Så jobbigt att träffa bekanta?! Jag får tunghäfta! Varför?
Jag tycker det är så jobbigt att träffa bekanta. Sådana som man kanske inte träffar så ofta. Typ 2 gånger per år. Ett gammalt kk eller en barndomskompis föräldrar exempelvis. Jag blir alltid så nervös och vet inte vad man ska prata om?! Jag känner mig så liten. Att jag inte ses som vuxen och vet därför inte vad jag ska säga. Det känns som om mitt förflutna hur jag var när jag var ungdom eller i 20 års åldern på den tiden då jag var rejält omogen och fjortisaktig att det är det som folk fortfarande förknippar mig med. Jag menar eftersom vi inte ses så ofta så kanske folk tror att jag är som jag var då.
Vad pratar man förutom vädret? Jag är inte ett dugg nervös av att prata med folk jag inte känner men just ytliga bekanta som man träffar i typ affären får jag panik av. Jag har blivit så rädd och osäker att jag har valt att handla i en annan affär mycket längre bort. Jag får ju tunghäfta och typ nästan stammar och jag vill inte verkar vara osäker!
Kom gärna med tips och råd hur jag ska bli mer självsäker och vad man kan prata om? Och jag kan inte prata om vad som helst då dessa människor är ytliga bekanta men ni vet sånt där normalt socialt småprat :)
Tack på förhand!