Pappan ljuger om sitt missbruk, vet inte vad jag ska göra för att skydda vår son.

Liknande situation jag med och tar emot tankar och tips.

Jag kontaktade socialtjänsten, gjorde själv en orosanmälan. Deras pappa hade också betett sig i skolan dom informerade mig om händelseförlopp och åtgärder, bad dom gör en orosanmälan och dom blev typ förvånade av min begäran.

Han körde påverkad med barnen i bilen, blev stoppad och blev av med körkort i 1 år.

Soc utredning lades ner med motivation att jag är en tillräknelig förälder. Hur länge ska man vara det när man inte kan nej umgänge men samtidigt måste leva med stressen o oron över att i princip ha att göra med ett tredje barn?

Jag vet tyvärr precis hur de känns..har en son på med en missbrukare som missbrukar både alkohol o narkotika! Under graviditeten så kom han bara när han behövde pengar lr sova ut, sen när pojken föddes så började helvetet, misshandel, anklagelser, försök att skada pojken som jag skyddade med min kropp, jag vet inte hur många ggr han har kommit full lr påverkad av narkotika och sakt att han är nykter, Jag o min son har gått genom ett helvete med han! Soc blev inblandad när jag gjorde en polisanmälan. Efteråt lova han att aldrig slå lr skada,dricka lr nåt...jaa de höll 3 dagar... jag litade på hans ord och gav honom massa chanser men de va poänglöst, allt va en lögn, lita inte på hans ord! De är bara ord som han vet du vill höra för han ska få som han vill! idag har jag full vårdnad av barnet och ingen umgänge med pappa! Finns ingen chans att han får träffa barnet mer! mitt råd till dig är att aldrig aldrig lämna ditt barn med honom ensam! Lämna inte ens barnet med nån i hans familj för han kan ta honom! Gör allt för att få full vårdnad om du inte har de! Ring polisen när de behövs! Gör allt för ditt barns bästa! Och i sånna här fall så är de bästa att pappan o barnet inte har nån kontakt!

Ja, det känns som de uppmuntrar medberoende när det lägger så mycket ansvar på den som inte missbrukar. På mötet var det mer fokus på min oro och att jag har någon slags skyldighet att vara med vid umgänge och kolla alkomätare just p.g.a min oro. Det fanns inget fokus på honom, hans missbruk och vad han behöver göra för att vara en fungerande vårdgivare. Det känns som dubbel bestraffning. Jag går på mina knän som ensamstående utan avlastning men ändå förväntas jag vara "barnvakt" åt barnets pappa! Hur länge orkar man det för en man som dessutom har en historia av att vara aggressiv och hotfull mot mig på fyllan?

Anonym D :

Fy vilken du har haft det tufft! Det är solklart i ditt fall att du inte ska gå med på ungänge och ingen (tror jag) skulle tycka att du gjorde fel som satte den gränsen. I synnerhet p.g.a den fysiska misshandeln. Är glad att du är fri från den hemska situationen. Bra jobbat!

Det är svårt här för när han är nykter är han fin med sonen. Riktigt fin. Men jag förstår att han ändå är farlig för att han inte kan kontrollera när han dricker och då blir han farlig för både sig själv och andra. Men ingen som möter honom nykter tror att han har något problem, han säljer in sig som den ansvarsfulla pappan så väl när fasaden är uppe. Men på 5minuter har jag sett honom halsa i sig en flaska sprit, inom 15 minuter är han omdömmeslös , agressiv och bråkig. En annan människa. När jag tog mig och barnen ur den situationen så var det en otrolig befrielse att slippa vara otrygg och rädd. Tanken på att lämna vår 2.5åring i den miljön, utan mig eller nån annan person som trygghet känns helt otänkbart.

Om jag var du skulle jag nog kontakta en rådgivare jurist/advokat för att få rådgivning om hur du kan få egen vårdnad, fast vet inte riktigt om det är rätt väg att gå. Annars skulle jag kontakta en alkoholrådgivningare för anhöriga och hoppas på hjälp via dem. I min kommun så finns det en anhörighetsenhet hos kommunen som man får komma gratis till, de är super bra och har mycket kunskap!

Anonym (hopplöst)

Tack, den känslan att vara fri från allt är obeskrivlig!

Förstår vad du menar, min ex kunde göra samma sak, vara hur trevlig som helst när han väl va nykter men de varade aldrig länge och man börjar tänka att de kanske finns hopp men man lär sig väldigt snabbt att de inte finns, eller dom dagar han använde pojken som ursäket för att komma o dök upp o luktade bara sprit, tittade på mig och tyckte att jag behövde lite färg i ansiktet o började svänga med knytnävar...och soc frågad även en gång om han är så svår eftersom han va ju så himla trevlig under deras samtal...och där satt hon med alla papper i handen från polisen om ett antal misshandel plus sån han gjorde med/mot andra när han inte ens va i min närhet...

Jag hoppas för din o ditt barns skull att du håller dig stark! Även när de är nästan omöjligt! Va smart! Tänk bara på dig o barna! Hade han viljat vara en del av barnets liv så hade han aldrig rört flaskan! Du är den ända som kan skydda ditt barn! Stå på dig! Styrke kramar till dig!

Du måste bryta kontakten helt, ända sättet som möjliggör en förändring. Förhoppningsvis kommer han på vad han går miste om och blir nykter helt och hållet.

Har en del erfarenhet då min pappa var alkolist och drogmissbrukare när jag växte upp. Har bara tagit skada av att han kom in och ut ur bilden under min uppväxt. Hade varit bättre om min mamma satt ner foten tidigt och låtit han komma tillbaka när han blivit nykter. Var nog 14 år när han väl blev nykter efter ett fängelsestraff, har tagit år för mig att släppa in han igen och nu är våran relation bra. Men hans beteende förut har ändå satt sina spår hos mig!

Hade garanter mått bättre utan han helt och hållet under tiden han missbrukade.

Håller med

Jag har tänkt på att söka ensam vårdnad, men ville se om hand behandling i höstas skulle hjälpa. Var rädd att det skulle dra undan mattan för honom och då skulle jag få skulden om hans behandling misslyckades. Situationen är annorlunda nu. Han säger att behandlingen hjälpt men han ljuger fortfarande om problemen. Känns som det kanske är dags att söka ensam vårdnad, men det kan vara svårt att få det har jag hört.
Har gått på anhörigbehandling i en vecka på hans behandlingsställe. Hjälpte mig mycket. Framförallt var det skönt att förstå att jag inte är galen och inbillar mig allt, som han gärna vill få mig att tro. Men jag ska söka ytterligare hjälp och stöd, behöver det, tack för tipset.

Ja, det är nått visst men att få leva i ett hem utan rädsla. Att det går veckor, månader utan att en bråkig karl kommer hem och gör livet svårt för en och barnen.
Låter bekant att myndighetspersoner tvekar när de blir charmade. De är väl människan som finns där bakom kompetensen som brister. Och det finns nog en föreställning om att missbrukare och misshandlare ska vara eller se ut på ett särskilt sätt, det kanske gör folk trygga att tänka så. Men att göra det med polisrapporten i handen är ändå helt hårresande..
Jag har ju tagit oss ur situationen så det är bra. Men just umgängesbiten är svår. Är kanske för angelägen om att de ska ses och hamnar i en osunt ansvarstagande ställning för att det ska ske. Måste fundera på det.
Tack för stödet!

De flesta som jag pratat med som själva har vuxit upp med missbrukande föräldrar har varit tydliga med att det är bättre att bryta helt. Jag tar verkligen det till mig. Eftersom jag har haft en helt underbar pappa själv, så tror jag att jag måste kämpa för den. Men min pappa svek och missbrukade ju aldrig, så hur mycket jag än vill att min sons pappa ska vara sån så är det ju inte så.
Jag fattar det med hjärnan, men hjärtat hänger inte med. Det är så sorgligt.

Har tänkt mycket på att jag måste vara smart nu när sonen är så liten att han inte förstår så mycket, så han inte behöver lida av situationen så mycket sedan.

Det är sorgligt att du lidit av din pappas missbruk och att behöva leva med att han kom in och ut. Ändå hoppfullt att ni har en bra relation nu. Om jag bryter nu så finns ändå hoppet kvar för framtiden.

Förstår dig att man gärna vill ha pappan där. Är själv gravid nu och fadern använder sig av droger. Har varit väldigt strikt med att han måste sluta innan barnet är här, annars får han inte va en del. Kan ibland känna mig elak men vet att jag måste. Bästa för barnets skull i slutändan.

Du måste va stark för din sons skull. önskar er all lycka med allt!