Älskar mitt ex, men är inte attraherad av henne
Jag träffade en tjej för ca 1 år sedan, och det tog inte lång tid innan vi blev ett par. På ett emotionellt och personlighetsmässigt plan så älskar jag henne verkligen. Har sällan varit i ett så ömsesidigt förhållande som verkligen får oss båda att växa. Dock så har jag slutat vara sexuellt attraherad av henne. Samtidigt har jag sån oerhörd lust att ha sex med andra. Det gick så långt att vi faktiskt har gjort slut härom månaden. Anledningen jag gav henne var att jag inte är säker på om jag vill vara med henne, och att jag vill prova vara singel ett tag då jag i princip gått från förhållande till förhållande de senaste 7-8 åren (vilket visserligen är sant). Jag vågar inte säga att det faktiskt är av rent sexuella skäl. Även om hon inte är oattraktiv, så är hon kanske inte riktigt "min typ", fysiskt. Men då vår psykiska kemi var så intensiv så var jag sjukt attraherad av henne i början. Hur som helst så är jag rädd att hon skulle känna sig oattraktiv om jag berättar som den riktiga anledningen.
Sanningen är ändå att jag älskar henne, och hon märker det. Vi bor fortfarande ihop, och hon ska snart flytta utomlands, och varje gång vi pratar om det så blir jag ledsen och inser hur mycket jag kommer sakna henne. Slutar ofta med att vi grinar i varandras armar. Vi har fortfarande sex emellanåt, i stor utsträckning så ställer jag väl upp för husfridens skull, vilket jag skäms så oerhört över. Känner mig så falsk och ytlig.
Jag har så himla svårt att veta hur jag ska tänka i den här situationen. Å ena sidan så är hon så himla bra match personlighetsmässigt, och vi klaffar verkligen; alla mina vänner gillar henne, hon är rolig, intelligent, får mig att utvecklas, stöttande, och provar gärna på nya saker i sänghalmen - dynamisk helt enkelt! Å andra sidan så är jag inte attraherad av henne längre, och jag vill gärna ha sex med andra (rent krasst), men ett öppet förhållande är inget hon vill ha. Dessutom, även om vi hade ett öppet förhållande så återstår förmodligen problemet att jag skulle sakna attraktion till henne.
Oavsett så kommer hon ju flytta utomlands inom en månad, men ibland känns det ändå som jag gjort ett misstag att bryta upp med henne, samtidigt som det kan kännas skönt andra stunder. Hon har sagt att jag är den hon kan tänka sig ett liv med, och om jag skulle ändra mig inom en snar framtid så skulle hon ta mig tillbaka.
Är det rätt att göra slut? Känner någon igen sig i problematiken? Hur kan man tänka i den här situationen?