• Anonym (Idioten)

    Varför saknar jag henne?

    Hej. Det är över ett år sedan det tog slut med min ex flickvän. Och jag vet ärligt talat inte varför, men jag saknar henne. Fortfarande! Och detta är inte logiskt.

    Under vår relation var hon väldigt märklig. Å ena sidan var hon jättemån om det vi hade. Hon överöste mig med komplimanger, hon ville träffas hela tiden och kunde t o m börja gråta vid minsta lilla tanke på att det skulle ta slut. Hon var dessutom rätt svartsjuk och vi lärde känna varandras familjer.

    Å andra sidan gjorde hon saker som är totalt respektlöst och ibland inte ok någonstans. Hon sexchattade med en av mina vänner, hon kunde nedvärdera mig inför andra och i slutändan var det hon som gjorde slut. När hon hade gjort det visade hon t.o.m. att hon var lycklig över det via sociala medier. Ett par månader efter det tog slut började hon dessutom att höra av sig till mig igen och ville börja träffas och det verkade som om hon fått tillbaka känslorna för mig.

    Som ni märker så var den här tjejen väldigt labil och knappast någon man borde sakna. Ändå gör jag det! Och jag förstår verkligen inte varför? Har dessutom dejtat en del och träffat mycket mer stabila tjejer efteråt, men allt har runnit ut i sanden p g a att jag fortfarande inte kommit över mitt ex.

  • Svar på tråden Varför saknar jag henne?
  • CitronTulo

    Som du skriver så är inte känslor alltid särskilt logiska..
    Låter som att dit ex behöver jobba på sin självkänsla (svartsjuk och med bekräftelsebehov av andra).
    Fundera på om du verkligen vill ha det i ditt liv eller om du ska ge dig själv en chans till att bli lycklig med någon annan som är mer stabil. Det är så lätt att man ett tag efter att ett förhållande tagit slut mer minns det som var bra och som man saknar och det som var jobbigt bleknar.

  • Anonym (Ori)

    För att det är naturligt, dessutom är det vanligt att få en hangup på ex som sårat den och känna att bara den som gjorde en illa kan laga det.

    Men så är det inte. Häng inte upp dig på dina känslor, du kan inte stänga av dom men dom kommer stängas av om du jobbar med din självkänsla och att fylla ditt liv med nya, roliga och motiverande upplevelser. SEN kommer du undra hur du nånsin kunde sakna henne.

  • Anonym (Idioten)

    Nej precis. Känslor är aldrig logiska. Jag önskar dock att de vore det för isf skulle jag redan ha släppt henne och gått vidare. Men jag kan verkligen inte eftersom att jag fortfarande känner mig oförrättad av henne. Hon lekte verkligen med mina känslor och missbrukade mitt tålamod gång på gång. Och även om det vore argument nog för att tänka att hon inte är någon att ha så är det tvärtom något som ger bensin för min saknad.

  • Anonym (Idioten)
    smulpaj01 skrev 2017-09-26 10:02:10 följande:

    Hur länge varade ert förhållande?


    1,5 år
  • Anonym (Samma sits)
    Anonym (Idioten) skrev 2017-09-25 08:00:59 följande:

    Hej. Det är över ett år sedan det tog slut med min ex flickvän. Och jag vet ärligt talat inte varför, men jag saknar henne. Fortfarande! Och detta är inte logiskt.

    Under vår relation var hon väldigt märklig. Å ena sidan var hon jättemån om det vi hade. Hon överöste mig med komplimanger, hon ville träffas hela tiden och kunde t o m börja gråta vid minsta lilla tanke på att det skulle ta slut. Hon var dessutom rätt svartsjuk och vi lärde känna varandras familjer.

    Å andra sidan gjorde hon saker som är totalt respektlöst och ibland inte ok någonstans. Hon sexchattade med en av mina vänner, hon kunde nedvärdera mig inför andra och i slutändan var det hon som gjorde slut. När hon hade gjort det visade hon t.o.m. att hon var lycklig över det via sociala medier. Ett par månader efter det tog slut började hon dessutom att höra av sig till mig igen och ville börja träffas och det verkade som om hon fått tillbaka känslorna för mig.

    Som ni märker så var den här tjejen väldigt labil och knappast någon man borde sakna. Ändå gör jag det! Och jag förstår verkligen inte varför? Har dessutom dejtat en del och träffat mycket mer stabila tjejer efteråt, men allt har runnit ut i sanden p g a att jag fortfarande inte kommit över mitt ex.


    Oj vad jag känner igen mig i din berättelse.
    Fast jag är tjej, killen behandlande mig verkligen inte så bra som varje tjej vill bli behandlad. Och inget ont har jag gjort honom bara hjälpt honom med allt från himmel och jord. Känslorna blev ganska starka, fastän jag visste han inte var något för mig så ville jag ha honom där.
    Slutet blev, ja en chockande situation.
    Har gått vidare, tackar mina barn som förgyller mitt liv, men f-m vad jag saknar honom. Jättemycket. Men vill inte ses som en desperat kvinna heller. Tror faktiskt började älska honom... men det vet inte han.
    Och som du säger, vet inte ens varför det tog slut.
  • Anonym (Idioten)
    Anonym (Samma sits) skrev 2017-09-26 12:42:18 följande:

    Oj vad jag känner igen mig i din berättelse.

    Fast jag är tjej, killen behandlande mig verkligen inte så bra som varje tjej vill bli behandlad. Och inget ont har jag gjort honom bara hjälpt honom med allt från himmel och jord. Känslorna blev ganska starka, fastän jag visste han inte var något för mig så ville jag ha honom där.

    Slutet blev, ja en chockande situation.

    Har gått vidare, tackar mina barn som förgyller mitt liv, men f-m vad jag saknar honom. Jättemycket. Men vill inte ses som en desperat kvinna heller. Tror faktiskt började älska honom... men det vet inte han.

    Och som du säger, vet inte ens varför det tog slut.


    Ja det är egentligen märkligt hur vårt mänskliga psyke fungerar. Människor som verkligen varit fina och som varit lojala släpper man lättare än människor som varit rent utsagt dåliga för en. Ett bra exempel är en tjej jag dejtade i våras. Hon var hur fin och gullig som helst och vi två matchade väldigt bra. Vi hade samma humor, vi hade liknande intressen, vi kunde verkligen prata med varandra, m m. När det aldrig blev något med henne så tog jag det inte alls speciellt hårt utan jag kunde gå vidare efter bara någon dag. Mitt ex, däremot, har jag jävligt svårt att släppa trots allt som hände.

    Vi är verkligen en märklig art.
Svar på tråden Varför saknar jag henne?