Anonym (Jagärhär)

Äldre 25 Aug 21:33

37 svar

Flickvän med borderline har lämnat. Snälla hjälp!!

Hej. Sitter just nu med panik. Tidigare idag har min flickvän valt att lämna mig eftersom att "känslorna försvunnit". Hon har diagnosen borderline och jag har följt med henne på terapi b.l.a. Det känns så jävla konstigt och jag fattar verkligen inte varför?

För bara en månad sen låg hon och grät vid minsta lilla misstanke om att det skulle ta slut! Under hela vårt förhållande har hon berättat att jag var det bästa som hänt henne och att jag var den perfekta pojkvännen. Vi har umgåtts nästan jämt och vi började t.o.m. prata om att flytta ihop och barn etc. Hon har verkligen avgudat mig och allt det vi hade genom hela förhållandet. Och sen från ingenstans tappade hon alla känslor bokstavligen som en blixt från klar himmel! Det var ungefär som att hon gick från att verkligen älska mig till att bli helt likgiltig över en natt. Jag fattar verkligen inte!! Vi har aldrig bråkat och vi har aldrig sagt några elaka saker till vara öht! ändå tappade hon exakt allt från ingenstans!

Jag frågade henne flera gånger vad jag hade gjort men hon gav mig inget svar! En annan sak som är så sjuk är att hon nästan verkar glad över att det tog slut! Hon har blivit totalt personlighetsförändrad. För bara några veckor sen var hon en helt annan människa!

Kan någon berätta vad fan det är som hänt? Är det här ett vanligt beteende hos människor med borderline? Fattar verkligen inte!! :(

Anonym (jessi)

Äldre 25 Aug 21:37

#1

Hur länge har ni varit tillsammans?

Jag har gjort samma sak som henne. Många gånger. Jag blir jättekär, men närhet är svårt för borderlinepersoner. Man blir rädd, osäker, ångestfylld. Känslorna för den andra personen kan stängas av som en försvarsmekanism, medan ångesten bara växer och växer. När man då till slut lämnar så är man glad, för man blir fri från ångesten. Men sen kommer ofta ensamhetskänslorna efter ett tag, och man börjar sakna personen. Söker kanske kontakt igen, tror att man lärt sig av sitt misstag och att det ska bli annorlunda denna gången. Men problematiken kvarstår, så när man kommer för nära igen så börjar allt om med avståndstagande osv.

Det bästa för dig är nog att släppa henne och inte dras med av hennes svängar.

Anonym (---)

Äldre 25 Aug 22:17

#2

Håller med jessi, sista raden.

Om ni ändå fortsätter skulle det bli så här igen o igen, orkar du verkligen med det? Ja, kommer du säkert svara nu eftersom du är kär i henne. Men över längre tid?

Hon verkar inte ha kommit speciellt långt i hanterandet av sina känslor o då är utsikterna knappast goda, usch ge dig av o hoppas du träffar nån mer stabil vare sig med eller utan diagnos!!

Anonym (Kasta)

Äldre 25 Aug 22:26

#3

Skit i henne. Totalt. Hon kommer springa efter dig om du kör med ombytta roller. Säg: jag tycker det är en bra idé att vi skiljs åt. Hejdå.

Och gå inte tillbaka

Frontline

Äldre 26 Aug 00:22

#4

Grattis hitta en annan tjej som inte har borderline och lev lyckligt resten av ditt liv...

Simsalabim trosorna försvinn :)

Anonym (...)

Äldre 26 Aug 01:59

#5

Om man älskar för mycket blir det plågsamt och kan därför slå över för att man inte orkar längre..

91kg

Äldre 26 Aug 07:19

#6

Spring sålångt du kan åt motsatt håll, du kommer aldrig kunna ha ett sunt förhållande med en sådan person. Du kommer aldrig kunna förstå vad hon håller på med. Hur stabil du än är som person kommer du sakta brytas ner.
Det är hemskt för båda inblandade, låt dej inte dras med i hennes egenkontruerade elände. Jag pratar av egen erfarenhet.
Hon flyttade för 5 årsen och jag har inte hämtat mej än

Anonym (Jagärhär) Trådstartaren

Äldre 26 Aug 17:23

#7

Anonym (jessi) skrev 2017-08-25 21:37:16 följande:

Hur länge har ni varit tillsammans?

Jag har gjort samma sak som henne. Många gånger. Jag blir jättekär, men närhet är svårt för borderlinepersoner. Man blir rädd, osäker, ångestfylld. Känslorna för den andra personen kan stängas av som en försvarsmekanism, medan ångesten bara växer och växer. När man då till slut lämnar så är man glad, för man blir fri från ångesten. Men sen kommer ofta ensamhetskänslorna efter ett tag, och man börjar sakna personen. Söker kanske kontakt igen, tror att man lärt sig av sitt misstag och att det ska bli annorlunda denna gången. Men problematiken kvarstår, så när man kommer för nära igen så börjar allt om med avståndstagande osv.

Det bästa för dig är nog att släppa henne och inte dras med av hennes svängar.

Stänga av känslorna? Jag fattar inte, är det typ normalt beteende hos borderliners? Skapar starka känslor ångest hos en med borderline?

Jag känner mig verkligen så kluven! Å ena sidan är jag fortfarande fruktansvärt kär i henne men å andra sidan känns det som vi haft smutsigt och fult och oäkta... Känns som om jag verkligen inte är värd något för henne!! ????

Anonym (jessi)

Äldre 26 Aug 18:03

#8

Anonym (Jagärhär) skrev 2017-08-26 17:23:09 följande:

Stänga av känslorna? Jag fattar inte, är det typ normalt beteende hos borderliners? Skapar starka känslor ångest hos en med borderline?

Jag känner mig verkligen så kluven! Å ena sidan är jag fortfarande fruktansvärt kär i henne men å andra sidan känns det som vi haft smutsigt och fult och oäkta... Känns som om jag verkligen inte är värd något för henne!! ????

Det är jättesvårt att förklara. Mina känslor stängs av automatiskt, jag vill inte att de ska göra det, men det gör det iallafall, när man kommer för nära. Och just då vill jag bara bli av med personen, för jag känner mig fångad och för att ångesten är för hög. Det kan låta konstigt att man kan stänga vissa känslor samtidigt som ångesten är hög, men det är så det är. Och när man mår så, då tänker man bara på sig själv först. Jag har försökt stanna kvar trots ångesten och de avstängda känslorna, för jag har tänkt att det till slut går över. Men det gör aldrig det... Det känns bara värre och värre tills jag fått avstånd igen. Och tyvärr kan det bli väldigt drastiskt avstånd som kan såra den andra ifall man drar ut på det så. För då är paniken på max, man har inget val och måste "rädda" sig själv.

Det ni har haft är inte oäkta. Tvärtom. Något oäkta hade aldrig framkallat ångest hos mig iallafall. Då finns ingen närhet och då inte heller något att vara rädd för. Du har betytt allt för henne, men hon har förmodligen inte kunnat hantera det.

När man har borderline så har man extremt skev självbild och extremt låg självkänsla. Man tycker inte att man är värd något. Och när man då träffar någon som är fin och tar hand om en, som säger att de älskar en... Då väcks självföraktet. För man tycker inte att man förtjänar kärleken man får. Och man blir rädd för att den andra ska upptäcka det och då lämna. Borderlinepersoner har väldigt svårt för att bli lämnade. Och du kan inte bota detta genom att överösa henne med kärlek och försöka läka hennes självkänsla. Eftersom det är just den "oförtjänta" kärleken som väcker ångesten så kan det bli så att ju mer kärlek du ger, desto värre blir det.

Hennes känslor kan komma tillbaka när hon fått avstånd, men det kommer isåfall ske samma sak igen. Det tar jättelång tid att jobba bort dessa beteenden och känslor. Hon kan inte göra "bättre" bara på ren vilja. Vill du utsätta dig för de känslor du har nu, igen och igen? Tyvärr måste jag erkänna att en kille jag träffade, fick liknande problematik efter att jag hållt på så. Jag sårade verkligen honom, fast att jag verkligen inte ville. Efter det fick han svårt för närhet.

Ibland måste man älska människor på avstånd...

Anonym (Jagärhär) Trådstartaren

Äldre 27 Aug 09:55

#9

Anonym (jessi) skrev 2017-08-26 18:03:38 följande:

Det är jättesvårt att förklara. Mina känslor stängs av automatiskt, jag vill inte att de ska göra det, men det gör det iallafall, när man kommer för nära. Och just då vill jag bara bli av med personen, för jag känner mig fångad och för att ångesten är för hög. Det kan låta konstigt att man kan stänga vissa känslor samtidigt som ångesten är hög, men det är så det är. Och när man mår så, då tänker man bara på sig själv först. Jag har försökt stanna kvar trots ångesten och de avstängda känslorna, för jag har tänkt att det till slut går över. Men det gör aldrig det... Det känns bara värre och värre tills jag fått avstånd igen. Och tyvärr kan det bli väldigt drastiskt avstånd som kan såra den andra ifall man drar ut på det så. För då är paniken på max, man har inget val och måste "rädda" sig själv.

Det ni har haft är inte oäkta. Tvärtom. Något oäkta hade aldrig framkallat ångest hos mig iallafall. Då finns ingen närhet och då inte heller något att vara rädd för. Du har betytt allt för henne, men hon har förmodligen inte kunnat hantera det.

När man har borderline så har man extremt skev självbild och extremt låg självkänsla. Man tycker inte att man är värd något. Och när man då träffar någon som är fin och tar hand om en, som säger att de älskar en... Då väcks självföraktet. För man tycker inte att man förtjänar kärleken man får. Och man blir rädd för att den andra ska upptäcka det och då lämna. Borderlinepersoner har väldigt svårt för att bli lämnade. Och du kan inte bota detta genom att överösa henne med kärlek och försöka läka hennes självkänsla. Eftersom det är just den "oförtjänta" kärleken som väcker ångesten så kan det bli så att ju mer kärlek du ger, desto värre blir det.

Hennes känslor kan komma tillbaka när hon fått avstånd, men det kommer isåfall ske samma sak igen. Det tar jättelång tid att jobba bort dessa beteenden och känslor. Hon kan inte göra "bättre" bara på ren vilja. Vill du utsätta dig för de känslor du har nu, igen och igen? Tyvärr måste jag erkänna att en kille jag träffade, fick liknande problematik efter att jag hållt på så. Jag sårade verkligen honom, fast att jag verkligen inte ville. Efter det fick han svårt för närhet.

Ibland måste man älska människor på avstånd...

Det du beskriver stämmer så bra in på henne. Hon har under den tiden vi haft (vi har bara varit tillsammans i fyra månader) varrt extremt gullig, fin och velat umgås hela tiden samtidigt som hon varit extremt svartsjuk och rädd för att det ska ta slut. En sak jag verkligen minns är när hon och jag låg i sängen och hon grät i min famn och berättade att hon var livrädd för att jag skulle träffa någon bättre än henne. Det där var bara ett par veckor sen. Väldigt motsägelsefullt att å ena sidan älska en person och å andra sidan få ångest av att älskas av den personen. Men jag tycker ändå att du har förklarat det hela väldigt bra.

Jag vet just nu inte hur jag känner. Å ena sidan hoppas jag verkligen att det hela beror på det du säger för då vet jag att det tog slut för av en bra anledning (om det nu finns bra anledningar till att något sånt här händer). Men å andra sidan mår jag skit över att tänka att jag själv måste fatta beslutet att aldrig mer ta henne tillbaka in i mitt liv eftersom att det här kommer fortsätta isf. Fy fan vad jag känner mig ledsen över det!! Kan inte tänka mig en enda dag utan henne igen!! Saknar henne så fruktansvärt trots att hon sårat mig! :'(

Får jag fråga hur man ska göra om man har ett förhållande med en med borderline? Alltså vilken typ av förhållande är det bästa förhållandet? Är det att det saknas känslor eller så?

Anonym (jessi)

Äldre 27 Aug 12:40

#10

Anonym (Jagärhär) skrev 2017-08-27 09:55:00 följande:

Det du beskriver stämmer så bra in på henne. Hon har under den tiden vi haft (vi har bara varit tillsammans i fyra månader) varrt extremt gullig, fin och velat umgås hela tiden samtidigt som hon varit extremt svartsjuk och rädd för att det ska ta slut. En sak jag verkligen minns är när hon och jag låg i sängen och hon grät i min famn och berättade att hon var livrädd för att jag skulle träffa någon bättre än henne. Det där var bara ett par veckor sen. Väldigt motsägelsefullt att å ena sidan älska en person och å andra sidan få ångest av att älskas av den personen. Men jag tycker ändå att du har förklarat det hela väldigt bra.

Jag vet just nu inte hur jag känner. Å ena sidan hoppas jag verkligen att det hela beror på det du säger för då vet jag att det tog slut för av en bra anledning (om det nu finns bra anledningar till att något sånt här händer). Men å andra sidan mår jag skit över att tänka att jag själv måste fatta beslutet att aldrig mer ta henne tillbaka in i mitt liv eftersom att det här kommer fortsätta isf. Fy fan vad jag känner mig ledsen över det!! Kan inte tänka mig en enda dag utan henne igen!! Saknar henne så fruktansvärt trots att hon sårat mig! :'(

Får jag fråga hur man ska göra om man har ett förhållande med en med borderline? Alltså vilken typ av förhållande är det bästa förhållandet? Är det att det saknas känslor eller så?

Förstår att det känns svårt... Det kan vara bra att förbereda mentalt på att det kan komma en stark reaktion från henne ifall du avvisar henne när hon försöker komma tillbaka. Även om det var hennes val att sticka så är det svårt att hantera att bli avvisad när man ångrar sig.

Jag vet inte om man kan ha ett bra förhållande med någon som har borderline. Jag har tyvärr aldrig lyckats så bra. Men om du vill försöka så kan jag tycka att det är bra om hon har en tät psykologkontakt som kan hjälpa henne genom de svåra stunderna, steg för steg. Och att ni kanske satsar på en "ytligare" relation. Inte träffas så ofta, även om hon vill det just då. Men det ställer höga krav på dig att du ska kunna stå pall utan att ta det personligt när hon tar distans från dig. Klarar du det? Även om man vet att det inte är personligt så påverkas man. Otroligt påfrestande för båda parter. Jag vill inte säga att man ska fly från borderline-människor, de är inte onda. Bara trasiga och rädda. Men tyvärr vet jag att en partner far illa i en sån relation, och jag personligen har insett att jag inte har rätt att utsätta någon för det. Jag måste först få ordning på mig själv. Får se om jag någonsin lyckas.

Flickvän med borderline har lämnat. Snälla hjälp!!

INNEHÅLL