• Förvirradochrädd

    Vad ska man göra?

    Jag är just nu väldigt förvirrad. Jag går dagarna i ända och funderar och försöker komma fram med mig själv hur jag ska göra, men jag kommer inte riktigt fram till något och jag skulle främst vilja hitta en bra lösning för alla inblandade. 

    Mitt problem är att jag är arbetslös och har varit i några månader nu. Jag söker jobb som en dåre men eftersom jag inte har någon vidareutbildning mer än gymnasiet och bara lyckats fånga diverse deltidsjobb och vikariat så har jag inga märkvärdiga meriter eller erfarenheter. Jag har mått dåligt över detta enda sen jag gick ur skolan och ännu värre blev det när alla mina vänner och bekanta lyckades fånga sina drömjobb och tjänar bra nu. Det känns som att jag är dömd att misslyckas och att jag aldrig kommer få ett heltidsjobb. 

    Och för ca 3 veckor sedan plussade jag på grav.test då min mens var 3 dagar sen. Detta kom som en chock då det är väldigt oplanerat och vi alltid använt kondom, förutom några sekunder vid ett tillfälle och detta måste då ha skett då.

    Jag är 24 och fyller 25 i slutet av året, min sambo är 29 och vi har varit tillsammans i 4 år. Vi har aldrig tidigare pratat om barn på allvar utan mest haft det som önsketänk i framtiden. Men nu har det skett och vi sitter inför ett tufft beslut om vi ska behålla eller inte.
    Mina främsta rädslor är att jag är arbetslös, har inget SGI vilket betyder att jag skulle få den lägsta FP och kanske ha svårt att få jobb efter föräldraledigheten. Min sambo har fast arbete där han tjänar en bra summa, men jag känner ändå att jag också vill ha möjligheten att försörja mig själv och mitt barn.

    När jag plussade på stickan blev jag först chockad men sedan glad. Jag tyckte det var spännande och mina "moderskänslor" som tidigare legat dold djupt inom mig flöt upp till ytan och det kändes som att nu är jag redo för det här. Men med tiden har mina rädslor för jobb och arbetslöshet tagit över och jag är livrädd för att vara en sämre mamma om jag inte kan bidra i försörjningen.

    Borde man kanske vänta med barn tills jag fått ett jobb? 
    Hur skulle ni ha gjort? 
    Vilka här har lyckats få jobb trots en graviditet?

    Min sambo vill gärna behålla men har sagt att han stöttar mig oavsett vilket val jag väljer och han ser inte problemet med min arbetslöshet som lika stort utan säger mest att det löser sig. Men för mig är det inte riktigt så enkelt som för honom, jag vill helst ha en plan och möjliga lösningar på problemet innan jag ger mig in på något. 

    Ursäkta för långt inlägg och jag hoppas ni orkar läsa hela och svara om ni har tips eller råd.

  • Svar på tråden Vad ska man göra?
  • telly

    Jag tänker också att det ordnar sig. Har ni räknat på att ni har råd att leva tills barnet börjar förskolan? Dvs gjort en budget?

    Sen kanske du får kraft och mod av föräldraskapet och väljer att studera eller hittar ett jobb. En bebis kostar inte så mycket om man köper det mesta begagnat, utan det ni ska räkna på är hur ni klarar er på en lön.


    BF feb 2018
  • Förvirradochrädd

    Vi har inte gjort någon specifik budget utan mer tänk hur det skulle bli med kostnader och vilka utgifter vi har som man skulle kunna dra ned på för att spara lite mer. Planen är att byta bostad (idag har vi dubbelt boende, både hus och lägenhet) och skulle spara in 7-8 tusen på att säga upp lägenheten. 
    Vi har tills idag klarat oss rätt bra med ett överskott i slutet av månaden som åkt in på sparkonto. Jag lyckades spara rätt mycket när jag jobbade och de pengarna lever jag på nu tills jag hittar ett jobb.

    Släkt och vänner skulle säkert hjälpa till mycket med kläder, leksaker och liknande men det är inget jag vill förlita mig på och jag vill ju kunna köpa sådant själv om det skulle behövas.

    Vi båda är ganska ekonomiska av oss och spenderar inte pengar i onödan. Vi skulle säkert klara oss och få det att gå runt men de oroar mig att man inte har en säker plan och inte vet redan nu att man kan ge barnet det bästa.

    Tack för svar iaf! Glad

  • Ciconiidae

    Jag hade valt att studera om jag vore du. Kanske studera lite under föräldraledigheten, det gjorde jag och jag är ensamstående så det går. Finns många tvååriga KY-utbildningar t ex. Då har du bättre möjligheter till jobb sedan och lite mer flexibel den första tiden för barnet på fsk. Jag läste t ex statistik på högskolan de första två månaderna barnet gick på fsk och då kunde jag ge barnet kortare dgr när hen hade lite sånre dgr och hålla barnet hemma når det gick magsjuka. Gick jättebra. Men det ska kännas bra för dig.

  • Majjsan74

    Minns när jag skaffade barn och hade liknande tankar. Då sade en klok dam till mig att "det finns inga bra tillfällen att skaffa barn, alltid är det något som är i vägen, Ny på jobbet, nyss blivit chef, nyss bråkat med karln, nyss blivit arbetslös, osv. Men barn är den största gåvan och därför är alla dåliga tillfällen bra! "

    Är såå glad idag att jag behöll barnet. Det är ju superbra att plugga vidare när barnet börjat dagis, då har man för det mesta flexibla tider (iaf på universitetet).

    Kör hårt tycker jag!

  • Ciconiidae
    Majjsan74 skrev 2017-09-06 15:02:18 följande:

    Minns när jag skaffade barn och hade liknande tankar. Då sade en klok dam till mig att "det finns inga bra tillfällen att skaffa barn, alltid är det något som är i vägen, Ny på jobbet, nyss blivit chef, nyss bråkat med karln, nyss blivit arbetslös, osv. Men barn är den största gåvan och därför är alla dåliga tillfällen bra! "

    Är såå glad idag att jag behöll barnet. Det är ju superbra att plugga vidare när barnet börjat dagis, då har man för det mesta flexibla tider (iaf på universitetet).

    Kör hårt tycker jag!


    Även om jag hört den förut behövde jag höra den en gång till. Har inga tankar på att inte behålla men ett ständigt dåligt samvete kring jobbet. Så tack. <3
  • Madida

    När jag blev gravid hade jag en bra relation (det har jag fortfarande), båda hade fasta jobb. Bra, om än kanske lite för litet, boende. 2 bilar. Sparade pengar. Och vi tänkte ändå "Shit, detta är vi inte redo för!" Jag tror aldrig man känner sig 100% redo. Oavsett relation, ekonomi och allt sådant.

    Har vänner som blir gravida med nr 2 och får samma panik. Det är fullt normalt :)

    Kan/vill inte råda dig hur du ska göra men vill säga att alla får panik och att det allra mesta löser sig.

    Och du är INTE på något sätt en sämre mamma för att du inte har jobb.

    Grattis och lycka till!


    I'm not bossy. I just have better ideas than you
  • Förvirradochrädd

    Skönt att höra att fler fått lite panik och rädslor och att det då inte nödvändigtvis är något fel. Man börjar ju fundera på om rädslorna är ett tecken för att man borde vänta. Men precis som det sägs så finns det ju egentligen inga rätta tillfällen och något kommer nog alltid finnas i vägen som man anser som ett problem.

    Utbildning har jag haft länge på kartan men ännu inte hittat någon som passar mig och där jag känner att "det vill jag jobba med". Så det är nog det största problemet, att jag inte vet VAD jag vill utbilda mig till. Men jag skulle ju ha haft samma problem även om jag inte var gravid så det är ju inte ett bekymmer relaterat till det egentligen Glad

    Tack för alla stöttande svar! Känns bra att få ventilera sina tankar och rädslor. Jag har ju ännu inte berättat för någon annan än min sambo och min syster så det finns inte så många att prata med om det, så detta hjälper mycket! 

Svar på tråden Vad ska man göra?