Barn med hjärnskada
Jag har nyligen fått veta att ett barn i min förlängda familj är född med en grav hjärnskada som innebär ett betydligt förkortat liv. Jag tycker självklart väldigt synd om bebisen och föräldrarna men även alla andra involverade. Samtidigt känner jag själv att jag inte orkar känna sorg och ledsenhet över situationen, jag vet inte hur jag ska förklara och det kanske låter väldigt känslokallt men jag mår redan dåligt som det är och jag orkar inte må dåligt över stackars barnet som förmodligen inte kommer att leva särskilt länge till. Det är inget man önskar någon men samtidigt försöker jag tänka rationellt för att inte behöva må dåligt. Det ser ju självklart inte bra ut framför de andra i familjen, är det verkligen så fel? att man inte orkar ta över någon annans sorg på sig själv och sitt liv?