Anonym (Ts) skrev 2017-09-16 00:43:25 följande:
Vi är mellan 20-30. Vi har två småbarn. Han har varit otrogen några gånger förr och jag hämnades en gång men vi träffades och blev gravida som unga så ingen av oss hade hunnit "leva livet". Tilläggas bör stt jag är deprimerad, uttråkad, hormonell och mammaledig.
När vi fick vårat andra barn så fick min sambo ett nytt jobb. (Förra grav fick han nytt jobb och var otrogen) Bara män där nu. Men det är en speciell vän där som han pratar om heeela tiden. En man. När de smsar så ler han. De har deep talk varje dag. Sambon har "pratat färdigt för dagen" så han har inte tid att prata med mig och minns inte att han inte har berättar viktiga saker. Dvs han får redan sagt allt viktigt till sin nya vän. Han valde den vännen framför mig på våran enda semester. Han måste träffa vännen nästan varje dag. Alltid den där vännen. Han är prio ett. Dag efter dag. Alltid ursäkter för att träffa honom på fritiden. Alltid ursäkter för att prata med honom. Jag får självklart inte vara med. Han skyller på affärer för att de jobbar ihop.
Jag vet att man ju kan ha såna nära vänner såklart. Jag önskar själv att jag hade en sån så kanske avundsjuka? Men hade det varit en tjej så hade jag ju gråtit floder och förstått på en gång stt det handlar om en affär för precis så här var han förra gången. men sen så har jag några bi/homo vänner och jag vet att det är vanligare än "man" tror.
Han har aldrig aldrig visat sig vara intresserad av män och hans släkt är HELT emot sånt. Han är verkligen en manlig MANLIG man. Är det helt enkelt så att jag bara är paranoid pga instängd här hemma och deppig? Kanske jag är avundsjuk på att han orkar ha en sån nära relation med en ny man? Han vill ha sex med mig osv, men det ville han ju ändå fast han var otrogen med tidigare kvinnor. Han är nu snällare än vanligt. Hsn är verkligen HELT underbar mot mig. Så här snäll har han aldrig varit förr.
Var tänker ni? Min magkänsla säger att något är fel, men min hjärna försöker rationalisera det.
Hej,
Jag kan tänka mig att du har det tungt nu, vad tråkigt. Jag ser dessutom att den här tråden har spårat lite ur fokus. Tycker inte alls att det du skriver är särskilt motsägelsefullt (som någon skrev här) utan jag tänker/fattar det som att när du beskriver din mans beteende som underbart och snällare mot dig kan ju det vara som i vänlig ton, kramar och pussar, ge komplimanger etc. Sedan att han inte pratar med dig på kvällarna eller inte umgås med dig på semestern är ju andra saker som innebär andra typer av beteendeförändringar och som naturligtvis måste kännas fruktansvärda. Kan det stämma?
Om det stämmer någorlunda kan båda iaf vara tecken på att han är otrogen/förälskad i någon annan. I ovh med dessa förändringar väljer han att på så sätt dela sitt liv med någon annan fastän ni bor under samma tak och kompenserar dig/lättar sitt samvete genom att agera snällare mot dig än vanligt. Så om någon ska upplevas som motsägelsefull är det ju din partner.
Homo/bisexualitet är vanligare än vad vi tror. Vi behöver inte vara fjolliga/maskulina för att vara bögar/lesbiska eller tända på samma kön. Det kan ju också vara så att din man inte tänder på sin vän men upplever en så pass djup vänskap som en "själsfrände" eller liknande. Han kanske heller inte mår riktigt bra för tillfället?
Ta du och prata med honom och berätta hur detta påverkar dig. Fråga honom rent ut om hur han tänker och känner idagsläget. Och om det finns något du kan göra för att stötta honom (om han mår dåligt alltså, inte om han cheatar). Nu vet ju inte jag hur ni kommit på varandras otroheter tidigare (bekännelser, konfrontationer, förnekelse, påkommen mitt in action??), du känner ju din partner bäst här så du vet nog bäst vilken taktik du bör välja för att få något vettigt ur honom.
Är det så att släkten är helt emot homosexualitet som du skriver är ju det också en viktig faktor tycker jag för att veta om du bör ta upp vännen i första vändan. Han kan ju blåneka bara pga rädslan att släkten ska få reda på något. Och då kan det ju vara bättre att bara fråga om hanträffar någon annan, med tanke på de förändringar du upplever i hans beteende.
Lycka till,
Kram