VARJE jävla kväll, samma visa, bråk vid läggning, skrik, tjaffs, helt jävla oresonlig. HUR i helvete får man ungen att gå och lägga sig utan bråk?!
Jag orkar verkligen inte! Jag vet att det är en jobbig ålder, men han är fan extrem. Han får ju utbrott en gång i kvarten på dagarna också så jag orkar verkligen inte ha några diskussioner med honom. Är han inte uppkäftig mot mig så håller han på att slå sitt syskon jämt (eller viseversa).
Undrar jag också. Har en snart 6-åring som är lik din, fast det är mer gnäll än att han är arg. Håller med "hårdaretaggärna" ovan i första delen med timeout, men att låta gå och lägga sig när man vill funkar inte. Om jag låter sonen gå och lägga sig när han vill (vilket kommer bli ca kl 00-02) så blir det bara mer gnäll morgonen efter att få upp honom ur sängen.
Det som funkar någonlunda är att vara hårdare, bli riktigt arg på riktigt. Och att om han gnäller för mycket och inte går när man säger till så blir det ingen bok att läsa (vilket han vill).
Timeout kör vi redan med men det biter i typ 2 minuter, sen är det igång igen. Att bli riktigt arg fungerar inte heller, och jag vill gärna slippa det. Är sååå trött på att vara arg jämt, har ju ingen energi kvar till annat. Ska bli såååå skönt att börja jobba igen efter semestern!
Jag har inga råd att komma med, men var tvungen att skriva och säga hur skönt det är att inte vara ensam om detta. Min son blir sju om några månader, och har ett jäkla humör som blir än värre när han är trött. Har verkligen försökt allt, blivit skitförbannad, gråtit, skrikit, inte sagt ett knyst, mött honom i sin ilska och bara lugnt låtit honom vara arg. Ibland är jag rädd att grannarna ska ringa polisen, som han kan hålla på och gapa. Värst blir det efter en pappa-helg.
Men så skönt och vilken lättnad att man inte är själv haha, har så många gånger trott att det är nåt allvarligt fel på honom, men den där 6års trotsen är nog bara rent överjävlig :/
Kram!
Att låta barnen välja sina sovtider är direkt fegt. En sexåring har inte tillräckligt utvecklat konsekvenstänk, och att låta barnet vara uppe till tolv för att man inte orkar ta fighten kommer bara resultera i en galet trött unge som inte orkar med skolan. (Även om jag förstår att ni fortfarande har semester?) Tonåringar, absolut. Barn, nej.
Vi hade jätteproblem med utbrott hos vår pojke, som är jämngammal med din. Nu är det mycket lugnare, men vi fick ta hjälp av bup för att få ordning på det. Vi använde oss av rutiner, samma sak varje dag. Och han fick vara arg, vi byttes av när någon inte orkade mer, vi gjorde det som skulle göras hur mycket han än protesterade. Jag förvarnar alltid, "om fem minuter ska du..." eller "när programmet är slut är det dags att...". Men vi märker också om det varit något annorlunda i skolan/på fritids, ny vikarie, ändrade rutiner, då blir det stökigt hemma sen. Är det stora skillnader i bemötande och rutiner hos pappan? Förr kunde vi inte åka bort och stanna borta över natten utan att vi hade tre dagar av bråk och skrik, för att rutinerna ändrades. Nu har han landat och kan finna ro i sig själv, även om omständigheterna ändrats.
Är det helt ohållbart så kontakta bup, eller kommunen, det finns föräldrakurser att gå för att få verktyg. Och jag brukar tänka att "hur jobbigt det än är för mig så är det sju resor värre för mitt barn". Men naturligtvis nolltolerans mot våld, för alla i familjen.
Disciplin disciplin! Lär honom att det finns konsekvenser för det dåliga han gör.
Förbereder ni honom innan? Annars börja med det... Börja en timme innan att säga att det snart är dags att lägga sig och sedan tjatar man om det några gånger till så kommer det inte som någon chock. Och fasta rutiner, samma tid och samma procedur varje kväll oavsett om det är helg eller inte. Och de gånger det fungerar liiiite bättre överös med beröm!
Vet hur det kan vara, har själv en kille som var lika. Han är idag 9 år och går faktiskt och lägger sig själv idag.
Försök att göra läggning till en mysig stund. Som tidigare skrivit förbered att det är dax att sova hitta rutiner att följa, vilket tryggar barnet. Kanske kan ni åka tillsammans till biblioteket en dag i veckan/varannan och låna böcker som ni läser en stund ur varje kväll. Barnet får något att se framemot och tid tillsammans med dig som förälder att komma ner i varv. När barn blir över trötta spidar de igång och de kan då ta extra tid att få de lugna..
Jag har en lillebror på 7 år som nästan har liknande humör som du beskriver och han brukar inte vilja gå o sova o bråkar ofta med oss syskon.. men det brukar hjälpa om man pratar långsamt o lugnt o frågar varför han är så arg och sen frågar ifall han är hungrig eller om ja ska läsa en saga eller nåt, sen frågar jag ifall ja ska fixa Nåt åt honom om han lugnar ner sig. Det hjälper aldrig med att vara arg o skrika tillbaka, men de låter inte direkt som om du har tålamod, men du kan försöka o tagga ner iallafall.
Förbereder ni honom innan? Annars börja med det... Börja en timme innan att säga att det snart är dags att lägga sig och sedan tjatar man om det några gånger till så kommer det inte som någon chock. Och fasta rutiner, samma tid och samma procedur varje kväll oavsett om det är helg eller inte. Och de gånger det fungerar liiiite bättre överös med beröm!
Att låta barnen välja sina sovtider är direkt fegt. En sexåring har inte tillräckligt utvecklat konsekvenstänk, och att låta barnet vara uppe till tolv för att man inte orkar ta fighten kommer bara resultera i en galet trött unge som inte orkar med skolan. (Även om jag förstår att ni fortfarande har semester?) Tonåringar, absolut. Barn, nej.
Vi hade jätteproblem med utbrott hos vår pojke, som är jämngammal med din. Nu är det mycket lugnare, men vi fick ta hjälp av bup för att få ordning på det. Vi använde oss av rutiner, samma sak varje dag. Och han fick vara arg, vi byttes av när någon inte orkade mer, vi gjorde det som skulle göras hur mycket han än protesterade. Jag förvarnar alltid, "om fem minuter ska du..." eller "när programmet är slut är det dags att...". Men vi märker också om det varit något annorlunda i skolan/på fritids, ny vikarie, ändrade rutiner, då blir det stökigt hemma sen. Är det stora skillnader i bemötande och rutiner hos pappan? Förr kunde vi inte åka bort och stanna borta över natten utan att vi hade tre dagar av bråk och skrik, för att rutinerna ändrades. Nu har han landat och kan finna ro i sig själv, även om omständigheterna ändrats.
Är det helt ohållbart så kontakta bup, eller kommunen, det finns föräldrakurser att gå för att få verktyg. Och jag brukar tänka att "hur jobbigt det än är för mig så är det sju resor värre för mitt barn". Men naturligtvis nolltolerans mot våld, för alla i familjen.
Förstår dig! Jag har en sjuåring hemma och jag och maken är helt slut,'bråk och tjafs varje dag.
Vi blir helt skogstokiga och är helt slut. Man kommer nästan till en punkt att msn knappt orkar bry sig.
Jo frost - Nanny on tour som går på trean är ett väldigt bra serie!
Har för mig att det var ett sånt barn som era i gårdagens program. :)
Lycka till!
För min son, som nu är lite äldre än din, så har det här med konsekvenser aldrig funkat. Antar att det finns fler barn som det inte biter på. I ett upprört läge är man kanske inte så beräknande utan handlar bara spontant.
Vi har haft samtal med kommunens föräldrasamtalare och det är som andra här redan sagt. Rutiner, mer kvalitetstid med barnet och favoritföräldern och massor av beröm när det går bra. Han behöver få uppleva och höra att han är bra och älskad han också. Det drunknar annars lätt i bråk och skäll.
En sak som jag tyckte hjälpte var att man i ett lugnt läge frågar barnet hur hen vill bli bemött när det blir konflikt. Min son sa då 'sitta i mammas knä'. Så när han ramponerade hemmet så erbjöd jag min famn och han kom efter en stund och satte sig och sen var det lugnt.
Jag har jobbat med barn/ungdomar med autism och är helt inkörd på vikten av rutiner. I längsta möjliga mån är det samma tider och procedur som gäller alla dagar, +/- nån timme på helgen. Pappan förstår tyvärr inte vikten av rutiner så allt fallerar när han varit där, och sen har det nästan tagit två veckor att få rätt på det tills det är dags igen. Nu var det dock längesen det kom några större utbrott i samband med läggning, men nu sover han inte borta heller, så långt det går att undvika. Mitt största "dilemma" just nu, är att han är så mammig och inte somnar själv. Inte heller om sambon försöker sig på en läggning om jag är borta, går det. Jag lever dock på hoppet att han snart känner sig mogen för att somna själv för det är inte så kul när hela kvällen går åt till nattningen :(
För min son, som nu är lite äldre än din, så har det här med konsekvenser aldrig funkat. Antar att det finns fler barn som det inte biter på. I ett upprört läge är man kanske inte så beräknande utan handlar bara spontant.
Vi har haft samtal med kommunens föräldrasamtalare och det är som andra här redan sagt. Rutiner, mer kvalitetstid med barnet och favoritföräldern och massor av beröm när det går bra. Han behöver få uppleva och höra att han är bra och älskad han också. Det drunknar annars lätt i bråk och skäll.
En sak som jag tyckte hjälpte var att man i ett lugnt läge frågar barnet hur hen vill bli bemött när det blir konflikt. Min son sa då 'sitta i mammas knä'. Så när han ramponerade hemmet så erbjöd jag min famn och han kom efter en stund och satte sig och sen var det lugnt.
Tror han har varit inne och smygläst här, för idag har han varit snäll HELA dagen + att det inte var något bråk vid nattningen. Kanske man ska köpa en trisslott?
Jag har en lillebror på 7 år som nästan har liknande humör som du beskriver och han brukar inte vilja gå o sova o bråkar ofta med oss syskon.. men det brukar hjälpa om man pratar långsamt o lugnt o frågar varför han är så arg och sen frågar ifall han är hungrig eller om ja ska läsa en saga eller nåt, sen frågar jag ifall ja ska fixa Nåt åt honom om han lugnar ner sig. Det hjälper aldrig med att vara arg o skrika tillbaka, men de låter inte direkt som om du har tålamod, men du kan försöka o tagga ner iallafall.
Strikta rutiner är A och O.
Men säg inte läggdags eller sova dax fören det absolut är det. Prova att säga:
Kl 18:20 - nu ska vi bada/duscha, ok?
Kl 18:40 - nu ska vi ta på pyjamas/borsta tänderna, ok?
18:50 - vad duktig du var som gjorde det så fort, ikväll hinner vi med 3 sagor
19:00 - detta är sista sagan, ok?
19:05 - nu är det dax att sova. Pappa/mamma ligger kvar hos dig i 5 min sen går jag, ok?
Jag avslutar ofta mina frågor (som egentligen är krav) med ett "okay" som dom måste svara på. Då kan dom inte skylla på att dom inte hörde/visste.
För övrigt låter det lite som det kan vara ADHD. Googla på det!
Lycka till!