Mitt barn är 4 år!

Min son fyller 4 år i december och jag tycker han redan nu är stor till sättet han beter sig på och uttrycker sin smak och tycken i ord.
Det är verkligen stor skillnad och otroligt mycket har hänt sedan han föddes.
Men jag skulle inte vilja spola tillbaka tiden, jag mår mycket bättre nu och är evigt tacksam för nätterna man får sova ifred.

Ja!! Att få sova hela nätter! :) Det är obeskrivligt underbart.

Mår också så mycket bättre! Vill aldrig spola tiden bakåt och aldrig ha en bebis eller småbarn igen. Det är hemskt jobbigt helt enkelt. Vill må bra och vill att mitt barn är harmonisk! :)

Åh jag minns den tiden! Jag har också varit ensam på heltid med mitt barn och även om småbarnstiden var mysig så var det verkligen kul när man kunde föra hela konversationer och slippa vagnen. Vilken frihet!
Nu är han 13 år och jag saknar både bebistiden och de där mysiga åren men så är det ju att vara förälder. Nu kan vi resa på ett friare sätt och ta en fika och prata om livet. Alla åldrar har sin charm men jag förstår dig helt och fullt. Njut av den här tiden!     

Mina ungar är mellan 18 och 35 och när jag tänker fyraåring så tänker jag småbarn med ett evigt passande rätt länge än.

Självständiga, någorlunda iallafall, blir de inte förrän i tonåren. 

Håller med! Innan jag fick barn tyckte jag alltid 4-åringen verkade världens bästa. Intressant och rolig att upptäcka världen tillsammans med. Min man tycker bäst om bebisar.

Tre barn senare (1-15 år) så har jag hittat fler roliga åldrar och kan även uppskatta bebistiden.

Ja jag njuter! :) För mig är det alldeles för jobbigt med småbarn helt enkelt. Även om jag delat med någon så hade det varit det. Gillar barn i 4 - 8-årsåldern klart bäst. :) De är ganska små och gulliga, men inte småbarnskrävande och man får sova! :D

Jaha. Jag vill ju inte ha ett helt självständigt barn nu utan bara ett där man får sova varje natt och som kan leka själv. :) Sa därför njuter jag nu!

Så är det säkert. Man gillar olika åldrar bäst. :) Jag gillar 4-årsåldern!

Låter härligt! Förstår dig verkligen, känner likadant. Har en 8-åring och tänkte inte skaffa fler för jag mår så dåligt av sömnbrist och att aldrig få tid för mig.
Nu sitter jag här med en tvååring också och önskar bara att han ska bli äldre och undrar varför jag gav mig in på detta igen:/

Haha jo uj ja. :) Man älskar ju de små liven såklart! De är så oskyldiga (oftast...) och söta :) men oj vad de tar på orken! :D Ibland får man inte välja och två år är iallafall lite bättre än två månader om du frågar mig.

Ja det har du ju rätt i:) det går rätt fort så plötsligt är han också fyra:) lite uppfriskande att höra bara att fler har liknade känslor som mina, det har jag aldrig hört tidigare:)

Det där med sömnen känner jag igen. När sonen var liten brukade han vakna vid 5-6 och jag hade sömnproblem, ingen bra kombination. Numera får jag knappt upp honom på morgonen men visst är det skönt att kunna sova och att han kan gå upp och bre sin egen macka. Det kommer bara att bli lättare som du vet.

Vi bor ett kvarter från sonens skola och jag glömmer aldrig frihetskänslan när han kunde gå hem själv. Jag hade sprungit hem från jobbet till dagis och fritids i alla år och nu kunde jag strosa lite på stan innan jag åkte hem. Det var också en sådan där milstolpe som du upplever nu.

Fast jag tror att man har lite selektivt minne när det gäller barn annars skulle det inte bli flera än ett.  Jag ser t.ex. bebistiden i ett rosa skimmer numera. Sonen har visserligen alltid varit ett lätt barn men jag har nog förträngt vaknätter, bebiskräks på tröjan och blöjbyten.  Men 4-5 år var verkligen en mysig ålder.      

Vi har barn som är 9, 8, 7, 4 och 3 (3 egna och 2 bonusar) jag längtar också efter att de ska bli äldre! :D

De är så roligt att hitta på saker med de stora som att åka till Grönan eller parken zoo och kunna ta en dag på badhuset ganska lätt :) medan de mindre mest bråkar när vi är i väg eller inte alls kan åka alla karuseller eller klara av saker de vill bara för att de stora kan och gör det.

Vi har löst det med att ibland dela upp oss att den ena tar de 3 äldre och den andra tar de 2 mindre och så gör vi saker som passar bäst för deras ålder :)

Nu fyller de mindre snart 5 och 4år och vi längtar lika mycket som barnen själva :D Haha!

Men hallå...
En fyraåring är i allra högsta grad ett småbarn!!!

Det håller jag inte riktigt med om. :) Det kallas snarare förskoleåldern/förskolebarn from 4 - 6 år och skiljer sig från 1-3 åringar som är småbarn. Och som sagt jag ser en väldig skillnad i utveckling och beteende från ett år sedan.

Jag håller med helt och fullt!

Mina blir 4 år i novvember och det är helt ljuvligt. De leker MED varandra istället för bredvid varandra. De kan (många gånger) prata sig ur konflikter med varandra och komma på lösningar som gör att ingen blir ledsen. De kan klä på sig själva och väljer kläder själva. De går att kommunicera och föra en dialog med på ett helt annat vis. De leker med rösten och orden på ett underbart sätt både när de pratar och när de sjunger.

De är absolut små barn men inga småbarn längre. Och denna underbara nyfikenhet vad gäller bokstäver, skriva, siffror och matematik! 

Nej, det kanske du inte gör. Men den dagen din lilla fyraåring växt upp och du ser alla småttingar på fyra, då kommer du sannolikt hålla med mig.

Haha jo det är klart att man tycker att de är små då. Men fyraåringar räknas fortfarande inte riktigt till kategorin "småbarn", jämför engelska toddler t ex... Utvecklingsmässigt är de så kallade "förskolebarn", ett annat stadie i barndomen helt enkelt.

Hoppas det känns bra ändå för dig.

Håller med, det är fantastiskt! Nu blir min tjej förvisso 3 år strax men det är som du beskriver. Underbart att kunna föra resonemang, och höra henne reflektera över situationer och företeelser. Och leken! Att leka MED, inte bara bredvid.