(RÄTT TRÅD) Trust Issues och konstiga tankar.

Hej!

Första gången någonsin som jag skriver i ett forum, har haft mycket på hjärjat ett bra tag nu som jag inte känner mig bekväm att prata med folk i min omgivning om så testar här. ber om ursäkt nu i förhand om detta inlägg blir långt.

Vet inte riktigt vart jag ska börja, är mellan 25-27 år, uppvuxen i en storstad i Sverige men bor sedan några år tillbaka utomlands i Europa.

Jag har sedan väldigt ung ålder tappat hopp när det kommer till tillit och lojalitet vilket har resulterat i att jag aldrig riktigt hoppade in i något seriöst förhållande, mer undvek det nästan tills jag var 21-23.

Grunder: Växte upp i en familj där min far var otrogen mot min mor upprepade gånger, det var alltid mycket alkohol inblandat i hemmet vilket jag tror är en av anledningarna till att jag på någon höger eller vänster blev inblandad i dessa bråk då jag är det äldsta barnet och fick lyssna och även trösta min mamma från ung ålder över detta.

Mina föräldrars problem startade redan innan jag kom till världen, dom gjorde sitt bästa för att lösa sitt (Gjorde slut i mina äldre tonår.) och ge sina barn en bra familj, Ett problem som förföljde mig var att min far valde att inte acceptera mig när jag föddes.
Från barnsben neglerade han mig, har inte ett minne av något jag och han har gjort tillsammans, skulle det spelas fotboll var jag inte inbjuden alternativt om jag frågade så fick jag ett nej, kunde komma hem som 10-åring och se honom full i soffan, blev dithämtad och vi hade då våra enda "Far och son" stunder då han ofta uttryckte sig om hur konstig jag var, hur han aldrig gillat eller riktgit kommer älska mig som mina syskon etc.

Det resulterade i att jag som 13-åring alltid var ute och "rännde" med mina vänner, dygnet runt istället för att vistas i hemmet där jag ofta hade negativa intryck.

Det här var dock vardag för mig, reflekterade aldrig riktigt över att det inte var normal, jag skulle vara glad och lycklig över att jag hade en säng, mat på bordet, vilket jag även nu självklart är tacksam för livet ut, jag säger fortfarande att trots allt detta var min barndom underbar.

Många av mina vänner hade andra "skeva" grejer som försigick hemma hos som även jag såg vilket jag tror gjorde att jag inte fokuserade på mitt eget för jag hade det ändå bra, det var ingen som slog skiten ur mig hemma var och varannan dag eller höll på med tyngre droger vilket jag var glad för, dock var jag ändå alltid obekväm och rädd för vilka ord som väntade när jag kom hem på kvällen om min far var vaken.

Hade lösa relationer med kvinnor från 15 års ålder, har alltid haft bra självförtroende, är 188, 80 kilo med skarpa drag i ansiktet, relativt trimmad kropp samt välhängd så aldrig haft något att skämmas för, men har alltid haft en låg självkänsla vilket jag kan gissa på är över att bli intalad sedan barnsben om hur värdelös man är utan riktigt få en anledning varför, även nu i vuxna dar så har jag mina "dippar" där jag inte värderar mig högt, då det tidigare har blivit att röka mycket gräs för att slippa tänka alternatvit tidigare gett mig ut och festat och så vidare.

Har haft en hel del skeva sexuella uppleveser sedan jag började utforska, vissa som jag än idag skämms för.

När jag var 16 så blev jag uppraggad av en möjligtvis 40 årig kvinna, som sög av utanför en fest samt erbjöd mig att komma över till henne då hennes nuvarande man var på landet med sina ungar, först då insåg jag att hon var gift och detta kändes helt fel, jag tog på mig skulden för hennes otrohet och mådde väldigt dåligt över detta. (Var ung och dum, gör inte detta nu)

Detta följdes under många år som singel att jag ofta stötte på kvinnor ute på krogen som var i förhållande men sket fullständigt i det, vilket jag ibland också gjorde även om det känns fel, skyllde på dom mer än mig själv.

Att se hur många kvinnor som agerade såhär (Män också självklart) tog död på mitt hopp om trogna relationer med riktig kärlek, bestämde mig för att aldrig gå in i något seriöst försen det kändes rätt, vilket jag bröt år senare med min första riktiga flickvän.

Hon var äldre en vad jag var, flyttade från sitt ex till mig nästan direkt, kom fram senare att dom aldrig gjorde slut i början när hon träffade mig, samt efter några månader att hon var otrogen med delvis honom under perioden hon var med mig,kan, var aldrig riktigt kär i henne så på något sätt tog jag på mig hennes "svek" men kände mig sjukt sviken då hon tog sig nära i prinicip resten av min familj samt varit på mig sedan dag 1 med svartsjuka även fast jag aldrig tog ett närmande till någon annan kvinna runt denna tid.

Nu till dagsläget, är med en underbart kvinna, sexuellt öppen samt mogen, även hon några år äldre än mig själv.
Dock har hon haft svartsjuka tendenser vilket jag nu också börjat få, konstiga tankar om att hon inte är mig trogen, att hon "spelar" ut mig bakom min rygg etc.
Hon har propsat att hon inte vill se mig med nära tjejkompisar, men hon själv träffar nya killar utan problem men är alltid öppen så kan aldrig dömma henne för det, hon vill ha vänner, visar mig konversationer och så fort det har varit någon som visat intresse så bryter hon kontakten helt och öppet visar dom och mig att jag är hennes ända man vilket jag älskar, Det här har hänt ett ex antal gånger vilket jag förstår då hon ser sjukt bra ut, Vältrimmad kropp som få samt ett ansikte som kallas duga!

Ändå kommer dessa tankar upp, vill inte ha dom har tankarna, mår sjukt dåligt över det, tar all min energi i princip när dom dyker upp.

Tillit till kärlek och partners är något jag alltid värderat högt, aldrig bedragit någon dock bara haft 2 längre seriösa förhållanden men under speciellt det första när jag var lite yngre fick sattes jag för många prövningar när det gäller till detta men gav mig inte vika en sekund då jag växte upp och såg hur det påverkade min Mor från första vy's parkett.

Jag har säkert missat mycket och ber om ursäkt för stavfel/luckor i min text här.

Huvudsakligen så skulle jag vilja ha tips/råd av folk med samma familjeproblem, alternatvit andra personers synvilkar på om detta är normalt eller inte?

Vill bara må bra, vara avslappnad när det kommer till min flickvän som jag älskar.

Svar uppskattas.

Mvh