Får man kolla i sina barns telefoner?

Gick iväg lite fort. Skulle också skriva att jag går igenom mina barns telefoner lite då och då, kollar appar, sökhistorik mm.

Ja, men de ska vara medvetna om att det görs, annars är det ett grovt övertramp och ett tecken på total avsaknad av respekt för deras privatliv.

Hur gamla är barnen?

Tycker det är väldigt beroende på ålder. 

Yngre barn, absolut, så man kan prata om det hela om det finns något olämpligt. Äldre barn (typ 15-16 och uppåt) nej. De har rätt till ett privatliv. Så länge man inte misstänker oegentligheter så ska de få ha sin mobil i fred. Lika lite som att man läser någons dagbok går man in och kollar mobilen. Förhoppningsvis så har man långt innan skapat en sådan relation med sina barn att man vet att de kommer till en om något är fel.

Nej, inte förrän något talar för oegentligheter. Barn har också rätt till ett privatliv.

Beror på hur gamla barn. Å andra sidan tycker jag nog att så små barn att jag tycker det vore OK inte borde vara oövervakade på nätet från början ens.

Som förälder förstår jag frågan.

Vet samtidigt att hade jag kommit på min mamma med att snoka igenom mina saker hade jag aldrig litat på henne mer. Hon hade förlorat mig helt, tills jag var vuxen i alla fall.

Både ja och nej. Gäller det små barn, självklart. När de börjar komma upp i tonåren, absolut inte. Men små barn som inte själva har ett konsekvenstänk är helt ok, jag kollar ibland hur det ser ut bland kontakter och vilka de ringer/sms:ar, däremot läser jag inga konversationer där jag vet vem mottagaren är. 
Sedan ska man ju såklart alltid prata med sina barn om vad som är ok och inte ok, och vad de ska göra om någon okänd vuxen kontaktar dem osv.
Mina är så små nu att de vet att de inte ska svara på nummer om det inte står ett namn tex. Dvs de svarar bara på de som ligger som kontakter i telefonen. De är också begränsade i inställningarna till att tex ta ner vissa appar och se vissa filmer på youtube och liknande.

Ja, om det är barn och de vet om det. Nej om det är tonåringar, där får man försöka prata med dem om farorna på Internet och respektera deras privatliv.

Jag tycker det är väldigt åldersrelaterat, och jag tycker att det skall vara uppgjort mellan barn och förälder redan när de får mobil. Inte komma som en överraskning. 

Upp till 12-13 år - vi kollar gemensamt igenom då och då.

14-18 - om det finns misstankar om problem så kollar vi igenom gemensamt.

Över 18 år - myndig och ansvarar själv, även om hen bor hemma och förälder står för vissa telefonkostnader. Skulle uppenbara problem finnas skulle jag nog ta en diskussion om det ändå.

Gemensamt menar jag förälder och barnet - om hen vill vara med. 

Tonåringar behöver privatliv och det är lätt att missförstå saker när man kommer in från sidan. Därför tycker jag att de skall få vara med och tolka det man ev hittar.

Fick t.ex av misstag se att min barn var med i en messenger-grupp som hade ett namn som indikerade extremt hemskt levende (typ knark, våld o alkohol). Hen skrattade och visade allt utbyte i chatten. Kompisgänget hade döpt gruppen på mellanstadiet (många år sedan) och avhandlade inget värre än sport och pizzakvällar..... Namnet var rolig ironi för dem, men gav mig en chock när jag råkade se  

Det beror kanske lite på ålder, men i huvudsak tycker jag inte att det är okej att gå igenom barnens telefoner på det sättet. För ett lite yngre barn är det väl bättre att barnsäkra telefonen så de inte riskerar att hamna på olämpliga sidor. För äldre barn väger integriteten tyngre om det inte handlar om allvarliga saker.

För mig skulle det vara okej att gå igenom telefonen om jag misstänkte att barnet använder droger, dricker alkohol, är utsatt för mobbing eller utsätter någon för mobbing, om jag misstänkte grooming, självskada/ätstörning eller liknande.

I övrigt tycker jag att kommunikation alltid är bättre än snokande. Att prata med barnet om vad som finns på nätet, vad som kan hända på nätet (åldersadekvat), vilka appar som skulle vara lämpliga eller inte etc. Med sån kommunikation skulle jag hoppas att förtroendet var så pass att barnet skulle kunna berätta om något olämpligt hänt.

Det du gör tycker jag är att likställa med att läsa nåns dagbok och det tycker jag inte heller är okej, men skulle kunna vara det om det handlar om nåt så pass allvarligt som droger eller mobbing eller självskadebeteende.