AndersS skrev 2017-08-26 11:35:16 följande:
Hejsan!
Vi har en 13 årig dotter som för drygt ett år sedan fick diagnosen Asperger (autism). Diagnosen syns och märks tydligt när hon är hemma. När hon träffar andra är hon hur social som helst. Men hennes energi dräneras fullständigt då hon skärper sig till 110 % för att inte visa hur hon egentligen mår.
Dessvärre har hon hamnat i en depression och är även utbränd. Orkar ingenting, ligger mest i sängen. Delta i skolan sker enbart sporadiskt. Tro mig, vi gör allt vi kan för att uppmuntra henne att hitta på något. Vi kan inte vara för energiska när det gäller uppmuntran för det stressar. Det blir ?moment 22? av det hela- pust!
Vi har givetvis kontakt med BUP, mellanvården, psykolog, skolpsykolog, habiliteringen, familjeenheten på kommunen, LSS, läkare och skolan. Vår dotter har även fått en kontaktperson som hon träffar en gång/vecka. Ibland gör de någon slags aktivitet utomhus tillsammans. Men även här, vår dotter skärper sig till 110 % för att visa hur hon egentligen mår. Kontaktpersonen känner givetvis till situationen.
Har någon egen erfarenhet av detta och kan komma med tips och råd. Framförallt hur vi ska agera med hennes utbrändhet?
Snälla låt henne vara lite, om man är utbränd orkar man ingenting. Depressionen bidrar även till inaktivitet. I början behöver man bara vila. Sedan göra sånt man själv känner för och tycker är roligt, vilket ju kan vara väldigt svårt att känna som deprimerad. Alltså, vad som är roligt, då allt känns likgiltigt.
Vissa dagar är jag så trött att jag knappt tar mig ur sängen. Att promenera ute i naturen är ju något som är bra.
Jag skulle verkligen hata om människor försökte muntra upp mig. Själva grejen med depression är ju att man inte går att muntra upp. Pratar inte ni med psykolog själva sa du? Du låter inte så insatt i hur det är att vara deprimerad och utbränd, men bra då att du frågar här. Googla utbränd så får du ju alla symptomen som en utbränd upplever. Det är verkligen ett fruktansvärt tillstånd att befinna sig i. Man behöver kärlek och bli omhändertagen helt utan krav. Jag förstår verkligen om skolan är för mycket för er dotter i perioder. Samt att spela teater hela tiden och 'låtsas' vara på ett visst sätt leder till utbrändhet i längden. Men att hantera detta borde hon ju få hjälp av sin psykolog med.
Gå och prata med psykolog själv om du är orolig och tycker det är svårt! Så får du stöd i hur du bemöter din dotter på bästa sätt.
Jag tror inte det hjälper att prata med någon i samma situation. Jag undviker själv deprimerade personer och människor som inte mår bra. Bättre att träffa en 'vanlig' människa och snacka lite om ditt och datt för att glömma allt jobbigt. Men det tog några månader innan jag orkade detta.
Jag är vuxen, men har själv problem med att mina föräldrar är väldigt oförstående och oinsatta i hur det är att vara deprimerad och utbränd. Vilket jag är oerhört ledsen över. Så jättebra att du försöker förstå!! Det kommer hjälpa din dotter.
