Supernanny Sverige

Är tyvärr mycket vanligare än man tror. Att sätta gränser och ha kraft att stå emot sina barn och vara den vuxne verkar vara en bristvara i landet konflikträdd.

Kraft? Konsekvens och kärlek. Det räcker. Lägg undan alla bildskärmar och umgås med barnen. Låt dom vara ute och trötta ut sig genom spring och lek. Och visa barnen respekt så får man respekt tillbaka, och vise versa. Det är inte så svårt.

Ni som tittat på detta program, ser det verkligen ut såhär hos visa familjer? Är det möjligt? Jag blir chockad varje gång jag ser ett program. Har själv 2 flickor, men är inte ens i närheten av vilket jävla bråk det är.

Varför agerar man inte som förälder när barnen ligger och sparkar i väggen flera timmar per dag? Svordomar till förbannelse etc.

Hur uppfostrar föräldrar sina barn?

Förklaringar som ADHD etc undanbedes!

Alla dessa saker är självklara för folk som har kraft att genomföra dem, men helt omöjliga för människor som är svaga. Det blir lätt om man gör så redan från det barnen är små men dessa människor har många ggr inte gjort det utan uppfostrat barnen med att regler är töjbara och lätta att kringgå om man tjatar/bråkar tillräckligt länge. Det är ju lätt att sätta regler, men en helt annan sak att se till att de efterlevs. För svaga människor är dessa saker jättesvåra. Många av dessa gör några tafatta försök att sätta normala regler, men sen pallar de inte att se till att de följs. Ta dator som exempel... 

Stark person:
- Mamma: Kalle, stäng av datorn det är läggdags
- Kalle: Nääää, bara lite till är snart klar
- Mamma: Nej, kl är 8 det är dags att sluta, du vet vilka regler som gäller
- Kalle Bara 10 min till
- Mamma: Nej, lägg ner nu eller så blir det inget spelande imorgon
- Kalle: ok (för han vet att mamma kommer göra det hon sagt)

Svag person:
- Mamma: Kalle, stäng av datorn det är läggdags
- Kalle: Nääää, bara lite till är snart klar
- Mamma: Nej, kl är 8 det är dags att sluta, du vet vilka regler som gäller
- Kalle Bara 10 min till
- Mamma: Ok, bara 10 minuter till
Sen repeteras samma diskussion med 10 minuters mellanrum i ett par timmar

Alternativt att mama säger till slut säger ifrån och säger att Kalle ska lägga ner eller så blir det inte spelande imorgon men det skiter kalle i helt för att han vet att det aldrig kommer bli av och saken diskuteras fram och tillbaka i ett par timmar tills kalle lägger ifrån sig datorn 2 timmar senare när HAN vill inte när mamma sagt det men mamma intalar sig själv att det är hon som har kommandot för att kalle slutligen gjorde som hon sagt.

Jag tror det är mycket självlögner och rationalisering inblandat i att det blir som det blir.

Man kan kompromissa. Och då får man göra det på en gång:

- Bara tio minuter till!
-Ok, tio minuter. Men sen är det sängen!
- Ok.

eller så blir det

- Bara tio minuter till!
- Nej, det är sängen nu. Du ska till skolan/förskolan imorgon
- Snälla!
- Ja, ok. Men bara tio minuter.
Och DÄR är det bäddat för framtida konflikter.

Säger man "nej" det är sängdags. Och sen "Ja - ok, tio minuter". Då har man omedelbart själv undergrävt sitt nej. Denna enda gång gör att man visar barnet att det där "nej" är faktiskt förhandlingsbart. Bäddat för tjat, gnäll och utbrott.
Ett nej skall man vara restriktiv med. Man måste tänka efter innan man säger nej. Ibland gör man det bara på rutin, men ett nej ska inte vara ett rutin-nej. Ett nej skall inte vara förhandlingsbart. Man måste tänka efter ordentligt innan. Varför säger man nej?. För när man väl sagt nej så skall det aldrig någonsin finnas ett ja, som barnet kan tjata sig till.

Ja, sund förnuft i familjerna saknas. De har svårt att se från barnens sida. Vilket jävla kaos! Själv varit ensamstående flerbarnsmamma i många år. Aldrig någonsin haft ett liknande kaos. Vanliga vettiga regler behövs. Ramar. Ungar fortsätter att testa så länge mesiga föräldern inte vågar sätta gränser. Herregud.

Ja, sund förnuft i familjerna saknas. De har svårt att se från barnens sida. Vilket jävla kaos! Själv varit ensamstående flerbarnsmamma i många år. Aldrig någonsin haft ett liknande kaos. Vanliga vettiga regler behövs. Ramar. Ungar fortsätter att testa så länge mesiga föräldern inte vågar sätta gränser. Herregud.

Kraft? Konsekvens och kärlek. Det räcker. Lägg undan alla bildskärmar och umgås med barnen. Låt dom vara ute och trötta ut sig genom spring och lek. Och visa barnen respekt så får man respekt tillbaka, och vise versa. Det är inte så svårt.

Men alltså, om ungen ligger och sparkar i väggen, gör man ingenting då eller? Säger åt honom lite lamt några gånger?

Ta ut ungen ur lägenheten, ställ han utanför. Där kan han stå tills han vill be om ursäkt.

Det är nog inte så enkelt som att föräldrarna är slappa och inte har satt regler. Barn och familjer är olika. bland många av mina vänner så har man inte haft så mycket regler och inte ens i 5-barnsfamiljen är det kaos, men i andra familjer kan det vara kaos, trots (för många kanske) regler.

De programmen jag har sett så har min tolkning varit mer att föräldrarna vill ha det på ett visst sätt, men tappar barnen på vägen. De har ju haft regler, men de vet inte varför och hur man lever upp till dom. Man skapar konfliter av saker som inte behöver vara konflikter.

Vi har haft ett fåtal regler, och de som har funnits har varit genomtänkta. Det har inte varit "läggdags klockan 20", av den enkla anledningen att sonen ville lägga sig när han blev trött och vaknade utvilad på morgonen i tid.
Vi har inte heller haft tider för tv (skärmar var inte så vanligt) för att han reglerade det själv. Hade det varit problem, då hade vi nog reglerat detta. för vår son fungerade det, för ett annat barn hade det kanske inte fungerat.