Kan relation med en man med sambo sluta bra?

Jag har sedan ca 4 månader träffat en man som i nuläget lever ihop med sin sambo sedan fem år. Vi träffades genom jobbet och jag känner att det är mannen i mitt liv. Jag har aldrig förut varit med någon som gör mig så lycklig, och sexet är fantastiskt. 
Nu till min fråga. Han har det inte bra hemma med sin sambo. Han har inte lovat att lämna henne, men nu känns det som om det verkar bli aktuellt. Kan en relation med den här mannen sluta bra? Ska man ha en paus mellan ett eventuellt uppbrott och mellan att vi inleder vår relation "på riktigt"? 

För mig känns det som om vi skulle kunna klara det, men hör så många andra säga att det är dömt att misslyckas när man inleder en relation på det viset. Vad har ni för tankar och erfarenheter?

Jag träffade min man på liknande sätt och var aldrig orolig. Inte optimalt, men man kan inte styra över känslor. Är idag gifta sedan 17 år, 2 barn och lyckliga! Bara ni vet om det är äkta eller inte.

Det bästa hade såklart varit att vänta på att han ska lämna sambon innan man har sex. Ni har ju i stort sett redan inlett en relation på riktigt. Oddsen att det håller om man väntar är så mycket större. Helst ska man låta det gå ett tag efter den avslutande relationen också, för att utesluta att han ångrar sig direkt efter. En slags betänketid s.a.s.

Nåväl. nu är det ju redan försent. Men om jag vore dig så skulle jag inte fortsätta ha sex med honom innan han flyttat ut. Att han har det dåligt med sin sambo är en klassiker (för att fånga in sitt nya byte), så det bör du inte lägga så mycket vikt vid. Hade det varit så dåligt så hade han troligen lämnat utan att involvera en ny i ekvationen.

Klart att det kan sluta bra ändå. Det finns vissa förhållanden som hållit efteråt, men det är inte många och oddsen är mycket sämre. För att inte tala om att det är svårt att lita på en man som inte lämnar sin partner på ett ärligt vis, utan att vara otrogen. Jag skulle personligen inte vilja ha ett förhållande med en feg man som tenderar vara otrogen istället för att lämna mig.

Jag har levt i samma situation som du över ett år. Tror tyvärr inte det kan bli något bra av detta, liksom det aldrig kommer bli det för mig.

Oavsett vad de säger så har de ju redan fått kakan, de behöver inte gå igenom allt jobbigt som en separation/skilsmässa innebär. Men OM de gör det, vill du gå in i ett förhållande och inse att han förmodligen kan göra detsamma mot dig? För det är vad jag insett; han kan och kommer troligen göra detsamma mot mig en dag och jag kommer inte ha en djävla aning förrän han drar,

Det är lite grejen med dessa män; de fixar inte vara singel och "misslyckade", de måste ha någon ny på gång innan det tar slut med den tidigare... Så jag kommer släppa min charmiga idiot, du skulle behöva göra detsamma...

Vad skönt att höra någon det gått bra för! Jag känner verkligen att det här är mannen jag vill gifta mig med! Jag vet, vi försökte vänta, och gick flera månader från första kyssen till att någonting annat hände, men sen tog passionen överhanden. 

Jag funderar på att säga att vi tar det väldigt lugnt när de väl separerat. Att liksom börja dejta på riktigt i ett sakta tempo. 

Jag funderar en del på det där med tillit, men jag har själv varit i en liknande situation när jag var yngre där jag var otrogen. Killen jag var tillsammans med då misshandlade mig psykiskt, vilket fick mig att ta en del tvivelaktiga beslut. Jag tänker att allt inte är svart och vitt, och bara för att man betett sig på ett vis när man är i en viss situation så är det inte säkert att man tar samma beslut i ett annat stadie i livet. 

Mmm alla som pysslar med tvivelaktiga saker (som att vara otrogna eller ha ett förhållande med någon som är otrogen) tar alltid upp att allt inte är svart eller vitt. Det är ju själva grunden till att de hamnar i gråzoner. De som istället tänker mer svartvitt vad gäller felaktigt beteende som något man helt enkelt inte gör oavsett vad hamnar ju inte i såna situationer.

I grunden handlar det om vilken inställning man har till olika saker och vilka val man gör, har man inställningen att vissa saker gör man bara inte så blir det så, har man inställningen att vissa saker bör man inte göra men går bra att göra ändå om man blir riktigt riktigt sugen, eller under "rätt omständigheter" så blir det också så.

Tar man bort allt mellansnack så kommer man slutligen till några fakta.
1 Han bedrar sin partner vilket innebär att han inte är pålitlig oavsett hur mycket du vill tro att han är det. Han handlingar visar klart och tydligt att det är så han hanterar den sortens situationer, vilket i sin tur gör det ganska troligt att det är precis så han kommer hantera en liknande situation i framtiden. Inte nödvändigtvis säkert men ganska troligt.

2 Du verkar inte bry dig nämnvärt över att medverka i hans otrohet eller vad han gör mot någon annan, bara du får det du vill ha. Du kanske bryr dig men inte tillräckligt mycket för att låta bli

Ingen kan FÅ dig (eller honom) att ta tvivelaktiga beslut, du hade till exempel kunna välja att avsluta ditt förhållande med killen som misshandlade dig psykiskt men du valde istället att vara otrogen, Det var inte omständigheterna som fick dig att ta det beslutet. Du hade flera val men valde otrohet. Detsamma gäller ditt nuvarande "förhållande", du kunde valt att inte inleda något med honom förrän han avslutat det han redan har, men du valde att inte göra det. Han kunde valt att låta bli att bedra sin fru och avsluta det innan han inledde något med dig men valde att vara otrogen.

"Bara för att man betett sig på ett vis när man är i en viss situation så är det inte säkert att man tar samma beslut i ett annat stadie i livet"

Det där hänger ihop med två saker, situationen och mognad. För att man inte ska upprepa samma misstag krävs det att man har mognat, att man har lärt sig något av sina tidigare misstag och det gör man tyvärr sällan om man skyller allt på "omständigheter" eller något annat. Om man inte har mognat så kommer man förmodligen upprepa sitt beteende nästa gång man ställs inför samma situation.
Många säger till exempel "jag var otrogen för att jag inte trivdes i mitt förra förhållande, men med min nya trivs jag jättebra och därför kommer jag aldrig vara otrogen". Det där stämmer inte helt, för om man är lycklig i sitt nya förhållande så har ju situationen som man sist agerade på inte upprepats än. Frågan är vad som händer när man ställs inför samma situation igen, dvs om man skulle bli olycklig i sitt förhållande?

Om vi applicerar det på mannen du är kär i så vet du ju att det är så han hanterar sin nuvarande situation, genom otrohet. Och så länge han är nöjd med dig (om ni blir tillsammans) så kan det hända att han är trogen, frågan är bara vad som händer när han hamnar i samma situation som han är i nu? Vad händer om han blir missnöjd med dig? Vad händer när han blir attraherad av någon annan tjej?

Jag förstår att det här inte är det du vill höra, du är kär, du drömmer om en framtid med den där mannen, och för att uppnå det är du beredd att göra saker som normalt går emot dina principer och värderingar. I det ingår även att anpassa sina tidigare värderingar till några nya lite mer "rymliga" som tillåter lite mer fulspel. Lite som surt sa räven analogin (kognitiv dissonans). Men du borde (om du kan) stanna upp en sekund och iaf försöka se saker lite objektivt, skala bort känslorna och utgå ifrån handlingarna, vad skulle du anse om det var två okända människor som gjorde så?

Hur lång är du beredd att gå för att uppnå det du vill?

Hur mycket av dina principer och värderingar är du beredd att skala av för att uppnå det du vill ha?

Kommer du fortfarande vara du när du gjort om dina principer och värderingar helt?

Är det värt det? Att göra om sig själv för att ha ett förhållande med någon som inte är speciellt pålitlig?