Anonym (Sorgsen)

Äldre 9 Aug 18:48

40 svar

Sett avliden person..

Måste få skriva av mig lite samt höra om någon här har något råd/har varit med om samma sak.. Vill inte berätta allt för personligt men jag är 22 år och jag jobbar inom vården. Använder ordet hen i texten då jag inte vill berätta om det handlar om en kvinna eller man.

Igår kväll på jobbet så fick jag bevittna när en person avled/kom in i ett hus där personen troligtvis redan var avliden. Och inte på ett lugnt, insomnande sätt. Jag och min kollega hade besökt denna patient någon timma, ca 3h, innan detta skedde. Patienten bor hemma tillsammans med sin partner. Vid det första besöket var allt som vanligt, patienten var väldigt trött vilket hen dock varit i någon vecka nu. När vi kom på det senare besöket så satt hen fel i sin rullstol, vi kunde inte se hens ansikte. Så vi satte hen rätt i stolen och när vi fick se hens ansikte/överkropp så var hen likblek. Hen hade som "blåmärken"/fläckar som såg ut som blod inuti hyn i pannan och på andra små delar i ansiktet. Hen var alltså blek/lite blåaktig på hela kroppen, hens ögon var öppna och även så hens mun. Vi kunde inte känna någon puls. Så vi ringde efter ambulans som kom och de var där ca en halvtimma och gjorde HLR och massa annat, innan de åkte till akuten med gasen i botten, och idag fick vi veta att patienten avled/troligen var avliden redan där i rullstolen.

Jag har inte kunnat sova en blund i natt.. Det enda jag ser när jag blundar är hens likbleka stirrande ansikte. Hur kunde det vara precis som vanligt på första besöket och bara nån timme senare, då hen förövrigt endast har suttit på samma plats i sin rullstol, så är hen död? Jag undrar också hur saker och ting verkligen har gått till när vi i personalen inte har varit där, tänker på patientens partner som borde ha larmat/velat sätta upp patienten rätt i rullstolen och inte låtit hen sitta på det sättet sådär länge. Märkte inte partnern av att patienten dog? Höll på att dö? Kvävdes? Inte pratade? VARFÖR larmar man inte? Partnern var knappt ledsen över att patienten höll på/var avliden. Vet att man kanske inte kan förstå vad som verkligen händer om man är chockad, men om ni bara visste lite som jag vet.. Men ska inte säga för mycket, då patientens partner är en väldigt trevlig och säkert innerst inne god människa. Men förstår bara inte hur detta går ihop..

HUR hanterar man något sådant här egentligen? Att jag har sett och rört, samt t.om. pratat med en avliden person innan vi fick se hen och insåg att det var vad jag gjorde... Patienten såg ut som något från en skräckfilm. Känner rädsla men också såklart sorg då patienten var en otroligt fin människa som säkert fått utstå endel. Men kan inte få bort bilden ur mitt huvud, spelar upp den hela tiden mot min vilja.. :(

Anonym (123)

Äldre 9 Aug 19:00

#1

Jobbade på bårhus i 4-5 år och blev van och avtrubbad ganska snabbt. Ingen mening att blanda in känslor med ett sådant jobb.

Anonym (SSK såklart!)

Äldre 9 Aug 19:02

#2

Ja, detta är livet. Du kommer, om du fortsätter inom vården, få se många döende och döda människor. Döden är inte alltid vacker, men den här människan, som kanske var ganska sjuk, fick sluta sitt liv hemma. Hur personen fick sluta vet vi inte, men hade det varit mkt jobbigt hade personen säkert åkt ur rullstolen, det går ju inte att säga. Det gå rinte att säga nåt mer utan att ha mkt mer bakgrund, ålder, sjukdomar osv. Hur partneran är, gammal, sjuk, osv.
Du kanske skall vara glad att du inte kom och fick bevittna en dödskamp, där du inte kunnat göra något. Jag antar väl att ni starade HLR, så du får vara glad över att du försökte även om det verkade utsiktslös redan från början. Jag vet ju inte vilken rytm som visades, men iom att personen var likblek och verkade ha lite begynnande likfläckar borde personen varit död en stund och de allra flesta måste ju ha HLR inom några minuter för att få en god prognos.

Anonym (A)

Äldre 9 Aug 19:08

#3

Märkligt att ambulanspersonalen startade hlr, ca en halvtimma efter att ni konstaterat en pulslös person. I övrigt är detta något du kommer vänja dig vid. Vi skall alla dö, och ofta sker det i närvaro av vårdpersonal. Skönast för de flesta att få dö i hemmet.

Anonym (Sorgsen) Trådstartaren

Äldre 9 Aug 19:12

#4

Anonym (A) skrev 2017-08-09 19:08:26 följande:

Märkligt att ambulanspersonalen startade hlr, ca en halvtimma efter att ni konstaterat en pulslös person. I övrigt är detta något du kommer vänja dig vid. Vi skall alla dö, och ofta sker det i närvaro av vårdpersonal. Skönast för de flesta att få dö i hemmet.

Tror det var hlr iallafall, de satte som en "maskin" över brukarens bröst som pumpade upp och ned. De kanske anade en liiiten puls vad vet jag. De kunde iallafall konstatera på sjukhuset att det inte gick att göra något utan personen var avliden. Ambulanspersonalen visste kanske redan det när de lämnade hens hem men att de inte sa något..

Anonym (SSK såklart!)

Äldre 9 Aug 20:27

#5

Anonym (Sorgsen) skrev 2017-08-09 19:12:59 följande:

Tror det var hlr iallafall, de satte som en "maskin" över brukarens bröst som pumpade upp och ned. De kanske anade en liiiten puls vad vet jag. De kunde iallafall konstatera på sjukhuset att det inte gick att göra något utan personen var avliden. Ambulanspersonalen visste kanske redan det när de lämnade hens hem men att de inte sa något..

Måste fråga, började inte ni som vårdpersonal HLR?

celluliten

Äldre 9 Aug 21:12

#6

Se till att få prata med din chef, även din kollega kan behöva prata om det som skett.

Vi får alltid stöd (antar att du jobbar i hemtjänst/hemsjukvård?) av chef och kollegor när dödsfall sker. Det kan behövas pratas om i gruppen eller enskilt med chefen om man upplevt det som väldigt obehagligt!

Var partnern frisk? Kanske denne också är sjuk på något sätt och därför inte agerat? Eller som du skriver, hamnat i chock och blivit handlingsförlamad.

Tyvärr är det ju en del i jobbet med sjuka/äldre, man vänjer sig inte men det blir lättare att hantera med tiden!

Iva Lina

Äldre 9 Aug 21:13

#7

Jag har för mig att tex hemtjänst inte behöver starta HLR eftersom de jobbar under socialtjänstlagen.
När jag gick utbildning på ambulansen kom vi hem till en en person där hemtjänsten inte hade startat HLR och då förklarade ambulanspersonalen att de inte hade samma plikt som vi har.

Om du mår dåligt av det du har sätt tycker jag du ska prata med din arbetsgivare om att du behöver handledning/stöd att bearbeta de du har sätt.
Kanske kan du få prata med en ssk eller läkare på det mottagande sjukhuset som kan förklara mer vad det va som hände.

Anonym (SSK såklart!)

Äldre 9 Aug 23:45

#8

Iva Lina skrev 2017-08-09 21:13:01 följande:

Jag har för mig att tex hemtjänst inte behöver starta HLR eftersom de jobbar under socialtjänstlagen.
När jag gick utbildning på ambulansen kom vi hem till en en person där hemtjänsten inte hade startat HLR och då förklarade ambulanspersonalen att de inte hade samma plikt som vi har.

Om du mår dåligt av det du har sätt tycker jag du ska prata med din arbetsgivare om att du behöver handledning/stöd att bearbeta de du har sätt.
Kanske kan du få prata med en ssk eller läkare på det mottagande sjukhuset som kan förklara mer vad det va som hände.

Det är mycket möjligt att det inte finns någon lag eller annan författning som säger så. Men om man som TS skriver, jag jobbar inom vården, då borde man väl ändå känna nån form av moralisk skydlighet att påbörja?

huskur

Äldre 10 Aug 00:38

#9

Anonym (Sorgsen) skrev 2017-08-09 18:48:16 följande:

Märkte inte partnern av att patienten dog? Höll på att dö? Kvävdes? Inte pratade? VARFÖR larmar man inte? Partnern var knappt ledsen över att patienten höll på/var avliden. Vet att man kanske inte kan förstå vad som verkligen händer om man är chockad, men om ni bara visste lite som jag vet.. Men ska inte säga för mycket, då patientens partner är en väldigt trevlig och säkert innerst inne god människa. Men förstår bara inte hur detta går ihop..

HUR hanterar man något sådant här egentligen? Att jag har sett och rört, samt t.om. pratat med en avliden person innan vi fick se hen och insåg att det var vad jag gjorde... Patienten såg ut som något från en skräckfilm. Känner rädsla men också såklart sorg då patienten var en otroligt fin människa som säkert fått utstå endel. Men kan inte få bort bilden ur mitt huvud, spelar upp den hela tiden mot min vilja.. :(

Ja, det kan vara svårt att ta in att den som nyss levde plötsligt inte lever. Men personen hade hjälp av vården av en anledning, och var kanske sjuk fast det inte syntes hela tiden, och det kanske bara var en tidsfråga innan något sådant här här skulle hända (?).

När jag såg "min första döda människa" var jag tonåring och ensam och skulle väcka personen som "sov". När inte det lyckades tänkte jag att personen var medvetslös. Ringde ingen ambulans, utan gick därifrån och väntade (!). Visste att en annan person skulle komma lite senare, och den fick "ta hand om det hela".

Kanske reagerade den anhörige i det här fallet på liknande konstiga sätt om partnern dog innan ni kom dit? Blev passiv och handlingsförlamad.

Gör så här: Ring din chef i morgon bitti och säg att du behöver prata om det som hänt. Be att få komma på ett samtal med denne. Det kan behövas för att sedan kunna vara närvarande i jobbet igen. Ta då upp allt omkring detta som du grubblat över, även det du inte sagt här, så att du så att säga "lämnar över" det.

Angående bilderna i ditt huvud av den döde, så prata om det också, så att du kan få ett mer naturligt förhållningssätt till det, i den mån det går.

Videung7634

Äldre 10 Aug 07:25

#10

Anonym (SSK såklart!) skrev 2017-08-09 23:45:05 följande:

Det är mycket möjligt att det inte finns någon lag eller annan författning som säger så. Men om man som TS skriver, jag jobbar inom vården, då borde man väl ändå känna nån form av moralisk skydlighet att påbörja?

Patienten var pulslös och hade begynnande likfläckar...mer underligt (som någon skrev) att ambulans påbörjat hlr...det låter inte etiskt försvarbart. Ingen skugga över TS.

Prata med chef om bearbetning och bra idé att få samtala med läkare dit patienten skickades.

Sett avliden person..

INNEHÅLL