Kan inte lita på min sambo

Som rubriken lyder så känner jag inte alls någon tillit till min sambo, enda sen han fick bekräftat att jag vill ha honom och att jag var hans så förändrades vårat förhållande, han började ljuga om små saker till en början, om vem han prata i telefonen med, fast det kanske bara var hans mamma, eller "jag ska sova jag är så trött "så var han inloggad på Facebook 3 timmar framåt, inget jag ens blev sur över men det började så smått, Vi två var båda riktiga partyprissor men när jag blev gravid så vart det ju så att jag satt hemma och han fortsatte festa loss på helgerna, han lämna mig jämt och drog ut med kompisar, han kunde lägga ut bilder när han var på massa tjejer och han ljög om vem dom var om jag fråga vilka dom var, så fort han var med nån tjej så hade hon pojkvän eller så var de hans kompis kusin eller något ja ni fattar, fast de kunde man på senare tider få reda på inte alls var sant, små onödiga lögner som sagt. 1 kväll skulle han ut, och jag mådde väldigt dåligt hade hamnat i en djup graviditets depression så att vara ensam var ingen höjdare så jag åkte till min pappa och sov, och senare på natten ska jag ringa och säga godnatt för han sa att han var hemma, När jag ringer hör jag en tjej i bakgrunden,jag frågar vem är det som är hemma hos oss ? Och han säger en kompis, och säger även att hon ska sova där, jag blir såklart fly tokig och säger att du får komma hit med taxi på en gång, och han börjar gnälla om att hon inte hade nån annan stans att sova, jag idiot som jag är säger att hon får sova kvar men du kommer hit, han kommer till min pappa full som ett as och jag frågar honom varför han tog dit henne, han säger att han blev lite deppig och han behövde stöd, jag undra varför ringde du inte mig då för? Nej för hon var så duktig att finnas där för honom. Efter fick jag inte ens nämna någonting om dedär , för då överreagerar jag, jag fick åka iväg till min förra stad där jag bodde för att komma bort för jag kände mig så oälskad och ensam då super han med sina kompisar skickar bilder när en tjej har hennes ben över hans och jag ringer och förklarar att jag mår så dåligt jag vill inte ens leva längre då svarar han " Haha jo så kan man ju också säga " den kvällen flirta han med en tjej och ja jag snoka på hans telefon och hans svar var " jag flirta åt min kompis " efter den gången vägra jag låta han gå ut, han har inte velat heller, nu är våran son 3 månader i tidigare inlägget jag skrev så skrev jag om hur jävla iskall han är mot både mig och våran son, han bryr sig inte om nånting annat än sig själv, skulle båda två vara t.ex as hungriga och det finns 1 portion mat så skulle han inte dela på de utan äta allt själv, så fungerar han, enda fördelen vilket är en stor fördel att jag stannar kvar är att han är så glad och snäll och bråkar aldrig, ikväll är han ute med sina kompisar på krogen och han har druckit i 12 timmar!! och inte ringt en enda gång och fråga hur det går eller Hur det är, kände bara att jag behövde få ur mig dehär!! Överreagerar jag?? Jag tycker han är en jävla idiot samtidigt som hans glada roliga och snälla personlighet gör att jag älskar han så otroligt mycket. Jag har verkligen hamnat mellan stolarna ska man vara med någon man älskar och vara olycklig, så svårt att gå vidare när man är kär och verkligen när man har barn ihop