hur vet man? Skilsmässa? Depression?
Hej. Jag skriver här för jag har verkligen ingen att prata med om detta och känner mig sjukt ensam, vet inte hur jag ska tänka och behöver hjälp att bolla tankar och komma vidare.Jag är gift sedan två år, ihop sedan snart 6. Min fru har två barn, både med diagnoser inom autismspektrat.
Sedan vi blev ihop har vi haft det sjukt svårt, och jag har den senaste tiden mer och mer känt mig deprimerad och olycklig och osäker på om vi bör fortsätta vara ihop.
För att göra en lång historia kort, jag lider av psykisk ohälsa i form av ptsd och depressioner sedan barnsben, jag har det i perioder mycket svårt och i perioder lite bättre. Jag jobbar men inte heltid, och har många funderingar kring vad jag vill göra med mitt liv rent yrkesmässigt.
Vi har det svårt hemma med "komplicerade" barn som kräver mycket energi och ansträngning.
Min fru var under våra första fyra år väldigt sjuk men har nu blivit bättre, har dock inte kommit igång med arbete ännu.
Med andra ord är det mycket som varit tufft och vi har verkligen fått ta oss igenom svåra tider.
Känslan jag har nu och som jag undrar om andra känner igen är typ "ska det verkligen vara så här?"... Jag vet inte om det är mig det är fel på men jag har så svårt att känna mig lycklig. Hon menar att det kanske inte är vår relation men min bakgrund som gör att det är så här. Ändå kommer det åter gång på gång att jag inte vet om jag tycker att detta är värt att leva i.
Vi har det dagligen tufft, någon som mår dåligt eller har ångest samt mycket sjukdom. Vi bråkar en del och det känns som att vi missförstår varandra ungefär hela tiden. Det känns som att vi trampar vatten och bara små stunder kommer upp över ytan för att ta luft. Jag känner mig irriterad på henne, hur hon väljer att göra saker, hur hon är. Det känns som att hon är irriterad på mig också. Med jämna mellanrum hamnar vi i jättebråk där det kommer fram en massa uppdämd irritation och issues. Jag känner mig ensam och har svårt att känna den där speciella känslan som det sägs att man känner när man har barn, är det någon annan som är styvförälder och känner igen detta? Jag älskar dem men känner inte att jag hör ihop med dem.
Vi har gått i samtal förut vilket har hjälpt, men det känns inte som det är det som är problemet just nu. Nu känner jag mig så osäker på om jag ens vill och orkar försöka mer. Jag är så himla less. Är det någon som känt såhär och hur ska jag tänka? Jag vill inte sabba allt, hela min framtid, tänk om detta bara är pga en depression. Är det någon som kan hjälpa mig vidare?
Hon vill att jag ska vara på ett sätt som jag inte är, hon vill att jag ska orka mer, att jag ska anstränga mig mer, men jag känner att jag gör allt jag kan och orkar och blir ledsen när jag aldrig räcker till.
Tacksam om någon vill svara.