Hur vanligt är det med otrohet egentligen? Vad är det som gör att man är otrogen mot sin partner?

Antingen saknar man moral, altså att man är en dålig person rent generellt.

Kan också handla om att man är för feg att göra slut med någon som man uppenbart skiter totalt i.

Det finns lika många orsaker till otrohet som det finns otrogna personer.. Allt är egentligen inte svart eller vitt.

En stor orsak är att man helt enkelt kan...

En annan bakvänd tanke är också att det bara är motparten som anser att det är otrohet. Den som är otrogen tycker inte det alls... Också väldigt vanligt. Beror mycket på brist i överrenskommelse och kommunikation om vart gränserna faktiskt går för otrohet.

En del andra tolkar otrohet väldigt diffust och kan anse att chatt i mobilspel räknas som otrohet, onani, porrfilm, kontakt med gamla ex, kompisar av motsatt kön osv osv...

Så vad som exakt är otrohet o varför är diffust och är en tolkningsfråga för varje enskild person.

För att jag inte vill vara utan det vilda sex och de våldsamma orgasmer jag får med min älskare och som jag inte får med min timide man.

Så du ser det mer som en njutning man kan ha utanför ett förhållande?

Inte funderat på att göra slut med din man? Eller känns det kanske bra att han försörjer dig medans du sviker honom? Så äckligt.

Typ så. Man lever bara en gång.

Nej jag vill inte lämna honom, han har många andra fördelar.

Okej, får hoppas för han skull att han upptäcker att du är en hemsk människa.

Vad är det som gör att man är otrogen.... och svaret på frågan ääääär *trumvirvel*EGOISM !!!!

En intressant relaterad fråga gällande detta anser jag är varför så många har så starka känslor kring och är väldigt negativt inställd mot otrohet när de pratar om det, fast ändå säger samtidigt statistiken att minst 50-60% är otrogna någon gång i livet (och då exkluderas mörkertal). Om så pass många är otrogen nån gång i livet, vilket är mer än 50%, då tycker man att folk borde ha en mindre starkare reaktion när det gäller otrohet.

Nu menar jag inte att det är rätt eller fel, utan finner bara jargongen online som brukar finna sig i diskussioner om ämnet som motsägelsefullt i förhållande till hur folk agerar. Ska man vara krass så är antagligen var och varannan skribent i trådar som dessa själva otrogen eller skulle kunna vara det. Ändå brukar den vanliga reaktionen vara hat mot otrohet.

Själv kan jag förstå varför folk är otrogna och kan inte annat än hålla mig objektiv inför ämnet. Svaret kan väl simplifieras till att folk inte är så empatiska och förstående jämt som de ger sken av. Många personer är ganska egoistiska i grunden, kort och gott. Folk är inte onda nödvändigtvis, bara egoistiska och tänker på sig själv om de kan.

Var får du de siffrorna från? De siffror jag sett ligger mellan 30% och 50% beroende på källa.

Jag tycker är ganska naturlig att förakta otrohet. Otrohet är trotts allt ett svek som orsakar väldigt mycket lidande för de drabbade och handlingar som innebär att människor far illa väcker oftast avsky. Tvärtom skulle det vara väldigt tragiskt om det inte skulle väcka avsky. Det skulle betyda att vi fått ett samhälle där människor inte längre känner empati för andra människor och accepterar vilket slags beteende som helst mellan människor.

Anledningen till att det finns en diskrepans mellan att tycka illa om otrohet och ändå vara otrogen är DUBBELMORAL. Enligt en undersökning från yougov så visade sig människor som var otrogna vara mindre toleranta mot otroget än vad människor som inte var otrogna var. Dvs dessa människor är ok med att vara otrogna mot andra men inte ok om andra är otrogna mot dem.

Det är vanligt att vara stolt över att kunna förhålla sig objektiv och kallt till saker, typ titta vad duktig jag är som kan vara objektiv och neutral när andra flippar. Men frågan är om det är något att vara stolt över egentligen? För det man gör är att man skalar bort den mänskliga faktorn, ignorerar andra människors lidande och objektifierar dem, gör dem till spelpjäser i ett spel som man kan förhålla sig objektivt till vilket också det väldigt bekvämt sätt att behöva ta klar ställning till.
Man skulle kunna argumentera att det är ett väldigt empatilöst sätt att förhålla sig till andra människors lidande. 

Personligen tycker jag att människor som beter sig illa mot andra människor ska ifrågasättas och kritiseras. Jag vill inte ha ett samhälle där skitbeteende normaliseras.

Och att du medvetet tar risken att förstöra din partners enda liv är inget du reflekterar över? Det är även stor risk att det går ut över barnen (om ni har några).