Vill du ta ungar på din huskatt?
Lite nyttig information till er som trots överfulla katthem ändå vill avla på sin huskatt.
Vill betona att jag själv inte är för huskatt avel så länge katthemmen är så överfulla av hemlösa katter som det är nu, men tycker ändå att det är viktigt att nå ut med information hur seriös avel ska gå till.
Detta är kopierat från svenska katters sida (www.katter.nu)
Att avla på huskatter är ett ämne som är lite känsligt här eftersom det finns en mängd hemlösa katter som söker hem. De flesta här anser att det är bättre att kastrera huskatterna istället för att sätta ännu fler huskattsungar till världen. Öppna hellre ditt hem för en av alla de hemlösa katter som finns i landet! Men om du trots allt fortfarande vill ta en kull på din huskatt, så ställer vi gärna upp och hjälper dig med information!
Innan parning
Innan du parar din katt så bör du ta reda på så mycket du bara kan om vad du har att vänta dig. Många problem kan uppstå längs vägen så det är bara att börja plugga. Till att börja med brukar vi rekommendera att boken ?Kattuppfödning? av Ylva Stockelberg samt ?Kattens sjukdomar? av Anne-Marie Nilsson. Båda böckerna brukar finnas i bokhandeln och på bibliotek.
Tänk på att om du till exempel har en långhårig huskatt så betyder inte det att ungarna kommer att bli långhåriga. Läs gärna på lite om hur färger och pälslängd nedärvs så att du utifrån det kan välja den bästa hanen till din hona.
Både mamma- och pappakatt bör testas mot FIV (Felint Immunsupressivt Virus, närbesläktat med människans HIV), FeLV (Felint leukemivirus) samt blodgrupperas. FIV- och FeLV-proverna görs för att försäkra dig om att inte sprida dessa sjukdomar som är dödliga. Blodgrupperingen är viktig för att utreda om mamman har blodgrupp B och hanen blodgrupp A. Om så är fallet så är det risk att ungarna dör av blodbrist kort efter födseln. Detta kan förhindras antingen genom att du helt enkelt låter bli att genomföra parningen, eller att du (efter noggrant övervägande) ändå parar katterna, men inte låter ungarna dia det första dygnet utan istället flaskmatar dem under den perioden. Som du säkert förstår är en sådan parning både riskfylld och besvärlig, och därför inget vi rekommenderar en nybörjare att göra.
Det finns det en rad rasrelaterade sjukdomar som HCM (Hypertrof Cardiomyopati), njursjukdomar som PKD (Polycystisk njurssjukdom, cystnjure), ögonsjukdomar som PRA (Progressiv Retinal Atrofi) och andra sjukdomar som testas med ultraljud, DNA eller andra tester. Hos en huskatt är det väldigt svårt att veta vad man skall testa mot, eftersom du inte med säkerhet kan säga så mycket om kattens bakgrund. Det räcker inte att veta vilka kattens föräldrar är. För att få en tydlig bild av släkten bör du känna till minst 4-5 generationer bakåt på både honans och hanens sida.
Dräktighet och förlossning
Under dräktigheten är det viktigt att den blivande modern får bra mat med hög fett- och proteinhalt. Ofta rekommenderas kattungemat av någon sort, till exempel Royal Canins ?Kitten?. Denna mat bör mamman även få efter förlossningen och så länge ungarna diar. Ungarna bör också få äta kattungematen under sitt första levnadsår.
Vid förlossningen händer det ibland att det tillstöter komplikationer och du kan behöva åka akut till en veterinär för ett kejsarsnitt. Enligt lagen om alltings jäklighet så sker detta ofta på natten och/eller helgen då veterinärvård är som dyrast. En pengabuffert på ungefär 10.000 kr är bra att ha för att kunna ge din lilla kattfamilj den vård som behövs när det krisar. Tyvärr så garanterar inte detta att du får några levande kattungar? En försäkring som täcker en del av denna kostnad är att rekommendera!
Från parningens 62:a dag bör alltid någon vara hemma ifall katten behöver hjälp under förlossningen. Enligt djurskyddlagen är vi skyldiga att finnas till hands om något går på tok vid förlossningen. Även efter förlossningen bör någon finnas till hands dygnet runt för att hjälpa och stötta mamma katt med matning och se till att alla i den lilla familjen mår bra. Har du otur behöver kattungarna stödsmatas vilket tar mycket tid i anspråk - dygnet runt. Ungarna bör vägas en gång om dagen (vid ungefär samma tidpunkt) så att du ser att de går upp i vikt som de ska.
Kattungarnas första 12 veckor
Första avmaskningen bör ske när ungarna är 19-20 dagar gamla. Detta för att maskägg (som ungarna får genom mammans mjölk) har en livscykel på ca 21 dagar. Avmaskning gäller främst utekatter. Innekatters avmaskning börjar man nu komma med andra rekommendationer på, men det är inte helt klart ännu.
När ungarna är cirka 8 veckor gamla behöver de sin första vaccination. Den andra sprutan brukar ges knappt en vecka innan leverans. Då passar du även på att veterinärbesiktiga ungarna samt id-märka dem.
Leverans skall inte ske innan ungarna blivit 12 veckor gamla. Kattungar som levereras innan de fyller 12 veckor har inte hunnit lära sig ?kattspråk? och annat (som att bli ordentligt rumsren tex.) av mamman. Jämför med ett människobarn: Det är få som anser att 13-åringar är mogna att flytta hemifrån. Om de ändå skulle tvingas flytta då så skulle de antagligen överleva, men frågan är om de hade mått så bra av det.
Om du har fött upp din huskattskull enligt våra rekommendationer så har du haft stora utgifter för uppfödningen. Sälj därför kattungarna till ett pris som (minst) täcker de kostnader du haft. På sätt får du inte bara igen dina pengar, du ökar dessutom chansen för att ungarna kommer till bra hem. För att generalisera lite så kan man ju tänka sig att den som är villig att betala någon tusenlapp för katten är mera förberedd än någon som spontant hämtar en gratiskatt för att ge barnen i present.
Detta var trots all text väldigt kortfattat om saker du bör veta innan du tar en kull kattungar. Den vitt spridda inställningen att ?katter klarar sig själva? är tyvärr lika gammal som den är fel. Dagens katter har blivit så domesticerade att de tyvärr inte klarar sig själva på samma sätt som de tidigare vildkatterna gjorde. Att katten måste ha en kull innan den kastreras är även det en myt.
Om du efter att ha läst det här känner att uppfödning är för jobbigt, kostsamt och riskfyllt och att du egentligen mest ville uppleva att ha små söta kattungar hos dig, så rekommenderar vi dig att ta kontakt med ett katthem. Det finns massor av dräktiga honor som behöver få föda sina ungar i lugn och ro, erbjud dig att bli stödhem till en sådan katt! Det är också ett ypperligt tillfälle för dig att "prova på" innan du låter din egen katt få ungar.
