Går och väntar på missfall istället för att glädjas
Plussade tidigt i graviditeten denna gång (3e gången) har två barn sedan innan. Jag ovh min nuvarande sambo har längtat efter detta plus och så förra veckan fick vi plus. Ilade lite i brösten och i går var första känningen om vad son kan vara molvärk (?) men kändes inte i närheten av de i mina tidigare. I dag är BIM +1 och jag får fortfarande 1-2v på CB digital. Inte ett enda gravidsymptom och jag är övertygad om att det inte blir någon bebis av denna. Vill inget hellre men denna oro och övertygad om att det kommer bli missfall tar så mycket på mig... jag menar, inte en enda känning av graviditet nummer 3. Tänker att det kanske var dumt att ens utsätta sig för att bli gravid igen med tanke på min oro och nojja jag även haft i de andra (dock inte så här tidigt) min sambo mår nog inte heller bra av min oro då jag verkligen är inställd på att det är kört :/ någon med liknande problem ? Tror helt klart mitt kontrollbehov gör graviditeter olidliga. Hur ska man hantera det?
