• SavageBoy

    Ständiga utbrott hos 2-åring

    Sedan ungefär ett halvår nu så får vår son "utbrott" nästan dagligen, det började någonstans runt 2 år, nu är han 2,5. Med utbrott menar jag att han blir helt hysterisk. Gråter otröstligt, skriker, snorar, spottar, lägger sig alltid raklång på golvet/soffan/sängen, det som finns nära till hands. Så pågår det utan problem 10-15 minuter, han slutar aldrig själv utan man måste dit och trösta/krama och ev ge honom napp. Man får aldrig någon annan förklaring från honom än att han "var ledsen".

    Det som utlöser de här utbrotten kan vara vad som helst, så fort han inte får som han vill. Idag fick han ett utbrott för att jag inte lät honom gå iväg och leka när vi satt och åt lunch. Imorse för att jag gick före honom ned för trappan. Igår för att jag stängde av TV:n.

    Förra veckan när jag hämtat honom på förskolan så ville han inte gå hem. Jag frågade om han ville åka i vagnen. Nej, inte det heller. Då hade jag ju inga alternativ kvar, och det blev ett utbrott. Jag fick tvinga ner honom i vagnen, spänna fast honom, och ha en fullständigt gallskrikandes unge i vagnen hela vägen hem. Vad jag än sa så hjälpte det inte. Han lugnade sig inte förrän vi kommit hem och jag gav honom nappen.

    Blir så oerhört frustrerad av alla dessa utbrott, de sker ju i princip dagligen. Ibland flera gånger om dan. Samtidigt blir jag ju orolig om det är nåt fel på honom? Jag vill ju tro att det "bara" är vanlig trots, men när han får sina utbrott blir han ju närmast okontaktbar, det känns inte normalt. Mellan utbrotten är han hur snäll, go och omtänksam som helst. Kan tillägga att han har en lillasyster, men han har aldrig visat tecken på avundsjuka/svartsjuka. Hon kom när han var ca 1,5 år.

    Någon som känner igen sig? Är det ett normalt beteende?

  • Svar på tråden Ständiga utbrott hos 2-åring
  • Wolfie13

    Helt normalt. Haft ungefär samma med min son som nu är fyra. Hans utbrott började väl också i tvåårsåldern, med att han skulle dunka huvudet och göra illa sig själv när han blev arg. Det gör han inte längre men har ett väldans humör emellanåt, han kan t.ex. flippa ut om han slår portkoden och man öppnar dörren och går in före honom... Sånt här händer dock oftast på eftermiddagen, när han är trött.

    Det som hjälpt mest var iaf, att efter sagt åt honom på skarpen, helt växla ton och med mjukaste röst erbjuda en kram eller dylikt (eller nappen). Trösta. Då kunde han gå från 180 i ursinne till en liten snyftande myskille. Vid det laget var han ju oftast trött och ville inte vara arg längre...
    Min son har också fått en lillasyster nu och henne är han alltid jättesnäll mot, så detta har inget med svartsjuka att göra här heller (då han varit så här långt innan också). Härda ut, det blir bättre. Säg ifrån, men låt honom alltid veta att han är förlåten efteråt. Typ :) Prata om det när han är lugn.

  • Anna60

    Jag kan känna igen mig i mina barn. De var så där innan de fick ett språk och lärde sig uttrycka sig. Det kan vara det som kallas trotsålder :)

  • SavageBoy

    Tack för svaren, det känns genast mycket bättre. Det är alltid skönt och veta att fler känner igen sig. Det kan verkligen gå en rejält på nerverna ibland, speciellt när det händer bland folk...

  • emc85

    Hej! Helt normalt beteende från en 2 åring. Vill du få lite tips om barn och uppfostran så lyssna på pampers barnvagnspromenader, fantastisk källa till kunskap om barn.

Svar på tråden Ständiga utbrott hos 2-åring