• Anonym (Ensambarnet)

    Hur är det att ha 5 år mellan barnen- orolig över stora åldersskillnaden

    Sonen fyller 4 i december och vi har försökt oss på ett syskon i exakt ett år nu. Utan framgång. Varit hos läkaren och det visar sig att jag behöver ta bort en polyp i livmodern som kan påverka fertiliteten, men det är inte säkert att just det hjälper...

    Hur som helst känner jag mig mer och stressad över hur stor åldersskillnad vi kommer att få mellan barnen i och med att det tar tid. Blir jag gravid i höst blir det 4,5 år minst mellan barnen. Dröjer graviditeten blir det ännu mer.

    Har bara hört hur jobbigt det kan vara att få ihop vardagen och olika behov hos barnen, resor, kompisar etc. Är ödmjuk inför det att det finns folk som inte kan få barn alls, men here I am.

    Hur är det att ha 5 år mellan barnen? Hur var det som barn att ha syskon som är 5 år yngre? Finns det fördelar?

    Tacksam för all input!

  • Svar på tråden Hur är det att ha 5 år mellan barnen- orolig över stora åldersskillnaden
  • Anonym (:))

    Tror inte det skulle vara något större problem om den äldre är villig att hjälpa till och så med det yngre barnet!

  • Anonym (flower)

    Jag ser nog bara fördelar, har 2 år mellan barnen och det är så sjuuuukt jobbigt med de konstanta syskonbråken, att ingen av dom är direkt självständig än etc. Hade varit grymt skönt med 5 år emellan så här i efterhand. Mellan mig och mina syskon är det 6 resp 9 år emellan och det har aldrig varit något problem :)

  • nevermind

    Mina föräldrar har 4-8 år mellan barnen. Fördelen är att man bara har ett barn åt gången som inte är självgående.

    Syrran har tvillingar, ett helvete ibland...

  • Anonym (mm)

    Alla familjer ser olika ut. Ska du avstå från att skaffa ett barn till menar du eller? 

    Jag är vuxen idag men har 3 syskon. De som är närmst mig är 4 år yngre än mig och 6 år äldre än mig. Med andra ord var vi rätt utspridda. De två äldsta är tätare samman och de har hängt ihop som kompisar även upp i vuxen ålder. Jag var lite "mitt i mellan" och hade många kompisar utanför familjen. Mitt yngre syskon var kul tills jag blev tonåring, sen drog jag väl iväg i utveckling och vi hade inte mkt gemensamt förrän jag flyttade hemifrån egentligen. Samma med de äldre syskonen - när vi alla var vuxna har jag kommit dem närmare men som barn hade vi inte så mkt gemensamt vilket inte är så konstigt. När jag tex var 6 år var ju de två äldsta mitt i värsta tonåren och inte speciellt intresserade av mig. 

    men som sagt, vad spelar det för roll? Vill ni ha fler barn ska ni givetvis ha det och inte bry er om sådant här :) 

  • Mälaröbo

    Det är 8 år mellan oss 3 syskon. Tror mina föräldrar trivdes med "ett barn i taget". Som små hade vi väl inte så mycket glädje av varandra men som vuxna har vi haft mycket kul.

  • Jasmin Karlsson

    Det är 4,5 år mellan min son och dotter. Jättebra! Sonen är så stor så han är lite självgående och inte åker vagn längre osv. Han kan hjälpa lillasyster och springa efter henne så jag slipper, hehe. De busar och leker, kittlas och brottas, springer efter varandra och myser i soffan. Jätteroligt för sonen att ha ett syskon och man ser verkligen syskonkärleken. Men de kan ju inte leka alla lekar ihop, som att bygga lego ihop osv. Finns fördelar både med syskon tätt och glest.

  • En glad tjej

    Jag har en syster som är fem år yngre än jag. Vi hade inte så mycket nytta av varandra som barn, jag tyckte hon var "tramsig" och vi lekte inte jättemycket. Jag vet en som har fem år mellan sina barn och hon tvingar det stora barnet att leka med det yngre trots att det stora inte vill. Jag tror alla åldersskillnader har sina för- och nackdelar men tänk på att inte kräva så mycket av det äldre barnet om det kommer ett syskon.

  • felisa

    Jag hade inte oroat mig alls över ålderskillnaden om jag vore du!

    Vi har fem år mellan storebror och lillasyster. Allting har gått över förväntan! Det har aldrig varit minsta svartsjuka från storebror sida, tack vare åldersskillnaden tror jag. Lillasyster har bara varit glädje och inget annat. Jag är faktiskt överraskad över hur fint de har knutit an till varandra.

    Jag har aldrig ställt några krav på att sonen ska leka med lillasyster. Såklart så får han bestämma om sådant själv. Men det har kommit sig naturligt. I början var det mycket gullande, klappa, sjunga för osv. Nu när lillasyster är ett, så leker de mer med varandra och samspelar bra. Storebror är så stolt över lillasyster och berättar gärna om henne för sina vänner. Lillasyster brukar bli jätteglad när hon ser sin bror, följer gärna med honom överallt (men ibland så vill han stänga o sig själv, vi har en barngrind till hans rum så att han får sitt eget space).

    Jag har själv två systrar, 1,5 år respektive 7 år mellan oss. Jag har jag lika bra kontakt med båda, ålderskillnaden tänker vi inte på alls!

  • Anonym (12år)

    Det var 12 år mellan mig och syrran. Hon flyttade hemifrån när jag var 5. Jag var mycket hos henne. Nu väntar vi syskon medan första precis fyllt 5.jag tror det blir underbart.

  • Anonym (Marie)

    Mina barn är 8 och 13 år. De har en otrolig kärlek och gemenskap. De har helt klart stor behållning av varandra trots åldersskillnaden. Den äldsta hämtar den yngsta på skolan ibland och båda är då lika stolta :)

  • Nimzay

    Jag personligen tror tbh inte alls att det är en särskilt bra åldersskillnad faktiskt, om man tänker sig två barn utan något syskon som fötts mittemellan.

    Jag menar den äldsta är då ganska mycket äldre och större, och på en aningen helt annan nivå än den yngsta, men samtidigt heller inte så pass många fler år, så att man kan riktigt kan räkna den som mycket äldre ( enligt hur jag tänker mig ) - alltså exempelvis så att den yngsta kan få en riktigt mysig miniförälder-relation med den äldsta, där den äldsta tar hand om den yngsta mycket, på ett speciellt sätt som bara riktigt mycket äldre och betydligt större, äldre och mognare storasyskon kan.

    Fast detta kan ju säkert helt klart arta sig väldigt olika i olika familjer, och bli helt olika bland olika barn. Och säkert kan det även finnas en hel del fördelar med just exakt denna åldersskillnaden också.

    Nu säger jag absolut inte såhär, för att mena att det är totalt kört för er, eller att det nästan helt säkert kommer att gå rätt åt helvete för er, om det nu för er del -skulle bli dags för syskon just vid tiden när åldersskillnaden då skulle bli just sådan, utan jag säger bara detta för att vara helt ärlig med vad just jag personligen tror.

    För visst skulle säkert det kunna bli riktigt bra för er på sitt sätt, och just denna åldersskillnaden kanske passar superbra för era barn och för er familj osv.
    Så självklart önskar jag er lycka till och så! ;)

    Och självklart menar jag inte att det tvunget behöver vara något fel eller dåligt med en sådan åldersskillnad, och givetvis finns det ju säkert både fördelar och nackdelar med alla åldersskillnader mellan syskon. Jag säger ju alltså bara som sagt, helt ärligt vad just jag tänker och tror.

    Och då känner jag ju helt klart, att just denna åldersskillnad inte är något som jag personligen, rent självmant skulle försöka satsa på, om det gällde en åldersskillnad på, typ hur ska jag säga - två av mina eventuella framtida barn. Jag skulle hellre försöka satsa på antingen mindre eller större åldersskillnad om jag ska ha barn.

    Så min rekommendation är ju därför rent spontant, och om man bara tänker kring just åldersskillnader mellan barnen att vänta några år så att er son är lite mer i tioårsåldern eller i alla fall sådär 7-8 år innan ni får ett till barn. Men nu är ju detta givetvis hur jag tänker. Och jag vet ju inte heller hur situationen för er familj ser ut i övrigt, eller vad ni tror att skulle passa för just er son, honom känner ju trots allt ni bäst själv. Inte heller kan ju jag bestämma hur ni ska göra, jag delar bara med mig av mina egna tankar helt enkelt. ;)

    Och så blir det ju inte alltid exakt som man tänkt sig heller, men kan ju liksom inte bestämma exakt när man blir med barn, och då kan det ju säkert bli riktigt bra ändå även om det inte alls blir som man tänkt från början.

    Jag tycker helt klart du ska försöka att inte fundera för mycket på detta i nuläget, utan istället försöka ta det som det kommer, och göra det bästa av det hela efterhand, så som det blir helt enkelt, för förhoppningsvis blir det riktigt bra, men det är ju något som du inte alls kan veta nu innan - alltså hur en viss åldersskillnad kommer passa just dina barn, men det bästa du kan göra är helt enkelt att hoppas och att försöka göra det bästa av situationen som den är och blir. Kram!

  • Nimzay

    I mitt inlägg skriver jag alltså först och främst om sådär ca 5 år som åldersskillnad ;)

  • Anonym (Sandra)

    Behöver inte vara alls konstigt .Desdutom när barnen är vuxna,då gör 5 år emellan dom inget.Så jag kan inte se att det skulle vara problem.

  • Anonym (H)

    Personligen älskar jag ålderskillnaden mellan mina barn. 5.5 år (mellan barn ett och två) och 4.5 år. (Barn två och tre) De var båda redo för ett syskon. De hade alla fått den tid som de behövde, ingen avundsjuka. De är alla jättebra vänner. 16 åringen älskar att ta hand om sin lillebror som är 6 år gammal.

  • Anonym (19)

    Jg har 19 år mellan ettan och tvåan. Ettan var en jättebra barnvakt emellanåt.

  • Oiliv

    Vi har fem år mellan våra barn. Vi ville ha tätare, men det tog tid för mig att bli gravid, samt att vi var tvungna att avbryta en graviditet däremellan också. Jag känner igen mig i dina tankar/din oro, men jag tycker det har varit perfekt. Idag är de 3 och 8 år och de har jätteroligt ihop. Det är väldigt sällan konflikter eller svartsjuka. Jag var inställd på tvåbarnschocken som alla pratar om men den infann sig aldrig utan det flöt på väldigt fint. Sen var det lite tufft att hinna med den äldsta när tvåan var runt året, men det tror jag aldrig man kommer ifrån, ettåringar är ju väldigt krävande.

    Lycka till, hoppas ni blir gravida snart, jag vet hur det är att vänta och längta!

  • Anonym (Emma)

    Jag har 7 år mellan mina barn! Helt perfekt tycker jag! Ettan hann få vara liten länge och fick all vår uppmärksamhet och närhet. Han är nu världens bästa storebror till sin syster. Han är mycket hjälpsam och tålmodig. Lilla får nu väldigt mycket tid och närhet tack vare att sonen klarar sig så mycket själv. När han håller på med sina aktiviteter turas vi om att skjutsa/följa med och får på så sätt liten stund hemifrån också. Bara gå och ta en fika tillsammans är skönt.

    Blev verkligen ingen tvåbarnschock för oss, det har nästan varit för enkelt :)

    Så oroa dig inte över fem år i åldersskillnad! Det är jätteskönt med ett större barn där hemma kan jag lova.

  • Anonym (Ensambarnet)

    Oj, vad många bra svar, stort tack för att ni delat era stories! Känner mig mycket lugnare nu, och hoppas att min lilla operation går som den ska och att vi slipper IVF.

Svar på tråden Hur är det att ha 5 år mellan barnen- orolig över stora åldersskillnaden