Som frågan lyder undrar jag om/när ni upplevt att tiden med era barn känns lite lättare, lite mer flyt i vardagen helt enkelt. Förstår att det inte går att säga exakt men överlag. Just nu är min vardag med min 1-åring fylld av konflikter och prövningar (förstår att det kommer vara så framöver mer eller mindre också). Nyfiken på era svar! Tack!
Jag tycker att tiden de är 0-3 år är roligast, men inte lättast.
Vardagen känns lättare och flyter på bättre nu när minsta är 9 år. De kan gå själva till och från skolan. De leker mest med kompisar hela tiden. De kan vara själva när jag handlar mat och dylikt. Det är inte särskilt mycket konflikter längre heller. Roligt att ha stora barn!
När de har flyttat hemifrån...
När de har flyttat hemifrån...
Tiden innan man fått barn.
Hmm.. Rubriken och texten i inlägget är för mig olika frågeställningar. Jag har svarat på det som står i inlägget - "när börjar det lätta" typ 
När barn är "roligast" vet jag inte än men jag inbillar mig att det är olika roligheter i olika perioder.
Runt 4-5 tycker jag har varit roligast. Då är de fortfarande små nog att vilja umgås med en och inte tycka att man är töntigast i världen, samtidigt som de är stora nog att göra ganska roliga saker och möjliga att resonera och diskutera med.
Hittills (med en 12-åring) tycker jag att 10-11 år var bäst. Det är fortfarande bra, men det märks att det soliga humöret börjar avta lite... 
3-4
Ungefär från den åldern när de är stora nog att åka de stora berg-och-dalbanorna. Då har vi börjat ha mest roligt på lika villkor. Det är lätt att stå bredvid varandra i liften, man slipper Mamma Mu-musik på repeat, och man kan gå på konserter, spela lite mer utmanande spel än Mix Max, och rent allmänt ha kul åt samma saker. Små barn har givetvis sin charm, med gosiga barnakramar och spretiga maskrosbuketter, men jag föredrar helt klart storbarnstiden framför småbarnstiden.
Så ni som inte ÄÄÄLSKAR att vara mammalediga med bebisar, sträck på er. Ni är inte dåliga föräldrar för att ni inte tycker att ni är mitt uppe i den bästaste tiden i era liv. Ni har bara något bättre att se fram emot.
Ja, jag är nog en av dem som längtar.tills mitt barn blir större. Jag längtar efter att kunna prata med varandra, göra saker ihop som vi båda kan tycka är roligt. Däremot älskar jag såklart mitt barn och glädjs åt all utveckling och påhitt hon gör men jag känner mig rätt rastlös när jag är föräldraledig. Om 3 månader börjar hon förskola och ska gå eftermiddagar när jag jobbar och vara hemma med mig på förmiddagen, då kanske det kommer kännas bättre, att både få umgås med mitt barn men också få vara i min jobbroll några timmar.
Har länge skämts över att inte älska mammaledigheten men inser att människor är olika.