Tar ni det personligt om ni blir dissade?

Jag vet att man inte kan hjälpa vem man faller för eller styra över saker som personlig kemi mm ändå kan jag inte sluta ta saker personligt. Har blivit dissad ett antal gånger sista åren vilket tagit knäcken på mig. Har sällan hänt mig förut, men jag förstår att raggningsklimatet förändrats en del i o m dejtappar och oändliga möjligheter vilket kanske gör folk veliga i sina val av partner. Har investerat mycket i de jag träffat och varit öppen för vad som sker men detta har inte varit ömsesidigt. Känner att allt stannat av diretk efter sexet och gjort kontakten obekväm. Flera månaders kontakt, härliga samtal mm, bara helt raderade för att man varit med varandra fysiskt en eller ett par gånger, ganska ofattbart, trots mycket potential.  För mig blir det bara mer intressant när den biten kommer in ifall det varit bra så att säga och ifall vi haft annat gemensamt som jag ju jag tycker att vi verkligen haft..

Blivit riktigt bränd och inte så sugen att gå på någon ny dejt. Känns som att det ska synas på mig att jag inte tror på mig själv vilket jag ju inte gör.

Hur gör man för att peppa sig själv och orka fortsätta sitt sökande?

Den som förlorar någon som faktiskt älskar en, förlorar mer än den som inte blir älskad tillbaka.

Mvh Nidhugg

Svårt att inte ta det personligt. Nu är jag i ett förhållande sedan länge, men jag minns väl hur det var att dejta, inget jag vill göra om.

Att få till en träff var aldrig några problem, dock blev det aldrig mer och man kan väl säga att jag oftast blev dissad. Till slut utgick man från att man ändå inte hade någon chans, oavsett om träffen faktiskt blev av, detta utstrålar dåligt självförtoende vilket verkligen inte får dejten intresserad av en, blev som en ond spiral.

Var ganska lätt efter ett tag att lägga hela skulden på sig själv, och utgå från att ingen faktiskt ville ha en, något som lever kvar i mig än idag, trots att jag är i ett förhållande.