han förstår inte å tycker jag kan bli av med obehags känslan & bara ge henne en chans till? 
nä.. ja vet inte jag. Jag ska väl inte ändra mig för att hon ska få fortsätta ha sin fasad uppbyggd? 

Är det nån som vart i samma sist, eller liknande som kan hjälpa oss att veta vad vi ska göra som till slut förhoppningsvis kommer att hjälpa henne att förstå att hon har ett problem hon måste ta itu med. 

Mvh.